Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Arkitektur - Svensk byggnadskonst under ett halvsekel, av Hakon Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk byggnadskonst
under ett halvsekel
ATHEN R O» «J8.
ARKITEKTUR
Av HAKON AHLBERG
Arkitektur är teknik och konst — kropp och själ
kunna vi kalla det. Den kan inte utvecklas utan att
odla bägge dessa sidor.
Varför blev byggnadskonsten efter i 1800-talets
tekniska utveckling? Helt enkelt därför att den så
gott som uteslutande odlade den ena sidan av sitt
väsen — konsten. Den kom på så sätt att följa den
allmänna konstnärliga utvecklingen, vilken mot
seklets mitt ledde till isolering och dekadans. Den blev
akademisk. Den blev mer eller mindre betydelselös.
Och som konst tynade den bort av brist på materiell
näring — på teknik.
I fullkomlig motsats till denna arkitekturens
dekadans står ingenjörsteknikens framsteg, som utgör en
av förutsättningarna för 1800-talets hela materiella
expansion. Under seklets andra hälft har detta
motsatsförhållande blivit ytterligt tillspetsat. Medan
tekniken nått sina resultat i det klara ljuset av en
målmedveten forskning, har den formella
arkitekturen irrat allt längre bort i skuggornas dunkel.
Detta sakernas tillstånd sammanfaller i tiden
ungefär med begynnelsen av den period, som vår återblick
avser, ehuru tecken till en förändring redan då börjat
framträda.
Delvis som en följd av de förhållanden, vilka den
tekniska utvecklingen framskapat, uppstår under
1800-talets senare hälft även en omvälvning på det
sociala området. Mera betydande resultat når denna
rörelse emellertid först i begynnelsen av nästföljande
sekel.
För att byggnadskonsten åter skall uppnå kontakt
med tiden, måste den sålunda anpassa sig efter en
förändrad teknik och förändrade sociala förhållanden.
Denna anpassning är emellertid för
byggnadskonstens vidkommande ingalunda en enkel procedur.
Medan tekniken når sina resultat med exakta
metoder, i relativt oberoende av störande inflytande från
den del av tillvaron, som icke följer matematikens
lagar, är byggnadskonsten ständigt påverkad av en
mångfald irrationella faktorer: levnadsvanor,
traditioner, miljö, personlig uppfattning, tycke och smak
m. m. sådant. Då byggnadskonstens oförmåga att
följa den allmänna utvecklingen på teknikens område
påtalats, har man ofta förbisett dessa i väsentliga
delar olikartade förutsättningar för ingenjörens och
arkitektens arbete. Byggnadskonstens uppgift är som
redan sagts tvåfaldig; den skall tillfredsställa
materiella behov men även estetiska — i ordets
vidsträcktaste bemärkelse. En fullgången, harmonisk
byggnadskonst kan därför endast uppstå, om det
existerar en allmän överensstämmelse mellan materiell
och andlig kultur. Byggnadskonstens utövare kunna
sålunda icke ensamma givas ansvaret för att
produkten av deras arbete avspeglar den klyfta som i
berörda avseende kan hava uppstått. Såtillvida utgör
även 1800-talets arkitektur ett riktigt uttryck för sin
tid.
Man har som utväg ur detta dilemma tillrått
arkitekturen att på sitt område gå in för ingenjörs
vetenskapens exakta arbetsmetoder.
Rådet är måhända gott som ett temporärt medel
att bringa byggnadskonst och teknik i bättre
samklang. Men om det följdes såsom allmän
arbetshypotes, dvs. om arkitektur bleve enbart teknik, skulle
det leda till samma resultat som då konsten
överbetonats. Byggnadskonsten skulle tyna bort. Den
estetiska sidan är hos arkitekturen nämligen
ingalunda ett organiskt överflödigt appendix, som kan
saklöst bortopereras; estetiken är en faktor att räkna
med i planlösningen lika väl som i fasadens
utformning, eftersom begrepp sådana som anpassning,
trevnad, behag, skönhet, lugn, festivitas etc. alla höra
till det estetiska området. Redan planlösningen, som
alltid måste förbliva kärnan i arkitektens uppgift,
kan därför aldrig bliva ett enbart rationellt problem.
Icke heller uppgiften att bringa arkitekturen i
samklang med de förändrade sociala förhållandena är
lättlöst. En tradition genom årtusenden har samman-
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
