Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Väg- och vattenbyggnadskonst - Väg- och vattenbyggnadsingenjörernas utbildning samt något om föreningslivet inom avdelningen, av Wolmar Fellenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Väg- och vattenbyggnadsingenjörernas utbildning
samt något om föreningslivet inom avdelningen.
Av professor Dr-ing. WOLMAR FELLENIUS (ordf. 1926-27).
Sedan jag på grund av nuvarande
avdelningsordförandens anmodan av den 10 augusti 1937 åtagit
mig att för minnesskriften för V-avdelningens
50-års-jubileum författa ett bidrag, liar jag gått i valet och
kvalet om vad jag skall skriva om. Ordföranden
hade endast uppgivit: "ämnena skulle vara
självvalda, behandla något spörsmål av teknisk,
ekonomisk, social eller personlig (allvarlig eller skämtsam)
art". Han hade tillagt "Manuskriptet förutsattes
färdigt till 1937 15/10", och ännu i skrivande stund, den
15 november, har jag ej fullt klart för mig vad jag
skall skriva om.
Denna allt för stora frihet i valet är farlig. Den
påminner mig om teknologens numera stora
studiefrihet, och då denna i vissa fall kanske verkar på
samma sätt som denna valfrihet verkat på mig —
försenande —, hava mina tankar — helt naturligt väl för
resten — länkats in på att i första liand skriva något
om väg- och vattenbyggnadsingenjörernas utbildning,
men det är även lockande att skriva något om deras
anslutning till Svenska teknologföreningen och
naturligtvis särskilt till dess V-avdelning:
Jag fick visserligen i dag ett meddelande, att
generaldirektör G. Malm till 50-årsskriften redan
inlämnat ett manus: "Reflexioner rörande väg- och
vattenbyggarnas högskoleutbildning", och därför
skulle det vara tveksamt, om jag bör fullfölja mina
intentioner i denna del, men ämnet är ju vidlyftigt,
och saken kan ju ses från flera sidor, varför jag
beslutar mig att ej släppa taget om detta ämne, som ju
givetvis för mig har det största intresse.
De frågor, som härvid i första hand kräva
behandling, gälla studietidens längd och behovet av
specialisering redan vid högskolestudierna, men även frågan
om antalet utbildade väg- och
vattenbyggnadsingenjörer tränger sig fram.
Väg- och vattenbyggarna fingo redan för över 60
år sedan obligatorisk fyraårig lärokurs, under det att
de flesta andra fackskolor utexaminerade ingenjörer
med treåriga kurser ända till för omkring 25 år
sedan, då även de fingo obligatorisk fyraårig lärokurs.
Man torde icke kunna förneka, att detta fjärde år,
som väg- och vattenbyggarna hade utöver de flesta
andra ingenjörerna, i viss mån bidragit till att väg-’
och vattenbyggarna under årens lopp så att säga
"flutit ovanpå" i det allmänna livet. Detta beror
givetvis i bög grad även på yrkets mångsidighet och
samhälleliga betydelse, men inverkan av den längre
skolningen får för de flestas vidkommande ej
underskattas.
När man — såsom jag — under över trettio års tid
haft tillfälle att iakttaga de studerandes utveckling
under tredje och fjärde studieåren och funnit den
påtagliga skillnaden emellan dem i början av tredje
årskursen, då de ännu föga sysslat med de egentliga
ingenjörsämnena, och under fjärde årskurser), sedan
de halvtannat år arbetat mera i frihet och med
användning av sin skapande fantasi, och även funnit,
att ännu vid studietidens slut mycket återstår av
önskvärd utveckling, som visserligen, ehuru oftast
slumpvis och med mera arbete, kan vinnas i
praktiken, men som säkrare, fortare och lättare skulle
vinnas genom en ökad studietid, kan man ej utan vidare
vara med om att dekretera, att studietiden ej får
förlängas.
Den enorma utvecklingen inom facket under de
senaste decennierna har ock gjort det självklart, att
man numera icke kan på samma tid som förr utbilda
relativt lika kunniga ingenjörer som tidigare. Man
må rationalisera undervisningen aldrig så mycket och
använda moderna åskådningsmetoder, kvar står dock
alltid det faktum, att många viktiga områden nu
måste förbigås eller endast alltför flyktigt behandlas.
Att fordra att de studerande skola smälta kurserna
eller göra speciella litteraturstudier är ej heller med
nuvarande studietid möjligt.
I själva verket är undervisningstiden numera
kortare än förr: examensperioderna hava inkräktat på de
egentliga undervisningstiderna, och under fjärde
årets vårtermin förekommer ej egentlig
undervisning. Denna termin gjordes fri från egentlig
undervisning för beredande av tid för examensarbetet; i
praktiken användes den huvudsakligen för utförande
av tidigare uppskjutna övningsarbeten och för
tentamensläsning.
Tidens lösen: inskränkning av den dagliga
arbetstiden har nog också vid studierna gjort sig märkbar,
och däri ligger givetvis ett visst berättigande.
Skall man därför numera utbilda ingenjörer, som
skola behärska väg- och vattenbyggnadsteknikens
olika områden relativt lika mycket och ingående,
som deras för några årtionden sedan utexaminerade
kamrater eller föregångare, är det ofrånkomligt, att
studietiden måste ökas.
De flesta utländska högskolor hava ock för
väg-och vattenbyggare (byggnadsingenjörer) en längre
studietid än fyra år.
Om man nu hos oss önskar fasthålla vid de fyra
åren, och likväl infora en del behövliga nya
läroämnen, måste klargöras, att detta endast kan ske på två
sätt: antingen genom en allmän nedskärning av
kurserna eller genom införande av specialisering.
Det förra vore ej högskolemässigt; följden skulle
bliva i stort sett endast ett meddelande av
propedeu-tiska kurser; undervisningen skulle sjunka till
elementarskolestadiet. Jag vill ej påstå, att den ännu
kommit därhän, men faran härför föreligger i samma
mån, som man söker effektuera de önskemål, som
sedan länge framställts beträffande införande av nya
undervisningsämnen, resp. uppdelning av befintliga.
Jag tänker härvid särskilt på ökande av
husbyggnads- och stadsbyggnadsundervisningen samt av
undervisningen i ekonomi och organisation och på
uppdelningen av vissa professurer.
Sistnämnda fråga har på mitt förslag beträffande
ämnet vattenbyggnadslära redan av högskolan fram-
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
