Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
sir. Exempel: Rostfritt stål (18 % Cr. 8 % Ni) och
aluminium i vattenledningsvatten och
koksaltlösning-ar. — Är hinnan mindre motståndskraftig,
genombry-tes den på enstaka punkter, där den är svagast och
ett fåtal lokala angrepp uppstå. Exempel: Rostfritt
stål (13 % Cr) och tenn i vattenledningsvatten och
koksaltlösningar, speciellt vid högre temperatur. —
Är hinnan mycket svagt utbildad, kommer den att ge-
Fig. 6. Inverkan av anliggning. Material: Järn.
nombrytas på en mångfald ställen och man får ett
angrepp, som åtminstone skenbart är jämnt fördelat
över hela ytan. Exempel: Järn efter längre tids
behandling i vattenledningsvatten och koksaltlösningar.
Eftersom hinnans motståndsförmåga bestämmer om
angrepp uppstå eller ej, är det av största betydelse
att fastställa vilka faktorer som förstärka och vilka
som försvaga den. Dessa frågor belysas bäst med
några exempel.
Försök 5. Inverkan av ojämn luftning.13 Två
likadana järnplåtar nedföras i 0.5-normala
kaliumklo-ridlösningar, skilda genom ett diafragma, som
angives i fig. 5. Plåtarna förbindas med en
milliamper-meter, varpå en kraftig luftström inblåses i den ena
kammaren. En ström uppstår härvid genom systemet
i den av pilen angivna riktningen, indikerande att
den luftade elektroden är katod och den oluftade anod
(korroderar). Om man bestämmer den viktsförlust,
som uppstår på de båda elektroderna, finner man att
den ojämförligt största erhålles på den oluftade
elektroden. — Man finner alltså det paradoxala
förhållandet, att ehuru korrosionen vanligen befordras
av syre uppstår det minsta angreppet där
syretillförseln är rikligast.
Försök 6. Inverkan av anliggning. På en polerad
plåt av järn läggas bitar av glas, gummi eller dyl.,
varpå den nedsänkes i en svagt alkalisk
koksaltlösning i enlighet med fig. 6. Efter någon tid finner
man att de partier, som äro täckta, blivit angripna,
under det att ytan i övrigt är felfri.
Försök 7. Inverkan av inhomogeniteter. Mot
slipade och polerade ytor av:
armcojärn (en synnerligen ren järnsort),
normal martin 0,10,
automatjärn (ett järn innehållande stora mängder
av fosfor och svavel),
aducerjärn, innehållande temperkol,
gjutjärn, innehållande ca 3 % grafit,
riktas strålar av 0,5 %-ig väl luftad koksaltlösning.
Man finner härvid, att praktiskt taget inga angrepp
uppstå på armcojärnet, ett fåtal angrepp på martin
0,10, ett flertal angrepp på automatjärnet
(orienterade efter slagginneslutningarna) samt ett mycket stort
antal angrepp på aducerjärnet och gjutjärnet (ytan
är nästan täckt av rost). — Då röstning uppstår
bortföras korrosionsprodukterna av vätskeströmmen och
utfalla på något avstånd på "läsidan" av angreppet.
Under de ytor, som sålunda blivit-belagda med rost,
uppstår även rostangrepp. Från de ursprungliga
angreppen komma därför kometliknande frätningar att
utbilda sig i vätskeströmmens riktning, såsom fig. 7
visar.
Försök 8. Inverkan av "passiverande" ämnen.
Järnytor av t. e. martin 0,10 nedläggas i lösningar
innehållande
1) destillerat vatten,
2) „ „ +1 % NaOH,
3) „ „ +1 % CrOs.
Angrepp uppstå i dessa fall i destillerat vatten men
icke i de övriga nämnda lösningarna.
Försök 9. Inverkan av kallbearbetning. Polerade
plåtar av rostfritt stål kval. 18 % Cr, 8 % Ni med
klippta kanter nedsänkas i 1-n NaCl-lösning. Efter
några dagars förlopp finner man, att de polerade
ytorna äro obetydligt angripna eller helt oangripna,
under det att klippkanterna rostat kraftigt.
Det framgår av dessa försök, att vissa faktorer ver
ka befrämjande på hinnans motståndsförmåga och
andra nedsättande. De olika faktorernas verkningssätt
förklaras tillfredsställande av följande teori. Den
hinna, som uppstått på metallytan genom luftens
inverkan, är ej absolut tät utan i första ögonblicket,
då ytan nedföres i lösningen, förekomma alltid
mikroskopiska porer där metallen är blottad och
följaktligen har möjlighet att gå i lösning. Härvid bildas i
första hand — om metallen är järn — t. e.
ferro-hydrat, ferroklorid eller ferro sulfat, om lösningen
utgöres av resp. rent vatten, natriumklorid- eller
natriumsulfat-lösningar. Om det järn, som härvid går
i lösning, omedelbart kan utfällas i "fysisk" kontakt
med metallen, komma porerna att blockeras av de
utfällda järnsalterna.14 Angreppet kommer då att upp-
a b c d e
Fig. 7. Inverkan av inhomogeniteter. Material: a =
Armcojärn (plåt), b — Martin 0,io (bult; provet taget i längsriktningen
av bultens mittsektion), c = Automatjärn (bult; provet taget i
längsriktningen av bultens mittsektion). d = Adueergods.
e = Gjutjärn. Ytbehandling: Slipning och polering. Lösning:
0,5 % NaCl. En stråle har riktats mot centrum av resp. prover.
Observera angreppets orientering utmed slag gränderna i autom
at-järnet.[
höra och metallen kommer att övergå i
"korrosions-passivt" tillstånd.
En stabilisering av hinnan erhålles därför med
ämnen, som snabbt kunna överföra anodprodukterna
i svårlösliga föreningar. Detta kan i rent, luftat
vatten ske på så sätt, att ferrohydratet omedelbart
överföres i det mycket svårlösligare ferrihydratet. Man
finner även, att starkt oxiderande lösningar stundom
framkalla passivitet. — Även i lösningar av
natriumklorid och natriumsulfat kan tillsättning av oxida-
4
9 jan. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
