Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våg-och vvttenbyggnadskonst
Fig. 1. Betongbro över Färjsundet. Disproportion mellan den mot vederlagen allt grövre bågen och de av statiska skäl
så smäckert som möjligt dimensionerade pelarna. De onödiga vouterna i långbalkarna ge en orolig silhuett. De
vägg-formade pelarna över vederlagen borde ha utformats delade liksom över valvet, och samma pelaravstånd borde ha använts
över stränderna som över valvet.
Landsvägsbro över Färjsu nd et vid Godby på Al ana.
Av civilingeniör P. E. HUBENDICK.
Den 4 juli i år invigdes betongbron över
Färjsundet vid Godby på Åland. Därmed har ett av
Ålands, sedan långa tider tillbaka, svåraste
trafikproblem blivit löst. Tillfredsställelsen över den nya
förbindelsen är stor, och bron torde — åtminstone
efter åländska förhållanden — väl uppfylla de
förväntningar, trafiken ställer på den.
Med anledning av detta brobygge skulle
författaren vilja dels beskriva dess tillkomst och
utförande, dels framföra och diskutera några därmed
sammanhängande synpunkter av principiellt intresse.
Dessa få emellertid ej uppfattas som någon egentlig
kritik av bron i och för sig eller av dem, som ha
byggt den. Synpunkterna äro nämligen generella,
och de framföras i samband med Färjsundsbron
endast därför, att denna bro är aktuell och utgör ett
ganska tacksamt exempel på vad författaren vill
framhålla.
Bron är belägen två mil norr om Mariehamn.
Brostället utgöres av ett 130 m brett sund, omgivet på
västra sidan av en brant bergsluttning och på östra
sidan av en låg bergkulle. Över sundet har den i
fig. 1 och 4 visade valvbron byggts, och det kanske
förvånar, att den är av betong, då den sedan ett
tiotal år tillbaka har planerats som hängbro. Det
var bland annat med anledning av byggandet av
några hängbroar i Sverige för mycket låga
kostnader som planerna på fast broförbindelse över
Färjsundet blevo aktuella. Flera förslag till hängbro
över sundet ha utarbetats. Härvid gick man ut ifrån,
att bron skulle göras så billig som möjligt.
Emellertid har man fått släppa på dessa fordringar med
hänsyn till trafikens ökade krav. Brobredden föreslogs
sålunda från början till 3,6 m, men ökades sedermera
till 5,0 m för att slutligen, då brobygget påbörjats,
ökas till 6,4 m. Från början förutsattes brobanan
utförd av trä, i det slutliga hängbroförslaget av
betong. I detta förslag, fig. 2, som var utfört av pro-
fessor Carl Forssell, lutade farbanan omkring 40 °/00
mot den branta västra stranden. Den segelfria
höjden var på östra sidan omkring 14 m och på västra
sidan omkring 19 m. Av professor Otto Linton
utfördes ett intressant förslag till hängbro. Han hade
alternativt tänkt sig bron byggd på relativt låg höjd
över vattnet, högst 10 m, och med nästan horisontell
.farbana. Sjöfarten skulle föras fram genom en klaff
i brobanan med 10 m fri öppning omedelbart utanför
den östra kabelpelaren. Farbanans balkändar skulle
då ej stöda mot pelaren utan mot en på pålar byggd
bock av järn på klaffens utsida. Mellan vattenytan
och bärkablarna erhölles då en fri segelhöj d av 20 m.
Ett av professor Otto Linton senare utfört förslag
till hängbro utan klaff, men med farbanan på 22 m
största höjd över vattenytan och en lutning av
67 %o visas i üS- 3.
En av orsakerna till att man från början tänkte
sig hängbro över Färjsundet var det stora djupet
till fast botten, nära 40 m. Detta inbjuder ju
knappast till byggandet av den stora vidlyftiga ställning
som t. e. en valvbro skulle fordra för valvets
gjutning, medan man vid en hängbro helt undgår dylika
ställningar. På K. T. H. har författaren såsom
övningsarbete i brobyggnad hos professor Linton
uppgjort ett förslag till en valvbro av armerad betong
över Färjsundet i enlighet med fig. 5. Därvid
tilldrog sig ställningsfrågan det största intresset. Ett
förslag gick ut på att utföra valvställningen av järn
i form av en fackverksbåge, vilken sedermera skulle
ingjutas i valvet och ingå i detta som
huvudarme-ring. För att få ställningen så lätt som möjligt och
därigenom underlätta dess transport från verkstad
samt resning på arbetsplatsen, tänktes den byggd av
stålrör. Ställningen föreslogs utförd av fyra parallella
bågar, vilka skulle svetsas ihop, dels sinsemellan, dels
var och en för sig. Sedan resningen var färdig,
skulle rören sektionsvis fyllas med betong. Hängande
23 okt. 1937
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
