Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v^gocii vvttenbyggnadskonst
längd. En tävlande kan uppnå kortare tid ju flera
vändningar han får göra på en viss tävlingssträcka,
på grund av den hjälp han erhåller vid avsparken.
För tävlingar är därför en 25 m bassäng lämpligare
än en längre bassäng, som ofta vid tävlingstillfällen
förkortas till 25 m med en flytande kaj. För att
undvika olyckshändelser vid hopp fordras, att den
djupa delen av bassängen till en längd av 12 m
framför trampolinens framkant håller fullt djup. På
grund härav blir emellertid den grunda delen väl
knapp för simundervisning. Med hänsyn till simmare
och vattenpolospelare blir även den grunda delen
djupare än som är lämpligt för simundervisning,
isynnerhet för barn. Det är därför ändamålsenligt att
förutom den stora bassängen bygga en mindre,
avsedd för barn samt för att begagnas vid
simundervisning. För att underlätta simlärarens arbete bör
denna bassäng utföras med ca 75 cm förhöjd kant
och med vattenytan 1/2 m över golvplanet. Han har
då lättare att meddela sig med eleverna.
Om en kommun har mindre än 20 000 innevånare
bli kostnaderna för en 25 m bassäng emellertid rätt
avsevärda och utgifterna dryga per innevånare
räknat.
Utföras simbassäng och badhuset i övrigt i
lämpliga proportioner till varandra, visar det sig, att
självkostnaden per serverat bad icke blir lägre vid
de större badanläggningarna än vid de mindre,
beroende på att vid de större erfordras en personal med
flera överordnade personer, och att flera trappor,
gångar etc. tillkomma. Om större bassäng än 25 m
erfordras med hänsyn till badfrekvensen, blir det
därför lämpligare att bygga tvenne mindre än en mycket
stor anläggning. Det visar sig vanligen, att avståndet
från bostaden till badhuset har mycket att betyda
för badfrekvensen. Med två anläggningar på olika
delar i staden får större procent av innevånarna lätt
tillgång till simhallsbad.
För att erhålla största trevnad och lägsta
personalkostnader i en badanläggning är det lämpligt att
förlägga simhall, badstu- och tvagnings- samt
avklädningsrum i samma plan. I samma plan med
simbassängen bör dessutom helst finnas solterrass
eller ännu bättre, solbad i parkanläggning. I en stad
med dålig tillgång till goda friluftsbad kan en
badanläggning härigenom erhålla högbelastning under
sommarmånaderna, varigenom driftsekonomien blir i
hög grad förbättrad.
Från våra förfäder ha vi här i Norden ärvt
badstu-badet. Detta är det hälsosammaste av alla badformer
och av så stor betydelse för folkhälsan, att ingen
kommun bör inrätta simhallsbad utan badstu.
Så gott som alla anläggningar inom landet, som
för närvarande äro under byggnad eller projekteras,
utföras även med tanke på att det kombinerade
sim-halls- och badstubadet skall bli den dominerande
badformen. För att öka badintresset och tillmötesgå
sportens fordringar strävar varje mindre kommun att
bygga simhallen så stor som möjligt. Simhallarna
kunna därför i allmänhet utan olägenhet mottaga
större antal badgäster än det, för vilket badhuset är
beräknat. Det finns under sådana förhållanden ingen
anledning att under normal belastning vägra
badstu-badande tillträde till simhallen.
Fig. 3. Längdsektion av simbassäng, 25,0 m lång.
Vattendjupet och längden av den djupa delen äro bestämda med
hänsyn till 5 m trampolinhöjd. Vattenytan i bassängen bör
ligga ca 5 cm under skumrännan, och djupet i bassängen bör
icke understiga 90 cm, enär en simmare vid crawl behöver
detta djup för att ej komma i beröring med bottnen. 1,7 m
djupet vid övergången till den djupare delen av bassangen är
valt så stort, att en icke simkunnig person ej skall kunna gå
ut till den djupa delen och plötsligt sjunka. Den grunda
delen bör vara så stor som möjligt för att ge erforderligt
utrymme åt simundervisning.
Endast vid högbelastningar, t. e. på
eftermiddagarna vissa lördagar, finnes i allmänhet skäl att
servera badstubad utan tillgång till simbassäng.
Härigenom förkortas nämligen badtiden, och flera av
kommunens innevånare kunna erhålla bad efter
arbetets slut före helgdagsfirandet.
Ur ekonomisk synpunkt ligger största faran i att
bygga en badanläggning allt för stor. I allmänhet
konstrueras en anläggning för normal högbelastning.
Vid alla andra tillfällen kan anläggningen servera
betydligt större antal bad, än vad man beräknat.
Skulle badfrekvensen bli större, än man förutsett,
innebär detta icke någon större olägenhet. Visserligen
får man räkna med köbildning vissa lördagar, och
en del personer bliva tvingade att i stället bada
någon annan dag i veckan, såvida man helt enkelt
icke ökar kapaciteten t. e. genom att övergå till
växelhyttsystem. Men å andra sidan blir
badanlägg-ningens ekonomi god, och de ökade inkomsterna
kunna reserveras till att inom en ej alltför avlägsen
framtid bygga ytterligare en badanläggning på annan
plats i staden.
Nomogram för rektangulära, armerade betongbalkar.
Av professor CARL FORSSELL.
I denna tidskrifts häften 11 och 12 för år 1908 har
författaren framlagt en beräkningsmetod för
armerade, rektangulära betongbalkar.’ Därvid beräknas på
vanligt sätt böjpåkänningen enligt Navier.
Betong-och järnpåkänningarna erhållas genom konstanter för
respektive armeringsprocenter. Fördelen med denna
anordning är framför allt, att inga nya begrepp
behöva införas. För den som ej vill särskilt intränga
i den armerade betongens mysterier är det enligt
detta nog att veta, att t. e. böjpåkänning om 52,6 at
25 dec. 1937
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
