Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
urladdningarna representerar
förändringen med tiden i det
mag-d H
netiska fältet eller , medan
at
kurvan till höger anger den genom
ifrågavarande urladdning
orsakade indirekta överspänningen.
Blixtbanans riktning har
betecknats med v för vertikala, h för
horisontala och v h för
urladdningar, vilka förlöpte i sneda
riktningar i förhållande till
vertikallinjen.
I stort sett är
överensstämmelsen mellan urladdningens
variationsformer och
överspänningskurvorna mera påtaglig än man
skulle vänta. Det förtjänar i
detta sammanhang framhållas, att
de till höger på kartan stående
dH „ . „
— kurvorna äro proportionella
Cl v
mot kurvorna för strömstyrkans ändring med tiden
och dessa skilja sig därför inbördes endast på en
konstant när.
För de längst bort från ledningen belägna
blixturladdningarna och särskilt för sådana, som äro
horisontala, karakteriseras överspänningarna av mycket
flacka variationsformer, vilket man också kunde
vänta på grund av inflytandet genom dämpning och
orientering i förhållande till ledningen. En beräkning
enligt relationen (2) av sambandet mellan
urladdningens variationsform och motsvarande
överspänning har utförts för den första av de två vertikala
urladdningarna i den blixt, som på kartan i fig. 9
betecknats med A. De för denna blixt angivna två
vertikala urladdningarna ha båda haft så stor
amplitud, att de givit upphov till överspänningar, vilka
på grund av tidsdifferensen mellan urladdningarna
hunnit utveckla sig till två på varandra i tiden
skilda överspänningar.
Laddningen för den i det beräknade fallet använda
blixten har
antagits vara
homogent fördelad
inom en sfär, vars
Fig. 7 och 8. Oscillogram av överspänningar från högspänningsledningen.
medelpunkt varit belägen på 2,5 km höjd över
marken. Laddningens avstånd från ledningen var 1,5 km
i överensstämmelse med observationerna och dess
belägenhet har på fig. 3 markerats med — Q. Den
i blixten omsatta laddningen beräknades ur
ström-variationskurvan till 0,9 coulomb.
Genom oscillografen anslutning till den isolerade
änden av linjen har man haft möjlighet mäta den
reflekterade överspänningsvågen och vid en
beräkning gällde det därför att hänföra överspänningen till
samma punkt.
Det är intressant att följa huru den indirekta
överspänningen succés- v
sivt bygges upp på
ledningen ur de
laddningar, vilka frigöras
genom blixten. De
oscillografiska
mätningarna innefattade, som redan
framhållits, en
registrering av det
magnetiska fältets ändring
med tiden, ur vilken
1 ^ -<v-
-V-
’ JlnA
Ar**
Fig. 6 a och b. Oscillogram av genom blixten framkallade hastiga ändringar i det magnetiska fältet.
*Jnst
vh ;
V ^
vh
^ * vh.
h,
h
V* -A
vh i
h * Wt 17T7
5 km
h
Fig. 9. Sambandet mellan indirekta
överspänningar och blixturladdningar på
högspänningsledningen.
6 mars 1937
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
