Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 12 febr. 1938 - Fri eller censurerad kritik inom vetenskapen? av Harald Nordenson och Ragnar Liljeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
"Likalades nödgas vi sålunda uppgiva satserna om
kroppars förkortning vid rörelse i längdriktningen,
klockors fördröjning, massans tillväxt med
hastigheten, massans och energiens identitet m. m., kort sagt
alla den speciella relativitetsteoriens omvälvande
nyheter såsom teoretiska satser." (Sid. 60.)
Förmodligen i känslan av att han inför tidskriftens
läsekrets blott skulle kompromettera sig själv, om
han gick på i denna stil, har dr N. i sitt sista inlägg
försökt konstruera fram en motsättning mellan min
ståndpunkt och den fysikaliska för att sedan mera
obehindrat kunna nedgöra mig. Något som helst
bevis härför har han naturligtvis ej kunnat giva, han
har blott försökt ge sig ett sken av auktoritet genom
att imponera med en rad vetenskapliga arbeten, som
han låtsar sig ha genomplöjt.
Ja, man kan ju läsa böcker på olika sätt, t. o. m.
utan att skära upp dem, i vilket fall man lätt kan
råka förbigå viktiga partier. Det ser ut, som om
det vore den metoden doktor N. använt sig av.
Jag kan för övrigt upplysa dr N. om, att jag
erhållit både muntliga och skriftliga instämmanden i
min framställning från flera av våra mest
framstående fysiker.
I det följande skall jag ingå på de av dr Nordensons
anmärkningar, som äro framförda i sådan form, att
ett sakligt bemötande är möjligt.
Dr N. vill göra gällande, att jag förväxlat
betydelsen av "tidsbegrepp" och "introspektiv
tidsuppfattning".
Nej, jag har ej förväxlat dem, men väl har jag
påpekat, att när vi fixera tidsbegreppet, måste vi se till,
att vi ej komma i konflikt med vår introspektiva
tidsuppfattning. Som bekant är vår förmåga att
intro-spektivt bedöma tidsintervaller ganska begränsad.
Gäller det korta tidsintervaller, är dock vår
bedöm-ningsförmåga ganska god. Vi kunna slå takten mot
ett bord med en förbluffande regelbundenhet.
Historiskt och psykologiskt är detta sätt att mäta korta
tidsintervaller säkerligen det primära. Med ledning
härav ha vi sökt företeelser i naturen, som på
samma sätt förefalla oss regelbundna som taktslagen. På
så sätt ha vi bl. a. i pendeln funnit en god tidmätare.
Det råder väl föga tvivel, att om vår egen
introspektiva tidsuppfattning varit sådan, att pendelns rörelse,
mätt genom densamma, ej förefallit periodisk med
konstant svängningstid, hade vi aldrig valt pendeln
till tidmätare och hela mekaniken hade fått söka sin
grund i en på annat sätt uppmätt tid. Med hjälp av
det exakta tidsmått vi genom uret erhållit, ha vi nu
uppbyggt på empirisk väg en mekanik, som i sin
klassiska form fick sitt uttryck i de Newtonska
rörelselagarna. På så sätt lia vi för fysikens behov
fått vårt tidsbegrepp bestämt.
Vad relativitetsteorien tillfogat är, efter ett
påpekande att flertalet fysikaliska storheter, såsom
elektromagnetiskt fält, gravitationsfält, energi och även
massa ej äro oberoende av ett referenssystem, att så
gäller även för storheter sådana som tid och avstånd.
Särskilt har teorien påvisat, att vi råka i olösliga
motsägelser, om vi vidhålla ett genom ovan
omtalade ideella ur bestämt universellt tidsbegrepp. Man
kan vidhålla — i varje fall så länge vi hålla oss till
Galileisystem — en för varje referenssystem giltig
tid. bestämd genom i förhållande till systemet vilande
ur. Men varje system får sin egen genom sina egna
ur bestämda tid. Uren i ett visst system kunna
synkroniseras genom att varje urs visare bringas att
sammanfalla med visaren av ett normalur, varefter
uren långsamt förflyttas till olika platser i systemet.
Relativitetsteorien som fysikalisk teori sysslar
naturligtvis med tider, definierade och uppmätta efter
fysikaliska metoder. Den sysslar ej direkt med den
introspektiva tidsuppfattningen, ehuru den ej
försummat att konstatera, att någon motsättning ej
förefinnes mellan denna tidsuppfattning och det
fysikaliska tidsbegreppet.
Detta har emellertid Nyman-Bergson, som jag ju
ägnat en väsentlig del av kritiken i min föregående
artikel, förbisett. Nymans kritik går ut på att
relativitetsteoriens tider ej äro "psykologiska verkligt
upplevda tider", att de äro sådana "att måttet, exakt
därest det avser det som man icke upplever, skulle
bli falskt, så snart man upplevde detsamma", att det
ej alltid finnes människor bakom dem osv.
Jag har då tillåtit mig påpeka, att denna
anmärkning i den allmänna relativitetsteoriens ljus och om
vi stå på den psykofysiska parallellteoriens grund är
ett klart misstag. De olika tiderna upplevas även
olika av levande varelser i olika system, och kunde
vi åstadkomma tillräckligt höga relativa hastigheter,
skulle detta bliva direkt introspektivt iakttagbart.
Jag skulle även kunna tillägga, att Phaléns
uttalanden i sista stycket av hans omdebatterade bok
klart visar, att även han ej insett dessa den allmänna
relativitetsteoriens synnerligen handgripliga
konsekvenser. Han skriver nämligen där: "Auch in bezug
auf die allgemeine Relativitätstheorie diirfte wohl
gesagt werden können, dass es sich nur um
Zeitbe-rechnungen handelt und dass der Gedanke an eine
Relativität im Verhältnis zu einem System der
Gedanke an ein gewissen Verfahren, an eine gewisse
Berechnungsart, ist."
Det är dessa konsekvenser av teorien, eller att en
iakttagare som uppmäteT ett tidsintervall till 1 min.
även (med den noggrannhet som den introspektiva
uppfattningen medger) uppfattar det som 1 min.,
under det den som uppmäter tidsintervallet till 10
min. även uppfattar det som 10 min., vilka dr N.
behagar kalla "larviga". Vore det kanske mindre
larvigt, om förhållandet vore det rakt motsatta?
Jag vill endast påpeka, att vi i den av teorien för
utsagda rödförskjutningen av spektrallinjerna i
starka gravitationsfält fått en överraskande bekräftelse
på den fördröjning av alla fysikaliska förlopp i
gravitationsfält, varpå ovannämnda konsekvenser från viss
synpunkt sett äro ett exempel. Nordensons
kursiverade påstående, att vi ej ha någon experimentell
bekräftelse på tidsbestämningarnas relativitet, är alltså
klart felaktig.
En utomstående kan tydligen komma i en mycket
kuriös situation genom en kritik av de svenska
universitetsfilosoferna. Jag talade i min förra artikel
om filosofernas klickväsen. Det synes vara t. o. m.
ännu värre än jag förmodat. Ej blott genom dr
Nordensons inlägg utan även genom andra informationer
har jag kommit underfund med att vad som synes
som högsta vishet i Lund, snart sagt är pekoral i
Uppsala och förmodligen tvärtom.
Jag vill visst ej taga professor Nyman i Lund i
försvar, vill blott hålla på min rätt att bemöta hans
uttalanden, även om de för "Uppsalafilosofien"
12 mars 1938
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
