Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
gagna sig av en metod, att ur bilderna själva
bestämma större delen av detta stödpunktnät, vilket
sker genom en s. k. bildtriangulering. Man använder
sig därvid av det förhållandet, att för en lodbild alla
riktningar från bildcentrum till övriga på bilden
befintliga punkter äro felfria. Även om kameraaxeln
ej är exakt lodrät, kan man dock i vanliga fall
använda dessa riktningar för punkternas bestämmande.
I kuperad terräng kunna, ofta lämpliga
stationspunkter för fotografering erhållas på marken. De för
plåtarnas orientering erforderliga mätningarna
utföras då i samband med fotograferingen. Yid slät
och oöverskådlig terräng måste man däremot för
erhållande äv tillräckligt högt belägna stationspunkter
utföra fotografering från luften. Plåtarnas lägen i
exponeringsögonblicket bestämmas härvid av det
geometriska samband, som råder mellan i terrängen
inmätta punkter och motsvarande punkter på plåtarna.
Med hänseende till mätför farandet kan
fotogram-metrien därför uppdelas i tvenne huvudgrupper,
beroende på om upptagningen sker från marken eller
från luften. Den förra, som vanligen benämnes
ter-resterfotografering, har givetvis sin begränsning men
medför å andra sidan i de fall, då den kan komma
till användning, fördelen av att baspunkterna, dvs.
de punkter, från vilka upptagningarna ske, direkt
kunna inmätas och plåtarnas lägen bestämmas.
Då den fotografiska upptagningen av ett
terrängparti i allmänhet är behäftad med perspektiviska fel,
beroende på terrängens beskaffenhet, baspunkternas
höjd och kameraaxelns riktning, måste
framställningen av kartan utföras med erforderliga
hjälpmedel. Man har därvid tvenne vägar att välja.
Åsyftar man endast att framställa ett rekonstruerat
fotografi, en kartbild, sker detta genom en
ompro-jicering, en s. k. restitution, av den deformerade
bilden. Är avsikten däremot att ur fotografierna
framställa en karta med nivåkurvor eller att
överhuvudtaget utföra mätningar i de tagna bilderna,
måste stereoskopiskt förfarande tillgripas. Med
stereoskopiska hjälpmedel skapar man en optisk
modell av det fotograferade föremålet, och i denna
modell göras de önskade mätningarna. Situationsbilder
och nivåkurvor tecknas därvid i regel automatiskt på
ett ritbord, man erhåller sålunda en tecknad karta.
Terrängen själv blir understundom bestämmande
för det förfarande, som skall användas vid
utvinningen. Är den plan, vilket exempelvis kan sägas
vara fallet med ett av smärre skär bestående
kustparti, ger restitutionen en riktig kartbild, men så
snart höjdskillnaderna bli väsentliga, uppstå
systematiska fel. Alldenstund den fotografiska bilden är
ett centralperspektiv, komma punkter av olika höjd
att bli radiellt förskjutna i förhållande till bildens
centrum. Skall i dylikt fall restitutionsmetoden
ändock användas, blir i allmänhet endast en mindre
kring centrum liggande del av bilden användbar.
Under det att restitutionsmetoden sålunda har sin
givna begränsning, medgiver det stereoskopiska
förfarandet en universalframställning.
Principen för upptagningarna.
Bortsett från enstaka upptagningar för speciella
ändamål (t. e. översiktsplaner,
rekognosceringsända-mål), har fotogrammetrien till huvudsyfte att
framställa sammanhängande bildplaner. Upptages, under
det maskinen förflyttar sig framåt, en fortlöpande
följd lodbilder vid så avpassade tidpunkter, att inga
luckor uppstå i bildföljden, erhålles en serie bilder,
som, när de sammanfogas, ge ett bildstråk. Sker
upptagningen i flera parallella flygstråk med bilderna
såväl i längd- som sidled anslutande sig till varandra,
sammansätta sig bildstråken i sin tur till en bildplan.
Sammanfogas därvid bilderna utan stöd av något
geodetiskt underlag, talar man 0111 en flygbildskiss,
sker däremot sammansättningen, sedan bilderna på
erforderligt sätt korrigerats och framställts i en
bestämd skala, erhålles en flygbildkarta.
För en dylik sammansättning av bilder, tagna i
stråk, erfordras, att de till en viss grad täcka över
varandra, dvs. att fotograferingen så utföres, att
avbildningen på en plåt till en del återfinnes på
den närmast följande. Storleken av denna
övertäckning varierar alltefter användningssättet. Vid
upptagningar, där restitution skall komma till
användning, är den normala övertäckningen i flygstråkets
längdled 30 %, vid stereoskopisk behandling
däremot fordras i allmänhet upp mot 60 %. Vid
anknytning mellan flera stråk till en bildplan kräves
i båda dessa fall en sidoövertäckning av omkring
30 %. Vill man utföra en bildtriangulering, är en
övertäckning i både längd- och sidled av 60 %
erforderlig, vilket beror därpå, att man för
triangule-ringen på varje plåt måste kunna återfinna
angränsande plåtars centra.
Fotografiska apparater.
Fotografering från marken skiljer sig, som
tidigare nämnts, i princip från fotografering från
luften därigenom, att möjlighet förefinnes att dels
inmäta baspunkterna och dels bestämma plåtarnas
lägen. Därför äro terrestriska apparater utrustade
med hjälpmedel för orienteringen och ofta ävenledes
försedda med vinkelmätningsinstrument. Beroende
på fotograferingens ändamål och på
noggrannhets-fordringarna komma olika apparater till användning,
såsom fototeodoliten, den stereometriska
dubbelkameran och panoramakameran.
Den stereometriska dubbelkameran, som synes på
bild 1, har sin huvudsakliga användning vid
upptagning av närliggande objekt, vars direkta mätning
Fig. 1. Stereometrisk dubbelkamera.
omöjliggöres eller försvåras. Som exempel kunna
nämnas fotografering av timade olycksfall, kriminella
händelser eller kirurgiska undersökningar, vidare
fotografering av skogsbestånd för uppmätning, eller
konst- och kulturhistoriska föremål för arkeologi
och arkitektur.
För bildupptagning från lufteri lia, beroende på
ändamålet med densamma olika
kamerakonstruktioner framkommit. Är avsikten endast att frambringa
en översiktsbild av en terräng, kommer flygkameran
till användning. Denna skötes för hand, såsom fram-
50
24 april 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
