Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 13. Vildpoppel. Popilius nigra. Hybridpopplar med vertikal bladställning.
Alla 100 dagar gamla. Obs. hybridkraften hos de bäda högra hybriderna jämförd med tillväxten hos rena rasen, längst t. v.
lade rost- eller brun jordar skulle vara en
primärbetingelse för en uthållig skogsavkastning, avsevärt
måste modifieras i ljuset av senare tiders
näringsfysiologiska upptäckter och i praktiken observerade
resultat.
Professor McKee förordar, att ali plantering av
popplar och poppelhybrider bör ske på
företrädesvis mineralhaltig jordmån, och jag kan tala om, att en
hybridpoppelplantering påbörjats och f. n. fortgår i
allt större utsträckning på ett för vanlig kultur
omöjligt område i Saline County i staten Illinois.
Ett kolgruvebolag, som, efter att ha undanskaffat
eller vräkt undan de övre jordskikten för att komma
åt kolflötserna, som sedan exploaterats, planterar nu
hybridpopplar på den sålunda upp- och nedvända
jorden.
Skälet varför vissa popplar och hybridpopplar
trivas bättre på mineralhaltig jordmån, än på humusrik
starkt nitrerande mark, torde vara:
1. Mindre bakterier och svampinfektioner för
rötter och ved, varigenom erhålles friskare träd.
2. Tack vare den starkt rotbildande förmågan hos
de för ändamålet utvalda hybriderna, utbildas hastigt
eü mycket kraftigt rotsystem, som hjälper
hybridkraften att hastigt utveckla alla delar av hybriden.
Den stora frågan är nu hur dylika hybrider och
förresten träd i allmänhet sköta om sin
kväveförsörjning, då sådan i större mängd ej förefinnes i marken
i form av humuslager från föregående
växtgenera-tioner, eller i form av tillförd kvävegödning, och
dessa dock uppvisa såväl trivsel som
tillfredsställande tillväxt.
Utan att på något sätt vilja utge mig såsom
sakkunnig på området, skall jag dock tillåta mig att
draga några jämförande paralleller och samtidigt
uppställa en förklarande hypotes.
Växterna förvandla, som bekant, luftens kolsyra,
som absorberas i bladen, vatten som absorberas
genom rötterna och luftens kväve som i allmänhet
sekundärt absorberas genom rötterna, till komplexa
kemiska ämnen, såsom socker genom fotosyntes i bla-
den och protein genom katalytisk inverkan av
enzymer i rötterna.
Hittills har det ansetts att allt kväve erhållits
genom inverkan av viss i jorden befintlig bakterie på
i jorden bundna kvävehaltiga substanser.
Det exakta kemiska förloppet vid kvävets
fixering-av dessa bakterier i jorden är ännu icke utrett, men
enligt Maximov finnes det alla skäl att antaga, att
kvävet förenar sig med vätet i vattenmolekylen, och
att ammoniak är den primära produkten i syntesen.
Ammoniaken användes senare för bildande av mera
komplexa substanser, sånom amino-syror och
proteiner, nödvändiga för bildande av protoplasma i
växternas celler.
Det finnes utom den vanligast kända vid
jäsnings-förfarande kväve-fixerande bakterien Clostridium
Pasteurianum även talrika andra på senare tid
upptäckta kvävefixerande bakterier i jorden, av vilka
den viktigaste synes vara Azotobakter chroococcum.
Denna organism har sålunda visat sig hava
kapacitet för en synnerligen intensiv andning, varigenom
den erhåller tillräcklig energi för fixering av fritt
kväve.
Som en mycket större energi kan erhållas från
samma kvantitet kolväten genom andning än genom
jäsning, är det naturligt att Azobacter-bakterien
arbetar med större effektivitet än
Clostridium-bakte-rien, som arbetar med kväve frigjort vid de
nedbrytande jäsningsprocesserna av förmultningsprodukter
i marken.
Det är emellertid känt att ali slags jord eller mark
med undantag av sumpmarker innehåller
kväve-fixerande bakterier av flera slag.
Utom dessa kväve-fixerande bakterier finnas
emellertid även ett stort antal andra bakterier eller
mikroorganismer, som för sin andning behöva
mineral-substanser innehållande vissa grundämnen, t. e. järn,
mangan, svavel etc.
Vi veta alla, att i såväl människans som djurens
och växternas organismer måste ingå ett antal
grundämnen, för att individen skall utvecklas nöjaktigt och
trivas.
Likaså behöva organismerna vissa subtila ämnen,
96
13 mars, 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
