Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 29 jan. 1938 - Bimetall, av Robert Engström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 9—11. Felfri bimetall (t. v.). D :o i starkare förstoring, visande själva fogen. Bimetall med begynnande sprickbildning
i fogen (t. h.).
Litteraturen om bimetaller är ej alltför riklig och
mig veterligen har det ännu ej publicerats någon
riktig litteraturförteckning. De författare som skrivit
om ämnet tycks antingen ej ha forskat i den
tekniska litteraturen eller också ängsligt ha undvikit att,
nämna någon litteratur som kunde ge hänvisning på
konkurrenter. Detta gör det tämligen trögarbetat att
försöka få reda på någon viss detalj som man
intresserar sig för. De formler som anges äro mestadels
antingen alltför matematiska eller också använda de
ej den tekniska bimetallkonstanten etc., varför man
får lägga ned alldeles onödigt arbete för att få
klarhet i dem.
Bimetallernas praktiska användningsområde är
mycket stort. Den största användningen är för att
bryta elektrisk ström. Man kan härvid skilja mellan
långsamma och snabba brytare samt mellan sådana
där bimetallen uppvärmes av omgivningens
temperatur eller direkt av strömmens värmeverkan. Att
närmare gå in på alla användningar för bimetall
skulle föra alldeles för långt, varför i det följande
endast några exempel anföras.
En representant för de långsamma
bimetallbrytar-na är den vanliga temperaturregulatorn i
värmedynor. Tidigare utfördes dylika brytare enligt fig. 12,
vilken typ numera övergivits på grund av de fruk-
Fig. 12 och 13. Olämpligt (överst) och riktigt
utförande (nederst) av bimetallbrytare för små
effekter.
tansvärda radiostörningar den kunde ge upphov till.
En dylik regulator kan ej användas för större effekt
än ca 30 watt. Vid denna effekt räcker någon
hundradels grad och en bråkdels mm för att bryta
strömmen. Följden av denna känslighet blir att
kontakt-värmet inverkar på bimetallen så mycket som behövs
för brytning. Det blir således ej enbart
variationerna i omgivningens temperatur som bestämma hur
ofta regulatorn bryter utan variationerna i
bimetal-lens temperatur. Mycket värre är emellertid den
brytfrekvens som orsakas av elektrostatisk
attraktion mellan de båda flata kontakterna, vilket gör att
bimetallen kan komma i svängning och göra 500 à,
1 000 brytningar per sekund, varigenom den kan bli
en förstklassig radiostörare och föga gör skäl för
benämningen långsam brytare (30).
För att få bort dessa störningar skall en dylik
brytare utföras enligt fig. 13. Bimetallen uppbär här
inga kontakter och är icke inkopplad i strömkretsen.
Den ena kontakten är utförd spetsig, varigenom man
får bort den elektrostatiska attraktionen mellan
kontakterna, Dessutom kan man genom att bygga in
hela anordningen i en steatitkåpa, få en lagom
isolation och därmed en viss värmetröghet. Man kan på
detta sätt öka intervallen mellan brytningarna till 5
à 10 minuter, dvs. flera hundratusen gånger längre
intervall än vid en brytare enligt fig. 12. Att
temperaturen i en värmedyna på denna tid hinner variera
ett par grader, spelar ingen praktisk roll.
Så snart man kommer till effekter över ca 30 watt
kan man ej använda typen enl. fig. 13, enär
brytningen är för långsam och kontakterna därför bli
fördärvade av ljusbågar. I de välkända
Birka-regulato-rerna, dr Appelbergs uppfinning, har man övervunnit
denna svårighet genom att innesluta brytaren i
vakuum, varigenom man kan bryta 20 à 30 gånger
större effekter. Sker brytningen i luft, måste man
emellertid tillse att kontakterna skiljas snabbt från
varandra. Det finns i princip bara ett sätt att uppnå
denna snabbhet och det är att infora något hinder
för brytningen så att bimetallen får magasinera en
viss energi som förbrukas i den plötsliga brytningen.
Detta hinder kan vara en mekanisk spärr, en magnet,
vars dragning måste övervinnas eller en sådan
formgivning av bimetallen att den vid viss temperatur
knäpper över i ett annat läge. En mekanisk spärr
kan erhållas t. e. medels en kippströmbrytare. Av
bimetaller med speciell formgivning märkas särskilt
de förut omnämnda spencerskivorna. En
spencer-skiva har, som förut nämnts, en ytterligt snabb
rörelse, ca 1/5 000 sekund. Under det att man med en
långsam brytare ej kommer upp till högre effekter än
ca 30 watt, kan en spencerskiva med ca 25 mm <‡>
direkt bryta ca 600 watt vid 110 och 220 voit. Med
skivor av 65 mm <‡> bryter man direkt upp till ca 3
kW. Till detta resultat bidrar, utom den snaboa
brytningen, att skivan vanligen utrustas med 3
kontakter, varför brytningen sker på 6 ställen samtidigt.
Utom för att bryta elektrisk ström användes
bimetall även för ett flertal andra ändamål.
Användningen till vissa termometrar är redan förut
omnämnd. Ett mycket stort användningsområde ha
bi-metallerna i de moderna bilarna. En bil vill man ju
helst ha så konstruerad att den är så enkel att sköta
44
29 jan. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
