Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Mekanik - Ur protokoll och dagböcker, av August Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
samma sak ställer sig nu, trettio år senare, är mig
obekant. Som "Petissan" vid det draget fick maka
åt sig för Stockholms högskolas nybygge och flytta
till Skansen, så förevisades en del skioptikonbilder
från den gamla välkända lokalen.
Blixtljusfyrar och turbiner avslutade årets
föredragsserier.
1908 gör bokbindaren ett nytt försök att placera
Mekanik som nummer två. Från flera hänseenden
reagerar jag inte så starkt mot detta tilltag, ty nu
hade det blivit Husbyggnadskonst som intagit första
rummet. Att med hänsyn till ämnenas anciennitet
sättci elektricitet före mekanik var ju upprörande,
men om man betänker att det fanns en tid, då det var
"hus i var buske", så nödgas jag erkänna, att då hade
inte mekaniken kommit så värst långt. Lägger jag
därtill att större delen av protokollen voro skönt
illustrerade, vilket beklagligen aldrig är fallet med
Mekaniks protokoll, så undrar jag inte på att en
artistiskt anlagd bokbindare gjorde på detta sätt. För att
på ett belysande sätt visa, att Mekanik följde med ut
vecklingen, var årsberättelsen maskinskriven, men
protokollen i övrigt voro handskrivna. "Krigsbruk",
mjölkningsmaskiner, slagordet "svensk vara" och
"Teknisk Industriorganisation" voro årets ämnen.
Det sista protokollet var skrivet med så bakåtlutad
stil, att det lästes bättre från sidan än i vanlig
ordning.
Som den, jag vågar nästan använda ordet
"reaktionära" stilriktningen i sistnämnda protokoll
troligen var mer än den justerande ordförande kunde
smälta, så fick avdelningen sedan sina protokoll
maskinskrivna. Vilken skrivmaskin som användes tror
jag knappast att- de mest drivna experter skulle
kunna bestämma, ty färgbanden voro så dåliga, att jag
endast med förstoringsglas kunde läsa en rad här och
där. Vid ombyte av sekreterare skedde likväl en
stor förbättring, ty då påsattes nytt färgband. På
sista mötet för året gjorde standardiseringen sitt
inträde.
Verktyg, Penta Marinmotorn, Dieselmotorn och den
nya kraftstationen vid Gällivare togo 1910 i anspråk.
Som kanske flera än jag observerat den dåliga
maskinskrivningen, så fingo vi ett instruktivt föredrag
om skrivmaskinerna och deras historia. Särskilt
dominerande under slutet av detta år och början av det
nästa är frågan om "slagrutor". En föredragshållare
för diamantborrning i fast berg påstod, att ju längre
man gick från den plats, där slagrutemän spårat
vatten, ju större var utsikten att finna något. Detta
påminner om meteorologen som fick beröm för sina
artiklar om väderlek. De voro tillförlitliga, om man
bara förstod att han menade motsatsen mot vad han
skrev. En talare kallade slagrutan "humbug" och en
annan ansåg att "singla slant" var säkrare än
slagruta. Likaså betecknades Tysklands utnämnande av
"statsslagrutemän" med frasen "längre kan ofoget
icke drivas". Det var glädjande cltt Sel många
förståndiga män kommit till det sammanträdet.
Första föredraget på 1911 om "Ånglokomotivets
utveckling från äldsta till nuvarande tid" framkallar
i minnet hur Vilhelm Nordström började sitt föredrag
den 19 maj 36 med påståendet, att "inga
revolutionerande uppfinningar gjorts på ångområdet under de
senaste 25 åren". Ett föredrag om kullager visade
att det ämnet då var relativt nytt.
1912 inleddes med starkt gruff om
försäkringsbolagens skyldigheter vid olyckshändelser. Senare intog
aeroplan en framstående plats bland föredragen.
Ljungströmska ångturbinen introducerades också.
Det hittills praktiserade bruket, att genom
vattenkopiering göra annars bra maskinskrivna protokoll
oläsliga, upphörde 1913. Om inte sekreteraren ett
par gånger stavat föredragshållarnas namn fel, så
hade han fått högsta betyg. Nu kom jag naturligt
nog att tänka på teaterpjäsen "Madame Sans-Gëne",
där ingen inom societeten kunde tro, att någon kunde
ha ett så tokigt namn som Napoleon. Det behövs ,
således tid fortfarande för att bli ryktbar. Ett
föredrag-om "Automobiler i praktiken" sökte ge oss en
fingervisning om hur långt de då "teoretiskt" hunnit på
området. Det i verkligheten praktiskt nådda resultatet
demonstrerades vid nachspielet av Öfverstén, som
visade hur en bil fungerar i Götgatsbacken.
Eldsläckning med flytande kolsyra piggade upp
första mötet 1914. Snabbronsning i ett senare
protokoll får nog läsas "bromsning". Aftonen utfylldes
med tekniska och icke tekniska kinematografbilder,
som då hade nyhetens behag. Sekreteraren kallar
kvällen för "animerad kollation".
1915 hade man redan konstaterat att flygmaskiner
kunde stjälpa. Följden blev ett föredrag "om
flygmaskiners stabilisering". Sen kom mer om
flygmaskiner i krig. Den 28 april bestämdes tiden för
styrelseledamot till högst tre år, dock med undantag för
ordförande och sekreterare. Illojal konkurrens tycks
enligt protokollen varit på modet den tiden.
1916 hade K. P. Dahlström hunnit bli varm i
kläderna, varför hans första åtgärd i januari blev att
tillsätta en särskild nachspielkommitté. Likaså
beslöts att inköpa en kinematografapparat från Pathé
Frères i Paris. Priset, kronor 1 200: —, gjorde några
betänksamma, men sedan K. P. förklarat, att som
grundfond kunde betraktas en under föregående år
gjord insamling, så teg oppositionen. Grundfonden
uppgick till 27 kronor. Nåja, när en talare i
stadsfullmäktige sa, att byggandet av stadshuset var en
ren inkomst för staden, därför att de fått en donation
till möbler, så var det ju i samma stil. Föredragen
rörde sig senare om torveldning, pressgjutning,
behandling av verktygsstål och
värmeregleringsappara-ten "Lux". Vårmötet hölls i Nynäshamn. På hösten
blev det vattenkraftanläggningar och kullager, saml
slutligen en ganska het diskussion om utbildningstid.
Att bränslefrågan under kristiden blev ett viktigt
problem, framgår därav, att 1917 började och slutade
med "förbättrade eldstäder". För att dämpa
hetsigheten i diskussionerna ägnades två kvällar åt
eldsläckning och en åt "Naftaindustrien i Baku".
1918 höll sig på våren till mindre populära men
mera tekniska problem, men på hösten ägnades
föredragen åt lagerhus och fryshus samt flygmaskiner.
Som ett glänsande monument över kristidens
huvudlösa förordningar och dåliga arrangemang, må man
betrakta protokollens varma hyllningar till fru
Jonssons talang att skaffa medlemmarna "utmärkt mat";
Sekreteraren gick så långt i välvilja, att han gav små
blommor åt arrangörerna också.
Ett under förra året hållet föredrag om "modern
tidningsteknik" följdes under 1919 av ett
kompletterande föredrag om "modern klichétillverkning". Sen
höll undertecknad ett föredrag om räknemaskiner och
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
