- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Elektroteknik /
98

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig". 3. Bärkonstruktion under generator jämte
uttagsanord-ningar.

dra oberoende spänningskällor, exempelvis från
smärre hjälpturbiner, matarledningar från andra
system etc. har man sökt mildra olägenheterna med
växelströmsdriften. Det finnes här i landet
kraftstationer, anslutna till nät med ett flertal
parallellgående stationer, där lokalanläggningen, förutom från
stationens egen lokaltransformator, kan matas från
vattenturbindriven hjälpgenerator samt dessutom av
flera tämligen oberoende spänningskällor från
närbelägna stationer, enbart för att säkerställa
matningen av hjälpmaskinerierna.

Att installera smärre turbiner för matning av
lokalbehovet är ingen billig utväg, ej heller insättandet av
särskilda hjälpgeneratorer på samma axel som
hu-vudgeneratorn. Bättre bliva förhållandena i
ekonomiskt avsende, om hjälpgeneratorn kan drivas från
huvudaxeln medelst kuggväxel, men hjälpgeneratorn
blir i så fall användbar först när huvudturbinen
kommit i gång, och detta förutsätter att fullt oljetryck
finnes före igångsättningen, vilket ej alltid är fallet.
Den för driftmannen mest behagliga anordningen är
när alla hjälpmotorer kunna igångsättas innan
huvudmaskineriet startas och drivkraften för
hjälpmotorerna ej faller bort vid eventuella störningar å
huvudnätet.

Den pålitliga kraftkällan är trots allt
ackumulatorbatteriet, lagt i buffertkoppling med omformare,
matade från växelströmslokalnätet. Batteriet kan göras
ganska litet om lämplig typ väljes, kapabel att under
kort tid överbelastas 50—100 % över 1 timmes
värdet.

Om omformarnas bakströmsreläer ställas så pass
högt, att likströmsgeneratorerna ej skiljas från
batteriskenorna, om växelströmmen faller bort och
drivmotorerna utföras kortslutna eller utrustas med
automatiska pådrag, upptaga omformarna åter sitt
arbete utan manuella ingrepp så snart
växelströmsmat-ningen återkommer. Å likströmssidan märkes endast
en spänningssänkning men alla hjälpmotorer arbeta
ostört. Beträffande hjälpmotorerna själva bör
ihågkommas, att deras varvtal bör vara måttligt och att
de böra vara överdimensionerade i förhållande till sin
normala belastning. Endast under sådana
förhållanden kunna de uthärda att fylla sin funktion månad
efter månad utan större eftersyn.

Bland de förbättringar som på senare åren införts
bland hjälpmaskinerierna må först omnämnas Imo-

pumpen, som möjliggjort erhållandet av ett
maskinrum där samtal kan ske utan att man behöver höja
rösten, dels den synkronmotordrivna
turbinregulator-pendeln. Erfarenheten har betr. den senare visat, att
regulatorn arbetar avsevärt bättre vid
synkronmotor-drift å pendeln än om den drives med rem. För
synkronmotorn skall emellertid 3-fasström ställas till
förfogande. Sådan kan erhållas antingen från en till
huvudgeneratorn ansluten transformator eller från en
mindre hjälpgenerator. Det förra sättet är för
närvarande billigast men tyvärr sämst, enär
pendelmotorn blir beroende av huvudgeneratorns spänning.
Vid kortslutningar på nätet kan generatorns spänning
sjunka så pass mycket, att pendelmotorns fullgoda
funktionerande blir högst problematiskt. Systemet
med hjälpgenerator är dyrt men måste anses som
förstklassigt, i synnerhet om den enbart matar
pendelmotorn och utföres utan roterande lindningar. En
pendel, som kan drivas av en pendelgenerator med
permanenta magneter, är ett önskemål.

Ur ren kostnadssynpunkt är emellertid den
elektriska pendeldriften hittills förbehållen de stora
stationerna. Där sådan installeras måste dock
anordningar vara vidtagna för automatisk låsning av
turbinpå-draget, därest spänningen å pendelgeneratorn skulle
försvinna eller pendelmotorn bliva defekt, i och för
undvikande av icke önskade frekvensvariationer.

Till drivkraften för luckspel m. m. skall jag
återkomma senare.

Magnetiseringssystem.

Det vanligaste magnetiseringssystemet för
huvudgeneratorn är, att huvudaxeln förses med en
direktkopplad matare utförd för självmagnetisering. Vid
särskilt låga varvtal hos turbinen har kuggväxeldrift
anordnats för erhållande av lämpligt varvtal och
därmed lämpliga regleringsegenskaper för mataren. De
moderna matarmaskinerna utföras med tanke på
automatisk spänningsreglering synnerligen rikliga, så
att de under normala förhållanden arbeta på
magne-tiseringskurvans raka del. För arbete utan regulator
lämpa de sig i så fall icke, om de ej
separatmagneti-seras från en oberoende strömkälla. I utlandet
användes vid större maskinenheter ofta en matare för
mataren, oftast beroende på att spänningsregulatorns
organ ej kunna belastas med den för huvudmataren
erforderliga fältströmmen. Vid större enheter med
låga varvtal har ifrågasatts införandet av magneti-

Fig. 4. Turbinregulator med hjälpapparater för
halvautomatisk igångkörning.

98

5 juni 1937

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:34:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937e/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free