Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ståndsförmåga, dels zinkvittfärg på grundskikt av
vanlig blymönjefärg med stor halt tungspat (23 %
i mönjan), båda med kokt linolja som bindemedel.
Provningsanstalten har ansett sig böra begränsa
den nu tillämpade, kombinerade laboratoriemetoden
till en tidrymd av 12 veckor, med varje vecka
upprepad serie försök, dels med hänsyn till att flera färger
under denna tidrymd vid föregående provning hunnit
förstöras, under det att nyssnämnda pansarfärg väl
uthärdade provningen, dels i betraktande av att
provningen icke kan betraktas som en korttidsprovning,
om den måste utsträckas längre tid, dels med hänsyn
till kostnaden.
Beträffande metodiken vid den kombinerade
laboratorieprovningen har man att taga hänsyn till de
faktorer, vilka vid färgernas praktiska användning
hava avgörande inflytande på färgskiktens
hållbarhet. Vid en dylik metods utformning kunna endast
de viktigaste av dessa faktorer, vilka kunna
reproduceras, komma ifråga och böra därvid ingå i
provningsförfarandet i sådan följd, att de i praktiken
förekommande förstörelseloppen i möjligaste mån
återspeglas.
De påfrestningar, vilka ett färgskikt av en
rost-skyddsfärg i praktiken har att uthärda, äro bl. a.
inverkan av
solbestrålning, växlande befuktning och uttorkning,
växlande värme och köld, rökgaser och
förbränningsprodukter från städer, fabriker, järnvägar m. m.
utgörande blandningar av C02, SO,; vattenånga,
flygstoft, sot och aska innehållande salter m. m. samt
salthaltig luft.
Beträffande de olika faktorernas inverkan är
följande att beakta.
Färgskikt med intorkad linolja eller träolja
innehålla ämnen av högmolekylär organisk och kollodial
natur. Vid naturlig solbestrålning av dylika
färgskikt har man att räkna med dels en värmeverkan,
vilken påskyndar förstörelsereaktionerna, dels en
särskilt av de kortvågigare strålarna framkallad direkt
kemisk verkan. Liksom andra högmolekylära
kroppar undergå de ifrågavarande beståndsdelarna en
långsam nedbrytning även vid vanlig temperatur,
förorsakad bl. a. av luftens oxiderande inverkan, och
påskyndad i större eller mindre grad av
solstrålningen. Färgskikten förlora därvid så småningom
sin plasticitet och elasticitet, en viss grad av
sprödhet inträder, och viel temperaturvariationer kan
färgskiktet icke längre följa den underliggande plåtens
rörelser, varigenom sprickbildning och slutligen
avlagring inträder.
Intorkade skikt av kokt linolja hava på grund av
sin kolloidala natur förmågan att upptaga vatten
samt att därvid svälla, liksom en svamp. Hos de
intorkade färgskikten, vilka ju även innehålla pigment,
är denna svällnings- och vattenuppsugningsförmåga
visserligen nedsatt, men aldrig helt eliminerad. Enär
luft och däri ingående gaser, syre och koldioxid äro
lösliga i vatten, kunna dessa tillsammans med vatten
rostbefordrande ämnen vid svällningsförloppet nå in
till järnplåten. Färgfilmer av linolje- och
träolje-standoljor ha avsevärt mindre eller mycket ringa
benägenhet att svälla för vatten. Cellulosafilmer och
bituminösa bestrykningar äro mycket vattentäta.
Saltförande vindar hava i närheten av havskusterna
en förödande verkan på färgbestrykningar av olika
slag, beroende på saltets livgroskopiska egenskaper
samt på dess elektrolytiska verkan, om saltet tillföres
plåten genom svällningsförloppen.
En nedkylning av med vatten svällda färgskikt till
temperaturer under 0°C kan medföra en viss spräng
-verkan på grund av vattnets volymökning vid
frysning till is.
Utan att ingå på en närmare beskrivning av olika
anordningar för kombinerad korttidsprovning av
rostskyddsfärger, vilka konstruerats vid de olika
ledande, utländska rostskyddslaboratorierna, kan
beträffande desamma nämnas följande. Ifrågavarande
apparater utgöras i allmänhet av roterande hjul,
valsar, trummor eller paternosterverk, vid vilka de
färg-bestrukna plåtarna fästas och vid rotationen
långsamt föras förbi eller genom anordningar, vilka
utsätta plåtarna för de olika påkänningarna. I en del
av korttidsapparaterna utgöras dessa påkänningar av
endast en del av de i praktiken förekommande, t. e.
belysning, befuktning och uttorkning, värme och
köld, stundom även inverkan av saltvatten, under
det att övriga provningar, t. e. med avseende på
motståndsförmåga vid inverkan av S02, C02 m. m.
utföras i separata försök med andra plåtar, bestrukna
med samma färg. Beträffande belysningen alstras
denna vanligen i dessa apparater av kvartslampor
med hänsyn till deras starka ultravioletta strålning.
Den amerikanske forskaren Gardner har emellertid
ersatt kvartslamporna i en nyare apparat med
båglampor med icke impregnerade kol.
Ett gemensamt drag hos dessa
apparatkonstruktioner är emellertid att de olika påkänningarna få
inverka varje gång under en relativt kort period.
Vid Statens provningsanstalt har den numera
använda metoden för kombinerad laboratorieprovning
utformats så, att de färgbestrukna plåtarna utsättas
för en varje vecka upprepad serie påkänningar,
varvid varje påkänning får inverka varje gång antingen
under en dagsperiod om 5—6 timmar eller under en
natt med ca 14 tim. period. Förstörelsereaktionerna
hos färgskiktet kunna alltså försiggå under relativt
lång oavbruten tidrymd.
Vid metodens utarbetande har hänsyn även tagits
till en del erfarenheter, som framkommit under I. V.
A:s korrosionsnämnds verksamhet.
De i metoden ingående påfrestningarna omfatta
belysning med därmed sammanhängande upphettning
omväxlande med befuktning, upphettning i torrt
tillstånd, nedkylning, ångbehandling, inverkan av
fuk-tighetsmättad luft, innehållande C02, dylik luft,
innehållande S02 samt behandling med saltvatten. De
olika försöken utföras i olika apparater, mellan vilka
plåtarna alltså måste flyttas varje gång.
För provningen användes järnplåtar, av känd
sammansättning, kvadratiska stycken av 2 mm svartplåt
av dimensionerna 200 X 200 mm. Plåten
förbehandlas endera så, att plåtarna rengöras från rost genom
borstning med roterande stålborste, varvid
glödspåns-lagret kvarsitter eller sandblästras plåten, varigenom
glödspånslagret avlägsnas. Därefter tvättas plåtarna
med bensol och bestrykas snarast med grundfärgen.
Plåtarna äro försedda med 2 hål för upphängning
samt numrerade genom instämpling.
Plåtarna målas med färgerna enligt för dessa
gällande bruksanvisningar med anlitande av yrkesvan
målare och under kontroll av provningsanstaltens
6q 10 juli 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
