Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Telefonväsendets utveckling i Sverige, särskilt under senaste decenniet, av H. Adolf Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
fonist koppla sig fram till vilken annan abonnent som
helst inom hela området. Denna form för
automatisering — distriktsautomatisering — är en nyhet för
Sverige men blir nog den metod, efter vilken
telefonnäten framdeles komma att utbyggas.
I samband med Borås-försöket skall också en ny
abonneniangstaxa prövas, vilken i huvudsak är byggd
på principen av betalning per samtal — eller kanske
rättare uttryckt per steg å samtalsräknaren. För
varje lokalt samtal markeras på abonnentens
samtalsräknare ett steg oavsett samtalets längd, för varje
samtal mellan abonnenter vid skilda stationer inom
ett och samma s. k. nätgruppsområde markeras ett
steg pr påbörjad 6-minutersperiod, och för varje
samtal mellan abonnenter vid stationer, tillhörande
angränsande nätgruppsområden, markeras ett steg per
påbörjad 3-minuters-period. Denna
abonnemangstaxa är således helt skild från den nuvarande, enligt
vilken man betalar en klumpsumma per kvartal med
rätt att utväxla ett visst antal avgiftsfria samtal inom
det egna taxeområdet, under det att samtal utanför
detta område beläggas med särskild periodavgift.
Det är alltså en del nyheter både i tekniskt och
taxehänseende, som avspeglas i nämnda
försöksanläggningar. Bland annat skola taxeområdena
(fri-samtalsområdena) i deras nuvarande form försvinna
och ersättas med ur rationell driftsynpunkt mera
ändamålsenliga områden, de nyss nämnda
nätgruppsområdena, vilka äro ganska rikligt tilltagna: inom
Borås-nätet finnas tre dylika områden om resp. 900,
1 000 och 1 300 kvadratkilometer. Men samtidigt
komma, som nämnt, abonnenterna att beredas
tillfälle att telefonera utanför gränserna för dessa
nuvarande taxeområden mot samma avgift som för
lokalsamtal, om ock i vissa fall tidsbegränsning av
samtalen är ifrågasatt. Det skulle bliva för
vidlyftigt att gå in på detaljerna av förslaget, men
påtagligt är, att systemet erbjuder abonnenterna, särskilt
dem på landsbygden, avsevärda fördelar, exempelvis
i form av telefonstationernas öppenhållning dygnet
om, som är en av landsbygdsabonnenter högt skattad
förmån, snabbare expedition och bättre
framkomstmöjligheter vid trafik till annan station.
Borås-området beräknas bli färdigautomatiserat under loppet
av år 1939.
Telefonledningarnas förläggning i kablar i jorden
är numera det vanligaste såväl inom lokalnäten som
å de viktigaste lands- och rikskabelstråken. Sverige
var det första land i Europa, som utlade en modern,
med förstärkare utrustad rikskabel av mera
betydande längd, nämligen den kabel som år 1921
påbörjades mellan Stockholm och Göteborg, vilken
framdrogs norr om Mälaren. Apropos kablar må
också nämnas, att den mellan Sverige och Finland år
1928 utlagda sjökabeln mellan Norrtälje och
Mariehamn med fortsättning till finska fastlandet var, då
den nedlades, världens längsta pupiniserade sjökabel
för telefonändamål.
Den i allt snabbare takt fortgående kablifieringen
av riksledningarna har framkallats av ökade anspråk
på störningsfrihet och på snabbare
framkomstmöjligheter för rikstrafiken samt av den genom
taxened-sättningar stimulerade trafikökningen, men i icke så
få fall har det varit järnvägselektrifieringen, som
bestämt omfattningen av och tidpunkten för
kablarnas utläggande.
Sammanlagt ha vi nu 3 500 kilometer rikskablar,
innehållande omkring 708 000 kilometer
samtalsförbindelser, som kostat över 100 millioner kronor. För
att förtydliga bilden av det svenska rikskabelnätet,
vill jag omnämna, att vi nu ha sammanhängande
rikskablar från Trelleborg i söder till Umeå i norr,
från Göteborg till Stockholm både norr och söder om
Mälaren samt därjämte sammanbindningskablar
Göteborg—Jönköping—Nässjö, Mellerud—Norska gränsen
vid Kornsjö, Gävle—Falun etc. Aktuella
nybyggnader att utföras i år äro bland andra kabel mellan
Sundsvall och Östersund, föranledd av
statsbaneelektrifieringen, fullbordandet av kabelförbindelsen Falun
■—Krylbo—.Örebro samt en ny kabel Stockholm—•
Norrtälje i anslutning till en andra sjökabel mellan
Sverige och Finland, vilken helt nyligen
kontrakterats. Närmast i ordningen torde komma en
västkustkabel Göteborg—Malmö och fortsättandet av
norrlandskabeln från Umeå till Luleå.
Det stora arbetsprogram, som jag här endast
kunnat antyda, kräver först och främst för såväl
planerandet som utförandet tillgång till en skicklig
ingenjörstab och en kunnig arbetarstam.
Telegrafverket är lyckligt nog att besitta bådadera. Men så
krävs det också en massa pengar, och dem har
styrelsen icke. Så snart det gäller kapitalanskaffning
för nyanläggningar är styrelsen nämligen helt
beroende av regering och riksdag, vilkas hittills visade
välvilja och förtroende jag är den första att
tacksamt erkänna. Regeringen bestämmer även, när det
gäller användandet av s. k. förnyelsefondsmedel,
varom jag strax skall nämna, och dess medverkan
krävs också då det gäller att fastställa de viktigare
telefontaxorna och den ordinarie personalens antal,
vilken senare fråga, när det gäller de högre avlönade,
även hör under riksdagens prövning.
Riksdagen anvisar årligen i form av — såsom det
numera heter — "anslag till kapitalinvestering" att
utgå av medel, som upplånas av statsverket, vad
som anses erforderligt för telegrafverkets
nyanläggningar. Någon skyldighet att förränta eller
amortera sålunda anvisade anslagsmedel är numera icke
stadgad för telegrafverket såsom förhållandet var
intill år 1910, men jag tror att det skulle gå styrelsen
mycket illa, om icke skälig förräntning skedde!
Telegrafstyrelsen har att till statsverket årligen
inleverera hela överskottet av rörelsen, sedan stadgade
avskrivningar verkställts. Dessa avskrivningar ske i
form av avsättning med vissa procent å skilda slag
av anläggningar till en förnyelsefond, vilken, såsom
jag nyss’ nämnde, får av telegrafstyrelsen anlitas
endast med kungl. maj:ts medgivande. För år 1937
avsattes till denna fond 121/,, millioner kronor men
uttogs ur densamma ännu något mera, och fondens
storlek vid årets utgång var omkring 20 millioner
kronor. Statens verkliga vinst på telegrafverkets
rörelse representeras av det till statsverket
överlämnade överskottet av inkomster utöver driftkostnader
och avsättningar till förnyelsefonden, minskat med
statens verkliga ränteutgifter för de i verket
placerade lånemedlen. För år 1936 — det sista år, för vilket
jag har tillgång till exakta uppgifter rörande statens
nämnda ränteutgifter — belöpte dessa sig till 14,8
millioner kronor, och som det av telegrafstyrelsen till
statskassan inlevererade överskottet för samma år
uppgick till 35,7 millioner kronor, blev alltså statens
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
