Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 29 jan. 1938 - Kolmarknaden 1937, av Bn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
5 600 000 ton. Kolbeliovet har säkerligen icke stigit
i samma grad som importen, utan importökningen
har sannolikt i viss utsträckning bidragit till att
öka förefintliga lager. Importen av koks, vilken
till allra största delen finner avsättning för
centraluppvärmningsändamål, har ävenledes varit
rekordartad, ca 2 300 000 ton. Vårt lands totala
bränsleimport har alltså i det närmaste utgjort
9 000 000 ton och har utan tvivel därmed varit
importsidans drygaste utgiftspost. Med dylika siffror
för ögonen förstår man, vad det betyder, om inköpen
ske vid ur prissynpunkt lägliga tillfällen. Tyvärr
är det nog så, att kol är en råvara, som mera än
flertalet andra köpes på en slump. Även förhållandevis
stora förbrukare ägna frågan endast ett mera
sporadiskt intresse vid de tidpunkter på året, då inköp i
allmänhet äga rum. Anledningen härtill är väl, att
utgiften för kol, även om den i och för sig kan vara
betydande, oftast likväl icke spelar någon avgörande
roll för det enskilda företagets ekonomi. Även om
köparna sålunda många gånger försitta de lämpliga
inköpstillfällena innebär detta icke, att de förhöjda
priserna i sin helhet komma leverantörländerna
tillgodo. De svenska mellanhänderna köpa och sälja
nämligen ofta långt i förväg på spekulation och
bevara på så sätt åt landet en väsentlig del av de
belopp, som annars skrdle gått till utlandet tillfölje
fluktuationerna i priserna.
Arbetsfreden har varit så gott som ostörd i
samtliga länders kolindustrier under året. Inom den
engelska gruvindustrien var läget ett tag rätt allvarligt,
men en hotande konflikt kunde biläggas tack vare
personligt ingripande av gruvministern. I England
har en obetydlig ökning i arbetsprestationen ägt rum
under förra delen av året jämfört med motsvarande
tid 1936. Gruvarbetarnas löneinkomster ha ävenledes
stigit per dag räknat. På sina håll har man
emellertid gjort den ur producentsynpunkt nedslående
erfarenheten, att arbetarna, om de under 5 veckodagar
förtjäna lika mycket som förut på 6, gärna stanna
vid den tidigare veckoinkomsten, och istället ta sig
en dag extra ledigt. Alltjämt äro bortåt 20 % av
alla såsom gruvarbetare registrerade arbetare
arbetslösa, men det övervägande antalet därav torde vara
mer eller mindre ovilligt eller oförmöget till
effektivt gruvarbete. Brist har nämligen sedan länge rått
på dugliga gruvarbetare. I Ruhrdistriktet har den per
arbetare och dag utvunna kolmängden gått något
tillbaka. Detta förhållande beror icke på minskad
arbetsintensitet utan på att en del mindre givande
flötser måst bearbetas samt på, att det tager någon
tid innan den nyenrollerade arbetskraften kommer
upp i full produktionsförmåga. Mekanisering och
rationalisering av driften fortskrida i oförminskat
tempo ocli under 1937 producerades i Ruhr 5 % mera
kol än under 1929, trots att antalet sysselsatta gått
ned med ungefär 18 %. Tidigare har rekryteringen
av ungdomlig arbetskraft för gruvindustrien vållat
bekymmer, men med sedvanlig tysk grundlighet har
detta problem bearbetats och lösts. Under året ha
icke mindre än 10 000 ynglingar i åldern 14 till 15
år börjat arbeta inom kolindustrien i Ruhr-distriktet,
varest de få genomgå en flerårig både praktisk och
teoretisk utbildning för sitt kommande yrke.
1937 har varit det första hela året, under vilket de
centrala försäljningsorganisationerna i England ar-
betat. I en stigande marknad har uppgiften givetvis
icke varit svår. Säkerligen kommer 1938 att ställa
betydligt större krav på dessa organs
omdömesförmåga. Under intryck av den brist på kol, som tidvis
skymtade under det gångna året, upphävdes tills
vidare alla brytningsrestriktioner, och gruvorna få
nu producera största möjliga kvantitet. I
parlamentet behandlas för närvarande lagförslag rörande, dels
inlösning från statens sida av royalties till
markägarna, dels bestämmelser angående tvångsvis
sammanslutning av närbelägna gruvföretag. Intetdera av
förslagen har mötts med någon entusiasm. På
oppositionellt håll anser man det onödigt att forcera fram
en sammanslagning av gruvföretag med hjälp av
lagstiftning utan håller före, att dylika
rationaliserings-åtgärder skola komma från den därav berörda
industrien själv. Man pekar på, att sammanslagning
redan i stor utsträckning kommit till stånd och anför
bl. a. att 77 % av kolbrytningen numera
koncentrerats på 129 företag. Som jämförelse kan nämnas, att
icke mindre än 800 företag äro sysselsatta med
produktionen av resterande 23 %. Bland dessa finnas
många, som under normala prisförhållanden äro
mogna för nedläggning. När
produktionsrestriktionerna åter införas, blir väl kvoten dessa företags
enda tillgång, och många av dem komma därför
troligtvis då att övertagas av mera moderna företag,
vilka önska skaffa sig möjlighet till ökad brytning.
Vad som för närvarande mest torde intressera
kolköparna är frågan om utsikterna för 1938. Det är
givet, att utvecklingen på kolmarknaden i stort sett
anknytes till det allmänna konjunkturförloppet. Att
yttra sig härom ligger utanför ramen för denna
artikel, och författaren skall därför inskränka sig till att
omnämna några av de faktorer, som utöva ett
avgörande inflytande på prisbildningen för kol.
Allt som allt torde kolproduktionen i Europa stigit
med ungefär 45 000 000 ton under 1937. För
närvarande talar mycket för, att ytterligare
produktionsökning är att emotse under 1938. I England äro
möjligheterna härutinnan visserligen icke lika stora som
under det gångna året, men under första halvåret får
man sannolikt se högre produktionssiffror än under
1937. Den tyska 4-årsplanen förutser en ytterligare,
betydande stegring av kol- och koksproduktionen.
Några exakta siffror ha icke lämnats, men i
bokslutsöversikten för en av de största järn- och
kolkoncernerna kunde man utläsa, att en ökning i kol- och
kokstillverkningen på 20 à 25 % förbereddes.
Tillgången på mänsklig arbetskraft sätter ju en viss
gräns, men en hel del torde stå att vinna genom en
intensivare brytning. Sålunda framhålles att om den
i februari 1936 konstaterade högsta produktionen per
arbetare och skift kunde återuppnås, detta skulle
betyda en produktionsökning med 10 000 000 ton per år
utan utökning av antalet sysselsatta. I Polen,
Holland, Frankrike och Belgien kan man likaledes emotse
stegrade produktionssiffror. Finnes det då några
utsikter för att denna ökade tillgång utan vidare skall
finna, avsättning? Den industri, som mera än andra
konsumerar kol, järnindustrien, kommer, såvitt man
nu kan bedöma, att även under 1938 arbeta för fullt
i England och Tyskland, men någon ökning i
kolbehovet för järnindustrien i sin helhet torde man
näppeligen böra räkna med, i all synnerhet som en
tillbakagång redan ägt rum i Belgien och Luxemburg. Icke
29 jan. 1938
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
