Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väg och vattenbyggnad skonst
Dr P. Nettmann, Berlin, Charlottenburg.
Dr N. har publicerat en hel del arbeten inom
rostskyddsgebitet, särskilt rörande järnets
förbearbetning genom sandblästring. Denna metod för järnets
rengöring är han en livlig anhängare av. Han
framhöll, att ytan vid sandblästring blir likformigt
bearbetad, varför risken för lokalelement blir liten,
vilket ej är fallet vid bearbetning med rosthammare.
Att, som tyska statsbanorna föreskriver, gnida de
sandblästrade ytorna med linolja, anser dr N.
olämpligt. Bland annat motiverar han sin åsikt med att
trådar fastna vid järnets yta och kunna bilda
kapillärer, genom vilka vattnet kan tränga genom de olika
färgskikten.
Sprutmålning anser N". vara att föredraga framför
målning för hand. Härvid rekommenderar dr N.
sprutmålningsaggregat, försett med ett pumpverk, så
att färgen ständigt cirkulerar i slangarna, även då
man ej arbetar (se fig. 2). Att denna cirkulation är
till stor fördel, särskilt vid tunga färger ligger i öppen
dag. En nackdel kan dock vara att man får 3 i
stället för vid vanligen förekommande aggregat 2
slangar att arbeta med.
Bindningen mellan olika färgskikt undersöker dr
N. i ett snitt vinkelrätt mot ytan. Färgskiktet
inbäddas i en cementblandning, slipas och poleras,
varefter bindningen kan studeras och fotograferas i
mikroskop. Metoden tillåter även granskning av
bindning mellan grundfärg och järn.
Oberingenieur Dr E. Schumacher, Dortmund.
Av artiklar, som publicerats av dr S. må nämnas
"Rost und Eisenschutz durch Anstrich" i Ståhl und
Eisen, h. 37, 1928, och "Schutzanstriche von
Stahl-bauwerken" i Die Bautechnik, h. 25, 1933.
Beträffande järnets rengöring håller dr S. före, att
endast på de delar av en järnkonstruktion, som ej
äro utsatta för någon större temperaturvariation eller
några böjningspåkänningar, kan man låta
fastsittande valshud bliva kvar. Den övriga delen av
järnkonstruktionen bör sandblästras. Dr S. har
utfört jämförande undersökningar på provplåtar med
olika grundbehandlingar. Av dessa undersökningar,
som förts under en tidrymd av 60 månader, framgår,
att den effektivaste rengöringsmetoden är den
kemiska och därnäst sandblästringen. Sämst ha de
Fig. 3 a. Provplåtar för långtidsprovning.
Fig. 3 b. Provplåtar för långtidsprovning.
plåtar förhållit sig, där valshuden ej fullständigt
borttagits. Bilderna, fig. 3 a och 3 b, äro tagna från
den pågående långtidsprovningen.
Vid bestämning av rostskyddsbehandling bör man
göra klart för sig om huvudsakliga angreppet sker
genom solstrålningen eller om angreppet göres av
salter, som tillsammans med fukt förstöra färgen.
Professor dr Hans Wagner, Kunstgewerbeschule,
Stuttgart.
Professor W. framhöll sandblästringen som den
bästa rengöringsnietoden. Man har sagt, att
sandblästringen utgör ett för hårt ingrepp på, järnets yta
och att de fördjupningar och upphöjningar, som
bildas i ytan äro anvisningar till rostbildning. Enligt
professor W. äro de ränder, som uppstå vid
stålborstning minst lika skadliga.
Erfarenheter vid korttidsprovning lia visat att
belysning med kvartslampa ej får överdrivas. Den
forcerade åverkan skall gå på djupet. En dags
belysning och 10 dagars behandling med gaser och
lösningar kan vara lämpligt.
Professor W. var skeptiskt inställd mot
sprutmål-ningen. Vid målning med järnoxid, där pigmentet
har form av fjäll, lagrar sig dessa till ett bättre skydd
vid handmålning än vid sprutmålning.
Att inblanda kvarttungstandolja ansåg professorn
vara olämpligt och vid mönjemålning helt
förkastligt. Träoljan drager ihop färgen, särskilt i kallt
klimat.
Långtidsprovning av färger hade nyss begynt vid
institutet. Det enda, som härvid framkommit, var
att järnoxid som grundfärg ej var lämplig.
Firman Frenkel, Leipzig.
I fabriken i Leipzig tillverkas ali den faktorfärg,
som användes i Tyskland. Linoljan behandlas enligt
patenterad metod med bl. a. svavel, varigenom
färg-filmen blir seg och elastisk.
Av konkurrenterna omnämnes i allmänhet
faktorfärgen med misstro. Svavelbehandlingen anses
påskynda rostbildningen. Firman uppger emellertid, att
den ingående svavelhalten i den färdiga färgen
utgör ca 5 g per kg färg. Härmed må vara hur som
helst, goda resultat ha uppnåtts, och att döma av
utförda arbeten synas statsmakterna ha förtroende
för faktorfärgen.
24 april 1937
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
