Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Det är naturligtvis ur landets synpunkt viktigare
att det inom rimliga gränser finnes riklig tillgång
på utbyggd vattenkraft än att det arbetas med
knapp tillgång, även om det i senare fallet skulle bli
mera ömsesidigt utbyte och ett något fullständigare
utnyttjande av den utbyggda vattenkraften. Vid
avspärrning från koltillförsel eller stark begränsning
av denna får naturligtvis varje företag eller grupp
av företag i första hand själv taga ansvaret för sin
krafthushållning.
Force majeure-reserven mellan olika kraftföretag.
Intet är naturligare än en ömsesidig hjälp vid force
majeure. Någon force majeure-reserv av större
omfattning torde emellertid icke kunna improviseras
utan måste på förhand omsorgsfullt organiseras.
Möjligheterna till ömsesidig hjälp böra vara
någorlunda likvärdiga. Därjämte erfordras det
förtroende och frånvaro av allvarliga intressemotsättningar.
Tillfällig och permanent samverkan.
Utbytesledningarna, mellan olika kraftverk hava
hittills i många fall varit rätt enkelt anordnade.
Deras uppgift har närmast varit att möjliggöra
överföring av sådan överskottsenergi, som kunnat
avkopplas utan att det kraftuttagande företaget lidit
nämnvärd skada eller kraftleveranserna till dess
avnämare behövt störas. Sådan har förbindelsen varit
mellan Centralblocket och Sydkraft i Nässjö,
mellan Centralblocket och Stockholm vid Lanforsen samt
mellan Centralblocket och Krångede i Krylbo för att
anföra några exempel. Så länge kraftutbytet är
sporadiskt och litet, lönar det sig inte att göra något
mera.
En fastare permanent sammankoppling, som håller
även vid större oväntad kraftöverföring mellan de
olika systemen, kräver att tillräcklig reserveffekt
hålles kontinuerligt disponibel å ömse sidor av
sammankopplingspunkten, vilket kan medföra rätt stora
extra kostnader.
Störningarna vid kraftföretagen äro i huvudsak
lokaliserade till kraftledningarna. Med nuvarande
byggnadssätt har störningsfrekvensen avsevärt
nedgått vid hängisolatorledningar utan att dessa
emellertid äro fria från störningar vid blixtnedslag. I
själva verket uppnå de överspänningar, som
uppkomma vid blixtnedslag, vanligen sådan storlek, att
risken för störning icke är nämnvärt olika vid en
70, 130 eller 220 kV ledning. Därför gör sig också
alltmera den strävan gällande, att varje större
konsument skall få kraft från två ledningar på sådant
sätt, att vid fel i en ledning denna automatiskt
utlöses, utan att någon konsument blir ens tillfälligt
utan ström. För statsblockets del kan detta villkor
uppfyllas i det nyssnämnda stadiet med 3 200 MkWh
belastning medelst det å fig. 18 skisserade
ledningsnätet, om tillräckligt stor ångeffekt hålles i
momentan driftberedskap i Västerås. Driftberedskapen
kan minskas genom att linjen Trollhättan—Västerås
dubbleras och förses med selektivskydd. Den kan
normalt undvaras, när det blir dubbla ledningar från
Indalsälven, om dessa förses med lämpligt
selektivskydd. Det har för Vattenfallsstyrelsen framstått
som en naturlig åtgärd att redan i det stadium, då
Krångede och Vattenfallsstyrelsen fått var sin kraft-
Fig. 18. Det statliga
kraftledningsnätet vid en
årsbelast-ning av 3 200 MkWh.
ledning, dessa användas gemensamt och förses med
selektiva utlösningsanordningar, som om de tillhört
ett och samma kraftföretag, även om detta
föranleder en något mera omständlig uppmätning och
avräkning och förutsätter en intimare samverkan.
Krångede och Sydkraft ha föredragit, att
hopkoppling sker endast i Horndal, men föreslagit att
Vattenfallsstyrelsen och Krångedegruppen vardera skola
hålla en driftberedskap på 50 000 kW att användas
gemensamt för det kraftsystem, som utsättes för
kraftbrist på grund av störning.
Kostnaden för samkörningen.
Man bör rätteligen tala icke endast om fördelarna
av samkörningen utan även om kostnaderna. Vad
statsblocket beträffar användas
samkörningsled-ningarna samtidigt som fördelningsledningar och
betalas till stor del därigenom. Den 220 kV ledning,
som nu skall byggas från Indalsälven till Västerås,
får mycket mera karaktären av normal
överföringsledning än av en utjämnande samkörningsledning.
F. n. uppgår kostnaden för Vattenfallsstyrelsens
kraftstationer och dess utbyggda vattenfall till ca 200
milj. kronor. Av kostnaden för Vattenfallsstyrelsens
kraftledningar torde på samkörningskontot böra
skrivas ca 10 à 15 milj. kronor, motsvarande 5 à 7,5 %
av kraftstationernas och de utbyggda vattenfallens
sammanlagda värde. Otvivelaktigt medför
samkörningen mycket större vinst.
7 aug. 1937
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
