- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Elektroteknik /
146

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

tyget, och sedan detta öppnats, kan pressdetaljen
uttagas. Sedan återstår en gradning, som oftast är
mycket obetydlig och kanske blott består i
borttagandet av ingötet. Arbetstempot är i jämförelse med

bakelitpressning mycket hastigt med ända till 6 cykler
per minut, och därför kan man reda sig med relativt
enkla och billiga verktyg och ändå uppnå en stor
produktionsmängd.

Speciella magnetiska material för ton- och

radiofrekvens.

Av S. ÖVERBY.1

De fordringar, som tekniken — icke minst
telefon-och radioindustrien — numera ställer på magnetiska
material i synnerhet för frekvenser överstigande
några tiotal p/s, äro i allmänhet av sådan art, att
det mången gång icke utan stora olägenheter går
att använda de huvudsakligen för krafttekniken
utvecklade normala materialen: kisellegerat och mer
eller mindre rent järn. Orsaken härtill är självfallet
den, att utvecklingen tvingar tekniken att till det
yttersta taga vara på möjligheterna, i detta fall
exempelvis till minsta volym, vikt och förluster. Det är
därför nödvändigt att även söka efter andra
magnetiska material, allra helst som fordringarna på de
magnetiska egenskaperna ofta äro helt skilda från
dem som inom rimliga gränser satisfieras av de
normala materialen.

Innan vi emellertid gå närmare in på de frågor,
som huvudsakligen beröra olika material, skola vi för
överskådlighetens skull först göra några jämförelser
mellan de olika egenskapstyper, som i stort sett
kunna komma ifråga. — Vi klassificera här
materialen efter tre huvudtyper, karakteriserade av
hys-teresisslingans form, varigenom en relativt naturlig
uppdelning erhålles med hänsyn till likartad funktion
och användning samt metallfysikalisk struktur. Av
fig. 1 a—c framgår utseendet på tre karakteristiska

i Föredrag vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde d. 22 maj 1937.

o c

hystresisslingor för fältstyrkor upp till
mättnings-magnetisering samt av 1 d den allmänna formen för
permeabilitetens variation med fältstyrkan H och
induktionen B. Inom resp. slingor är även antytt
förloppet av jungfrukurvan, dvs.
magnetiseringskurvan för ett ursprungligen avmagnetiserat prov. Som
det största intresset för de speciella materialen
(undantagandes de för permanenta magneter)
mestadels är begränsat till egenskaperna vid låga
fältstyrkor, använda vi permeabiliteten, i första hand
begynnelsepermeabiliteten /u0, som en av de primära
magnetiska storheterna. Hysteresisslingan enligt 1 a,
som har låg koercitivkraft, medelhög remanens och
liten yta, representerar ett material med hög
begynnelse- och maximipermeabilitet, 1 b är karakteristisk
för material med låg men relativt konstant
permeabilitet (låg remanens och koercitivkraft samt låga
hysteresisförluster) medan slutligen 1 c representerar
material med hög remanens, koercitivkraft och
hysteresis. Givetvis finnas även en mångfald
mellanformer till dessa typer, men vi använda de tre
nämnda endast för att få fram den mera
svagströms-tekniska åtskillnaden mellan de ferromagnetiska
materialen.

Som mått på permeabilitetens ändring vid låga
fältstyrkor brukar man bilda kvoten —–kallad

vV»

instabilitetskoefficienten, där a är tangenten för
lutningsvinkeln intill fi0 i permeabilitetfältstyrke
diagrammet. Denna faktor skall för ett kärnmaterial
enligt 1 b vara så låg som möjligt och är alltså en primär
materialkonstant för denna typ. För de högpermeabla
materialen enligt 1 a åter borde i regel instabiliteten
vara av sekundär betydelse, men som de flesta
legeringar även visa högre instabilitet med stigande ju0,
får denna faktor ej heller här negligeras, även om
fx0 är av större vikt. Det är f. ö. ett obestridligt
faktum, att tekniken ännu ej lyckats i
tillfredsställande grad kombinera magnetisk stabilitet med hög
begynnelsepermeabilitet.

Sambandet mellan ferromagnetiska och övriga
fysikaliska och kemiska egenskaper har sedan lång
tid varit föremål för ingående forskning inom
industri och vetenskap. Det visade sig dock länge vara
svårt att på tillfredsställande sätt koordinera
ferro-magnetismen med den övriga strukturfysiken, dels
emedan yttringarna av ferromagnetismen ej vore
tillräckligt kända och dels också på grund av den
osäkerhet, som låg i existensen av de många faktorer,
vilka påverka en legerings metallografiska struktur.

Fig. 1. Typiska hysteresis- och permeabilitetskurvor.

146

4 sept. 1937

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:34:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937e/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free