Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Sp.
avledningsmotstånd ohm/km 2 fis front 4 /.is front
Största nyttiga längd Rcff Största nyttiga längd
20 117,6 170 m 93,6 214 m
10 93.6 107 m 70 143 m
5 70 71.5 m 50.6 99 m
2 45,5 44 m 32.6 61,3 m
1 32,6 30,7 m — —
Huru lång en marklina än är, så kommer man icke
under de motstånd, som angivas i tabellen. Det är
då också ganska tydligt, att det ej kan vara
ekonomiskt motiverat att göra marklinan nämnvärt längre
än att det rent ohmska avledningsmotståndet
ungefär blir lika med det minsta möjliga effektiva
motståndet. Dessa största nyttiga längder hava även
angivits i tabellen. Vid dessa längder är
impulsmotståndet lika med eller endast obetydligt högre
än de angivna värdena för oändlig längd på
mark-linan. Fig. 7 visar som funktion av specifika
avledningsmotståndet (ohm/km) det lägsta
impulsmotstån-det och den största nyttiga längden hos en marklina.
Av det sagda följer t. e. att vid ett stolpavstånd
av 200 m och ett specifikt avledningsmotstånd av
5 ohm/km det är oekonomiskt använda en från stolpe
till stolpe gående marklina. Per stolpe skulle man
ju då få 100 m marklina åt vardera sidan, men den
nyttiga längden är blott 71,5 m vid 2 jus vågfront.
Man har alltså ingen nytta av de 57 m marklina, som
äro belägna mitt under spännet. Tydligen är det
förmånligare att använda flera men kortare, strålformigt
från stolpen utgående (alltså parallellkopplade)
marklinor. Huru många sådana som erfordras beror
givetvis på vilket resulterande impulsavledningsmotstånd,
som erfordras. Antag t. e. att vi ha en 132 kV linje på
järnstolpar med 9-klockiga kedjor med en
impulshållfasthet av 850 kV. Skall denna linje bliva säker för
den enligt ovan antagna blixtströmmen av 60 kA,
så får tydligen impulsmotståndet ej överstiga ca
^^ r= 14 ohm. Yid marklinor på 5 ohm/km
avled-60
ningsmotstånd, alltså med lägst 70 ohms
impulsmotstånd (enl. tabellen), behövas alltså minst 5 st.
marklinor à 71,5 m längd (se tabellen).
Om en marklinas längd understiger den största
nyttiga längden, så är i början av förloppet det
effektiva motståndet lägre än totala
avledningsmotståndet (vilket senare ju gör sig gällande vid slutet
av förloppet) och detta får anses vara en fördel. Det
är därför förmånligare med flera korta
parallellkopplade marklinor än med färre men längre. En kort
marklinas effektiva impulsmotstånd är vidare mindre
beroende av vågfrontens branthet, vilket också är en
fördel hos denna.
Om man i närheten av stolpen träffar ett ställe
med fuktig och väl ledande mark (t. e. lerjord), är
det i allmänhet förmånligt att draga en marklina dit
och där förbinda änden av ledningen med en jordplåt,
förutsatt att avståndet är mindre än ca 100 m. Är
avståndet däremot större, hinner den reflekterade
negativa vågen ej tillbaka till stolpen, förrän efter mer
än 2 jus, dvs. först sedan strömimpulsen och därmed
spänningen på stolpen redan nått sitt maximivärde.
Emellertid avkortas spänningsförloppet genom den
reflekterade vågen och på grund av gnistförseningen
höjes därför överslagsspänningen, varigenom alltid
något vinnes, även om avståndet något överstiger
den nämnda siffran (100 m). I vårt räkneexempel,
50 m marklina med totalt 100 ohms
avledningsmotstånd, blir emellertid (vid 2 ^s front) vinsten
betydlig, om man väl jordar {R ^ 0) bortre änden.
Maximala impulsmotståndet blir nämligen då blott ca
42 ohm gent emot 101,5 ohm vid öppen bortre ände.
Om marklinan varit 72 m lång (vilket ungefär
motsvarar stönsta nyttiga längden enl. tabellen ovan
skulle motsvarande värden blivit 65,8 och 74,5 ohm,
alltså mycket mindre vinst. Jordningen i bortre
änden är alltså till väsentlig nytta, endast om
mark-linans längd rätt mycket understiger den största
nyttiga längden.
Tabellen sid. 191 visar ju, att man ibland måste
räkna med ohmskt avledningsmotstånd på upp emot 15
ohm/km. Skulle man då som i det föreg, exemplet
fordra ett effektivt avledningsmotstånd av 14 ohm, så
behöves ju mer än en km marklina per stolpe, och
j ordningsanordningen skulle bliva mycket dyr. I vissa
fall får man väl rent av minska på fordringarna och
finna sig i att vid svåraste blixtströmstyrkor överslag
inträffar från jordlina till faslinor. Antag att vi
fordra 25 ohm totalt vid 15 ohm/km. Enligt fig. 7
är största ekonomiska längden ca 140 m per
mark-linestråle, och effektiva impulsmotståndet är därvid
ca 107 ohm. Antalet strålar måste alltså vara större
107
än -—- eller minst 5 st. och deras sammanlagda längd
u o
15
—- := 0,6 km. Yarje stråles längd blir alltså 120 m.
u O
I ett fall som detta skulle det emellertid tydligen löna
sig att lägga en genomgående marklina från stolpe
till stolpe, som framgår av följande. Antag att span-
storleksordning på
avledningsmotståndet man har
att räkna med.
När det i det följande
talas om
avledningsmotstånd, förstås därmed
alltid motståndet vid
impuls-strömstyrkor av den
storleksordning, som
förekommer vid blixtnedslag.
Jämförelse mellan långa
och korta marklinor.
Med att en marklina är
lång menas i detta
sammanhang att den
reflekterade vågen icke hinner
tillbaka, förrän
maximal-amplituden på
spänningen redan har uppnåtts.
Vid en våg med 2 fis resp.
4 /as front har
undertecknad enligt de metoder, för
vilka ovan redogjorts,
beräknat effektiva
impuls-motståndet Re ff för en
lång marklina vid olika
specifik avledning. Resultatet sammanställes i
nedanstående tabell för en strömvåg med 2 resp. 4 fis front.
0 5 to 15 20
Specifikt avi imtstohm/km
Fig. 7. Minsta möjliga
Impulsmotstånd (ohm) och
största nyttiga längd (m)
hos marklinor vid olika sp.
avledning.
192
7 aug. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
