Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\äg~ och vättenbyggnadskonst
volym enbart med två, i sista fallet tre, klotstorlekar.
För att därefter få ett begrepp om vilket av dessa
packningssätt, som närmast motsvarade verkligheten,
fylldes ett kärl med blykulor varefter ättiksyra
påfylldes. Syran fick sedan långsamt avrinna varvid
kapillärkrafterna höllo kvar en ringa mängd i varje
beröringspunkt. Efter någon timme hade den
kvarvarande ättiksyran bildat en liten vit ring av
blyacetat vid varje beröringsställe och man kunde genom
ett försiktigt utplockande av kula efter kula med
uteslutande av dem, som legat längs väggar, botten och
överyta, få en statistisk bild av de olika
lagringssystemens relativa förekomst. Det visade sig därvid,
att ingen kula hade 12 men det största antalet 7
beröringspunkter. Genom skakning och påfyllning i
mindre mängder fick man däremot en så tät
packning, att hålrumsvolymen blev 36 % och att
tillsammans ca 30 % av kulorna hade 10, 11 och 12
beröringspunkter. Det största antalet kulor hade 8
beröringspunkter. Jämför man den erhållna
hålrumsvolymen, 36 %, med resultaten i ovanstående tabell
framgår även därav, att flertalet kulor måste hava
haft en lagring motsvarande packningssätt 8 eller 10.
I det praktiska livet förekommande korn äro
givetvis icke några idealiska klot, men
lagringsförhållandena bli likartade. Försök med sammanskakning av
en del likformigt stora kornmaterial gav t. e. följande
resultat.
Radie cm Hålrunisvolym
Blykulor . .. . ..... 0,242 36,9 %
n • • • • ____0,203 36,9 %
,, ... . ____0,140 37,0 %
Stålkulor ____ 0.396 39,2 %
Runda bönor ..... 0.343 37.5 %
Vallmofrö ... ____ 0,051 39,8 %
Rund, tvättad sand ... ____ 0,2235 37,7 %
*-1 11 11 • • • –– 0,036 38,2 %
IV 11 11 • • • –– 0,01:23 38,6 %
11 11 11 • • • ____ O,0045 42,5 %
Även i detta fall visade det sig sålunda, att den
minsta hålrumsvolymen i gynnsammaste fall blev ca
39 % motsvarande packningssätt 8.
Vid tillverkning av betong är alltid en hel frisk
W — ■ ■
Fig-, 6. Packningssätt 10. Fig. 7. Packningssätt 12.
sten starkare och tätare än motsvarande volym
sammansatt av mindre stenar och bruk. Tätaste och
starkaste blandning erhålles därför genom
användning av största möjliga mängd av den grövsta
storleken och resultatet blir bättre ju mer likformiga,
avrundat kubiska eller klotformiga dessa cle största
stenarna äro. Nästa stenstorlek får däremot icke
vara grövre, än att den kan få rum i de hålrum, som
bildas mellan de större, dvs. vara ungefär hälften så
stora som de största. Vad däremellan är, är av ondo.
På samma sätt kan så storlek efter storlek ävensom
erforderliga mängder bestämmas. Med hjälp av
vältar och andra maskiner och framförallt vibratorer har
man numera möjligheter att så sammanskaka ett
dylikt stenskelett, att helt andra resultat kunna nås
än på Fullers tid. Men man måste då ock släppa
de bestämmelser, som uppgjorts på undersökningar
för mer än trettio år sedan och skaffa nya, speciellt
gjorda för utnyttjande av nutida möjligheter.
När man kommer ned till de mindre och minsta
kornstorlekarna uppstå emellertid en del andra
svårigheter, t. e. ytkemiska krafter och starkt ökat
sammanpackningsarbete. Sedan
Abrams undersökningar har
man klart insett, att minsta
möjliga vattenmängd ger
bästa resultat. Man
använder nu ej större
vattenmängd än vad som är
absolut nödvändigt för
bearbetningen. Men denna är
ändock mycket större än
vad cementet behöver och 8- Packningssätt 12.
förmår binda. Dr Goslich,
prof. Otzen och andra bestämde 1923 den mängd
vatten, som vanligt cement kunde binda, till ca 10 % av
cementets vikt. Även vid de lägsta i praktiken
förekommande vattencementtalen använder man sig
sålunda av tre à fyra gånger för mycket vatten för
cementets vidkommande och i de vanligaste fallen många
gånger mer. Vattnet inverkar under gjutningstiden
endast ytterst grunt på cementkornens ytor och det
tar tiotal av år innan vattnet hunnit inverka på
cementkornens inre. Under denna tid synes det vatten,
som från början ytkemiskt angrep cementkornens
ytor, långsamt vandra in mot kornens centrum under
kontinuerligt fortskridande gelbildning inåt med
användning av det vatten, som frigöres vid de yttre
gelskiktens sammandragning i samband med
kristallbildningar. Den mycket för stora vattenmängden
finns där emellertid och som den ej kan komprimeras,
intar den en icke föraktlig volym. Jämför
volymökningen hos sand som följd av några få procent
vatten. Dessutom häftar alltid en viss mängd luft
vid de olika kornen och någon luft blir även direkt
inblandad under blandningsarbetet. Även den bästa
betong innehåller sålunda vatten och luft, som aldrig
kan öka hållfastheten men som med tiden, sedan
vattnet avdunstat, dvs. betongen uttorkat, kan bli
nog så skadligt. Som ett exempel på mängden av
luft i betong kan nämnas, att man vid A.-b.
Betongindustri funnit, att luftvolymen vid betongtransport
från Hornsberg till Slussen gått ned från 21/2 till
D/2 %• Båda dessa tal torde få anses exceptionellt
låga.
Även detta problem har emellertid angripits och
flera metoder finnas för dess avhjälpande. Olika
former av mekanisk komprimering hava tillämpats.
Med vibrering kan en god del av vattnet pressas
ut, särskilt vid högre vattencementtal. Ryska
betongtekniker torde hava varit de första, som tillgrepo
vakuum för att få bort luften. De konstruerade
sålunda lufttäta betongblandare, i vilka blandningen
kunde ske i vakuum. Resultatet, som de kallade
vakuumbetong, visade upp till 60 % förbättring av
tryckhållfastheten. Detaljer lära finnas beskrivna i
en i New York utkommande rysk facktidskrift,
Industrialisazija. Liknande försök hava utförts av
prof. Graf, Stuttgart, av Vattenbyggnadsbyrån samt
25 sept. 1937
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
