Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
framfördes avdelningarnas tack för att de velat
hörsamma de utsända inbjudningarna.
Ordet överlämnades därefter till professor Sten
Velander, som lämnade en "Allmän orientering över
tekniska högskolans förslag till och anslagsäskanden
för nya laboratorier vid fackavdelningen för
elektroteknik". Efter en fängslande snabbrevy, belyst med
representativa ljusbilder över elektroteknikens enorma
utveckling på alla områden under 3 O-årsperioden
1907—1937, redogjorde föredragshållaren för hur
högskolan med det till regeringen inlämnade förslaget
planerat en modernisering och utbyggnad av de
laboratorier för elektroteknik, som inrymdes i 1917 års
högskolebyggnad. Av föredragets senare del fingo
åhörarna en åskådlig bild av det storartade och väl
genomarbetade förslaget, omfattande dels laboratorier
för de olika läroämnena, elektrisk mätteknik,
elektromaskinlära, telegrafi och telefoni samt radioteknik,
dels högspännings-, överströms-, elektronik- och
belysningslaboratorier och slutligen ett laboratorium för
elektroteknisk materialforskning.
Tekniska högskolans rektor, professor H. Kreuger,
lämnade därefter ett kortare meddelande om
högskolans allmänna utbyggnadsplaner, i vilka det
behandlade förslaget ingår som andra etapp.
För "Svenska elektroingenjörsföreningens
medverkan och synpunkter vid förslagets utformning"
redogjorde direktör Hemming Johansson, ordförande i
föreningens KTH-kommitté. Som särskilt
anmärkningsvärt framhöll talaren, att bakom det till regeringen
nu avlämnade förslaget står icke blott ett enigt
fack-avdelningskollegium utan också en enig
föreningskommitté, bestående av 30 representanter för den
elektrotekniska sakkunskapen i vårt land.
Nästa talare var överingenjör K. E. Eriksson, v.
ordförande i KTH-kommittén. Talarens stora
erfarenhet från en mångårig verksamhet i
industrilaboratorier gav tyngd åt hans historik över den
experimentella forskningens framsteg inom elektrotekniken.
Liksom övriga talare underströk överingenjör
Eriksson betydelsen av att tekniska högskolan får de
materiella resurser för undervisning och forskning, som
vår tids elektroteknik kräver.
Sedan professor Geijer avtackat aftonens talare,
avslutades sammanträdet, som var besökt av 115
personer, kl. 21,35. I den efterföljande supén, som
serverades i klubblokalerna, deltogo flera inbjudna gäster
samt ett stort antal ledamöter av teknologföreningen,
inalles 73 personer. Gästerna hälsades välkomna till
bords av direktör Johansson, och excellensen
Venner-sten framförde i fyndiga vändningar gästernas tack
samt tolkade de närvarandes varma förhoppningar om
ett lyckligt resultat av det omfattande arbete, som
högskolan och elektroingenjörsföreningen nedlagt på
utformningen av förslaget.
Vid samkvämet framförde ceremonimästaren,
ingenjör Tennander, på för honom karakteristiskt sätt i
älskvärt ironiska ordalag ett tack till professor
Velander. Denne lät i sitt svarstal tacket gå vidare till de
många medhjälpare, som bidragit med material till
föredraget, och avslutade sitt anförande med att
utbringa ett leve för den svenska elektrotekniken.
Slutligen gav generaldirektör Malm uttryck åt sin
inställning såsom preses i högskolans styrelse till det
framlagda förslaget samt lyckönskade
fackavdelnings-föreståndaren, professor Velander, och
elektroingenjörsföreningen till resultatet av deras samarbete.
H. Sy.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde på föreningens lokal, Brunkebergstorg 20,
fredagen den 5 november 1937 kl. 19,30.
Sammanträdet öppnades av föreningens vice
ordförande överingenjör Yngve Holm.
Att justera dagens protokoll utsågos herrar
Wennerberg och Waller.
I föreningen inträdde efter anmälan
civilingenjörerna Vilhelm Peterson och Edv. Sterner.
Ordet överlämnades därefter till tekn. dr J.
Wennerberg, vilken gav en orientering över de skillnader
som förefinnas mellan de gamla maskinnormerna
(SEN 3) och det förslag till nya normer för elektriska
maskiner som i juni innevarande år framlagts av den
av S. E. K. tillsatta kommittén (Svenska
teknologföreningens handlingar nr 306).
Sekreteraren uppläste därefter ett brev från
ingenjör Hemberg, Bofors, innehållande vissa yrkanden
betr. stämplingen av motorers märkplåtar m. m.,
varefter följde en kortare diskussion med inlägg av
herrar G:son Berg, Alm och Wennerberg.
Föreningen beslöt därefter att godkänna det av
kommittén framlagda förslaget till nya normer för
elektriska maskiner med hemställan att kommittén
vid slutredigerandet ville taga vederbörlig hänsyn till
de synpunkter, som framkommit under kvällens
diskussion.
Vidare beslöt föreningen, att de i detta ärende till
föreningen inkomna skrivelserna skulle översändas
till den av S. E. K. tillsatta kommittén.
Ordet överlämnades därefter till tekn. dr Fredrik
Dahlgren, vilken redogjorde för tillkomsten av det
till föreningens medlemmar utsända förslaget till
normer för elektriska glödlampor jämte de erinringar,
som under remisstiden inkommit till kommittén från
föreningens medlemmar.
Efter en kortare diskussion med inlägg av herrar
Wennerberg, Holm, Dahlgren och Norberg beslöt
föreningen att godkänna förslaget med hemställan till
kommittén att vid slutredigerandet taga vederbörlig
hänsyn till de erinringar, som framkommit under
kvällens diskussion samt att till kommittén skulle
översändas en av ingenjör Siwan, Elektro-Skandia,
översänd P. M. i frågan.
Ordet överlämnades därefter till aftonens
föredragshållare, civilingenjör Edy Velander, vars föredrag
behandlade "Moderna tendenser vid
lågspänningstarif-ferna". Inledningsvis omnämnde talaren den kraftiga
utveckling, som för närvarande kännetecknar
låg-spänningstarifferna. Svenska
elektricitetsverksföreningen, som nyligen utgivit en flora över den
rikhaltiga vegetation, som finnes på detta område, hyser
dock den förhoppningen att nya upplagor bliva mindre
omfångsrika, enär föreningen sedan flera år tillhaka
har en arbetande tariffkommitté med uppdrag att.
söka bringa enhet och enkelhet i tariffväsendet.
Ingenjör Velander visade därefter några statistiska
bilder, som karakterisera utvecklingen, samt uppehöll
sig särskilt vid den s. k. polygontariffen, där avgiften
är graderad efter förbrukningens storlek per
tariffenhet. Med tariffenhet menas då t. e. ett vanligt
bostadsrum eller kök, men erhålles en bättre
utjämning om man utgår från grundavgifternas storlek
per m2 golvyta. Det karakteristiska med
polygontariffen är att den ställer kategorier av förbrukare
lika inför rabatteringsgränserna. Utförda
undersökningar över normal minimiförbrukning visa, att
medelvärdena över genomsnittskostnaden per m2 i ett
stort antal undersökta fall bliva förvånande
konstanta även om spridningen sinsemellan kan vara
betydlig. Olika prisgrupper hava visat sig vara
praktiskt taget konstanta, oberoende av strömpriset.
Förklaringen ligger enligt föredragshållaren däri, att
menige man medvetet eller omedvetet avpassa sin
strömkostnad så, att om strömkostnaden sjunker,
använder han mera energi. Detta förhållande synes
7 aug. 1937
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
