Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Kemi och bergsvetenskap - »Kemi och Berg» 50 år, av F. H. Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Då jag av
avdelningsredaktionen anmodats att
sammanfatta några minnen från
avdelningen för Kemi och
Bergsvetenskap under
århundradets första decennium,
var det med största tvekan
som jag lovade att så göra.
Anledningarna härtill voro
många, den viktigaste kanske
att jag under första hälften
av denna tid icke deltog i
avdelningens verksamhet och
under de senare åren ännu
var så ung ingenjör, att de, som egentligen ledde
arbetet av mig nästan betraktades som farbröder.
Det var således endast något av de allra senaste
åren, som jag mera aktivt deltog inom avdelningen.
Minnena äro därför litet vaga och kanske ej värda
att bevaras i ett jubileumsnummer.
I stort sett måste jag säga, att det bästa jag
bevarat i mitt minne från denna tid är väl det goda
kamratskapet, den vänlighet och det överseende,
varmed de äldre och mera erfarna mottogo en ung man,
den känsla av trivsamhet, som präglade
sammanträden och nachspiel, den uppoffrande arbetsviljan
och det glada skämtet. Allt detta gav en känsla
av välbefinnande, man kände sig hemma i kretsen
och man sporrades till arbete och ansvar för
avdelningens bästa.
Förklaringen till dessa förhållanden låg väl först
och främst däri, att avdelningens ledande män voro
alldeles särskilt lämpade för uppdraget. Den som i
mitt minne träder särskilt i förgrunden bland
bergsmännen är helt naturligt den mångårige ordföranden,
professorn i gruvvetenskap Walfr. Petersson, allas
vår "Valle", känd och uppskattad av så många
avdelningens ledamöter, att någon mera ingående
teckning av hans person väl ej är behövlig. Hans
arbetsförmåga, kamratlighet och framstående förmåga att
ena olika meningar gjorde honom särskilt lämpad för
ordförandeposten. Hans många och intima
förbindelser med järnhanteringens män kom också
avdelningen till godo och möjliggjorde att densamma i
trots av bergsmännens särskilda sammankomster,
Hindersmässan, Distingens marknad och
Jernkontorets möten, kunde göra sig gällande såsom en
bergsmännens samlingsplats. Det fanns nämligen icke
många bergsmän på den tiden i Stockholm, och det
var en väsentlig svårighet att finna föredragande i
bergsvetenskapliga ämnen. Det är klart att under
sådana omständigheter bergshögskolans lärare kommo
att spela en betydande roll. Bland de
verksammaste var väl professor J. Petrén, då i sin ungdoms
fulla kraft. Hans klara, ljusa förstånd, omutliga
rättrådighet, vänsällhet — och envisa stridbarhet samt
lika envisa arbetsförmåga stå livliga för mitt minne.
Till bergsmännen kunde väl också räknas professor
O. E. Westin, vars bullrande bas och litet sträva
yttre ännu lever i bergsmännens minne och vars
helgjutna om ock litet kantiga karaktär ännu bevaras i
hans många vänners hjärtan.
Till de oftare förekommande bergsmännen torde
väl också böra räknas myntdirektören K. A.
Wallroth, tidskriftens mångårige redaktör. Aldrig kan
jag påminna mig att han deltog i diskussioner eller
58
på annat sätt framträdde, men många voro de, som
fäste sig vid den tyste, blide och fint bildade mannen
och av honom fingo intryck för livet.
Professor Erik Odelstierna hörde ock till dem,
som man ej så sällan såg på avdelningens
sammanträden och en kortare tid var han även tidskriftens
redaktör, men mera verksamt kan man eljest
knappast säga, att han deltog i avdelningens arbete under
denna tid.
Bland mera tillfälliga ’besökande medlemmar
erinrar jag mig någon gång bergshanteringens store
män, Richard Åkerman och J. A. Brinell, vilka för
min ungdomliga blick tedde sig som avlägsna
stjärnor, ehuru jag senare genom omständigheternas makt
kom åtminstone den senare nära. I övrigt
förekommo allt efter ärendenas beskaffenhet emellanåt
både gruv- och hyttkarlar från hela landet och att
räkna upp dem vore nästan att genomgå föreningens
katalog.
Samarbetet med kemisterna gick på denna tid
relativt friktionsfritt, även om någon gång röster gjorde
sig hörda för avdelningens klyvning eller åtminstone,
som sedermera genomfördes, skilda sammanträden
för Kemi och Bergsvetenskap. Förhållandena voro
på den tiden emellertid annorlunda. Den organiska
kemiska teknologien var mycket litet utbildad och
den oorganiska teknologien stod bergsmännen mycket
närmare och de kemiska föredragen voro därför även
för dem i regel njutbara. Särskilt erinrar jag mig
G. H. Hultmans föredrag om koksning och koksugnar
och Sigurd Nauckhoffs om sprängämnen och deras
provning, föredrag, som ju även för bergsmännen
voro av största intresse.
Alf Grabe.
Det som under min tid som
sekreterare för 25 år sedan av
avdelningen för Kemi och
Bergsvetenskap ägnades
största intresset var frågan om
omorganisationen av
Tekniska högskolan och då
särskilt dess fackskolor för
kemisk teknologi och
bergsvetenskap. På det av
avdelningen i Göteborg anordnade 3:dje
allmänna svenska kemistmötet
den 5 och 6 juni 1913
behandlades t. o. m. frågan om
önskvärdheten av 4-årig kurs i fackskolan för kemisk
teknologi vid K. T. H. Kursen var nämligen förut 3-årig,
vilket för yngre generationer av kemister torde
förefalla ofattbart. För omorganisationsfrågans behandling
tillsattes två kommittéer i maj 1913, en för vardera
fackskolan, vilkas utlåtanden diskuterades vid ett
flertal sammanträden under 1914. Vid
vårsammanträdet den 23 maj på Strand hotell efter en utfärd till
AGA beslöts ett utlåtande om undervisningen i
fackskolan för kemisk teknologi, medan bergsmännen,
som den 15 juni samlades vid ett möte i Ludvika i
samband med besök vid närbelägna gruvfält, efter
lång diskussion ej kunde enas om ett utlåtande för
sin fackskola utan fingo låta diskussionen och
kommitténs utlåtande utgöra avdelningens inlägg i
om-organisationsfrågan. Det stora arbete, som av avdel-
Myntdirektör
Alf Grabe.
Bergsingeniör
Emil Gustafsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
