Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
(1932). Jfr härmed Palmær: "De Evans’ka
iakttagelserna innebära ett starkt stöd för lokalelementteorien,
emedan den paradoxala företeelsen att metallen angripes
på de ställen, där nästan intet syre förefinnes, under det
att de ställen, där syre har tillträde, skyddas i sin
egenskap av katoder — — — är en enkel konsekvens av
lokalelementteorien" (1936—37). Brennert: "Man finner
alltså det paradoxala förhållandet, att ehuru korrosionen
vanligen befordras av syre uppstår det minsta angreppet
där syretillförseln är rikligast" (1937).
Alla tre citaten uttrycka samma tanke, önskar prof.
P. beteckna mitt återgivande av nämnda i
korrosionslitteraturen väl beaktade förhållande som plagiat, skulle
emellertid med samma berättigande hans eget uttalande
givas denna beteckning.
I juninumret har jag med ett försök visat, att
gjutjärn och armcojärn rosta med ungefär samma hastighet
om de nedsänkas i en luftad koksaltlösning. Prof. P. har
häremot endast invänt att man ej kan draga slutsatser
av enbart ett försök utfört under kort tid och jag har
därför utökat undersökningen i enlighet med
nedanstående tabell 1.
Tabell 1.
Försöksanordning och -material i enlighet med tabell 1
och fig. 3 i juninumret. Vid varje försök voro samtliga
prover nedsänkta i samma lösning. Stark luftning.
Proverna avfettade före försöket. Tilledningar isolerade.
greppets styrka här en funktion av antalet
inneslut-ningar. Vid försöket enligt ovanstående tabell 1 äro
betingelserna för att passivering skall inträffa mindre
gynnsamma då syretillförseln här ej är lika intensiv
som i föregående fall. Förloppet blir därför
"kato-diskt kontrollerat" och sålunda enligt ovan
beroende på katodytans (= huvudsakligen oxidhinnans)
storlek. Därför kommer armcojärnet i förra fallet att
rosta avsevärt långsammare än gjutjärnet men i sista
fallet med ungefär samma hastighet som gjutjärnet.
Om prof. P. likväl betvivlar, att oxidhinnorna spela
en dominerande och inneslutningarna en underordnad
roll som katodytor vid korrosionsförlopp enligt tabell 1
ber jag ytterligare få hänvisa till följande försök:
Om man sammankopplar ett gjutjärnsprov och ett
prov av armcojärn via en m. A.-meter och nedsänker
båda proven i samma koksaltlösning bör enligt de båda
teorierna följande komma att inträffa:
Enligt prof. P:s åsikt. Gjutjärnet kommer att
korro-dera relativt hastigt via lokalelement där järnet är anod
och grafiten katod. Dessutom kommer en ström att
gå genom lösningen från anodytor på armcojärnet
till de verksammaste katodytorna i systemet, nämligen
grafitkornen i gjutjärnet.
Detta är nämligen vad som sker om man
sammankopplar ett gjutjärnsprov och ett prov av armcojärn i
utspädd saltsyra enligt tabell 2. Man bör alltså erhålla
en ström genom m. A-metern utvisande att armcojärnet
är oädlare än gjutjärnet (= anodiskt).
Försök nr Tid Tim. Armcojärn
Viktsförlust. mg. Gjutjärn
Viktsförlust, mg. Anm.
1 24 91,5 92,4 Enl. juninumret
2 24 108,1 100,2 Slipade ytor
3 a 24 87,4 94,6
b 24 81,7 95,9
c 24 84,2 103,9
4 a 210 734 615
b 210 711 616 ii ii
Gjutjärn ocli armcojärn rosta sålunda under de valda
†örsöks~betingelserna med ungefär samma hastighet,
ehuru inneslutningarna upptaga storleksordningen 100
gånger så stor yta hos gjutjärnet som hos armcojärnet.
Det framgår härav, att i detta fall mängden
inneslut-ningar icke är bestämmande för korrosionshastigheten.
Bestämmande är enligt min mening i föreliggande fall
katodytans storlek. Katodyta har undertecknad ansett
vara oxidhinnorna på järnproverna och eftersom
oxidhinnorna äro av ungefär samma storlek på båda proven
kommer också korrosionshastigheten att bliva ungefär
lika i båda fallen.
I julinumret har prof. P. påpekat, att detta resultat
icke överensstämmer med de undersökningar som finnas
återgivna i januarinumret enligt fig. 7, där en stråle
av 0,5 %-ig NaCl-lösning riktas mot prover av bl. a.
armcojärn och gjutjärn. I detta fall har nämligen
armcojärnet korroderat mycket långsammare än
gjutjärnet. Prof. P. har efterlyst förklaringen till att olika
resultat erhållas i de båda fallen. Anledningen är, att
vid försöket enligt fig. 7 i januarinumret förhållandena
äro sådana, att en passivering lätt inträffar.
Besprut-ningen medför nämligen en ytterst effektiv tillförsel av
(upplöst) syre till provytan och detta syre befordrar
uppbyggandet av den skyddande oxidfilmen (se
Sehi-korr5). Förloppet blir därför vad Evans kallar "anodiskt
kontrollerat". Angreppens styrka blir då en funktion
av anodytans storlek, vilken bestämmes av antalet
genombrott i hinnan. Antalet genombrott är i sin tur
beroende på antalet inneslutningar* och därför blir an-
* Jfr Evans® under avdelningen "Influence of Purity ön
Corrosion of the Oxygen-absorption Type" : "In general, the
12 juni 1937
Tabell 2.
Strömstyrkan i elementet = Gjutjärn | 0,5 % NaCl |
j Armcojärn. Ytbehandling (slipade ytor) och
provdimensioner enligt tabell 1. -f-tecken angiver att armcojärnet
är ädlare än gjutjärnet.
Tid. Försök 1 Försök 2
min. m. A. m. A.
0,1 —1,6 —0,7
10 —3,5 —2,1
60 — 4,1 — 4,6
120 — 4,4 — 4,8
180 —4,3 —4,6
240 — 4,0 —4,1
Vikts förluster.
Försök 1 Försök 2
Armcojärn 38,6 mg 35,o mg
Gjutjärn 2 480 „ 2 330
Armcojärnets korrosionshastighet motsvarar en
korrosionsström av ca 9 m. A.
Enligt undertecknads åsikt. De talrika
inneslutningarna i gjutjärnet förorsaka en relativt hastig brytning
av gjutjärnets passiva tillstånd (= det tillstånd då
gjutjärnet är helt överdraget med det i luften bildade
oxidskiktet). Nedbrytningen av armcojärnets passiva
tillstånd bör däremot ske trögare, då det innehåller relativt
få inneslutningar. Anodytor böra därför i första hand
uppstå på gjutjärnet. Den ström som utgår från dessa
anodytor fördelar sig relativt jämnt på de katodytor, som
förefinnas i systemet, alltså på gjutjärnets
inneslutningar + kvarvarande oxidhinna samt på armcojärnets
oxidhinna. En ström bör sålunda passera genom
lösningen från gjutjärnet till armcojärnet. m. A.-metern
bör visa att armojärnet är (avsevärt) ädlare än gjut-
minor constituents which accelerate total corrosion are those
present as a separate phase. The second phase may act in
two ways ; first it may sometimes serve as the cathode of a
corrosion-couple; secondly, the boundaries between the two
phases may constitute susceptible points, favourable to the
inception of anodic attack. This latter factor is apt to &e
overlooTced." (Kursiverat av undertecknad.)
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
