Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 16 april 1938 - Om förverkande av rätt till gruva, av Oscar Fåhré
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
utfärdats, att anställa försöksarbete. Såsom fordran
på detta arbetes resultat uppställes, för att utmål skall
kunna tilldelas, endast att fyndigheten skall vara
blottad och prov på malmen hava erhållits. Dessa
fordringar för erhållande av utmål äro i ett avseende
för stränga, medan de i andra avseenden näppeligen
äro tillfyllest.
På grund av gruvstadgans fordran, att malmen
skall vara blottad, har nämligen i ett rättsfall en
ut-målsläggning, som verkställts på grund av en å
fyndigheten gjord diamantborrning, blivit upphävd.
Denna dom har blivit föremål för stark kritik.
Det finnes ju ingen anledning, varför ej en
fyndighets sträckning och beskaffenhet skulle kunna på ett
fullt tillfredsställande sätt påvisas genom
diamantborrning. I d^i mån dylik borrning genomgår en
större del av malmkroppen, vinnes nämligen en
mycket säkrare kännedom om fyndigheten, än om denna
blir blottad endast på ytan.
Gruvlagförslaget har så avfattats, att något hinder
hädanefter ej skall möta att anvisa utmål på grund
av den kännedom om fyndigheten, som vunnits
enbart genom diamantborrning. Men det säges i
motiven, att vid bedömande av frågan om utmålsläggning
uppenbarligen måste tillses, såväl att det uppvisade
malmprovet bevisligen härrör från det avsedda
området som ock att diamantborrningen verkställts
under sådana omständigheter, att tillvaron av en
fyndighet, som kan bliva föremål för gruvdrift,
därigenom gjorts sannolik. Att uppställa särskilda
legala bevisregler i förevarande avseende har emellertid
icke ansetts erforderligt eller lämpligt. I motiven
utgår man ifrån att önsvärd säkerhet i
rättstillämpningen skall vinnas, även om det överlämnas åt
bergmästaren att mera fritt bedöma den utredning, som
åtföljer ansökningen om utmål.
Genom bestämmelsen i gällande gruvstadga att
prov på malmen skall hava erhållits har givetvis
avsetts att bereda bergmästaren tillfälle att bedöma
malmens beskaffenhet. Gruvstadgan innehåller inga
närmare bestämmelser om fordringarna på malmen.
Av motiven till gruvstadgan att döma anser man
emellertid, att i begreppen "malm" och "fyndighet"
bör inläggas fordran på att inmutningsbara mineral
skola förefinnas i viss mängd.
I gruvlagförslaget har nu uttryckligen föreskrivits
att förutsättning för utmål är, att det visas, att inom
det inmutade området finnes fyndighet, innehållande
inmutningsbart mineral, som lämpar sig för teknisk
bearbetning samt förekommer i sådan myckenhet, att
fyndigheten sannolikt kan göras till föremål för
gruvdrift.
Försöksarbetet skall enligt gruvstadgan i regel
hava utförts inom .3 år från inutsedelns
utfärdande. På grund av särskilda naturförhållanden
kan bergmästaren på ansökning medgiva förlängd
tid av högst 2 år för arbetets utförande. Bristande
försöksarbete utgör hinder emot tilldelande av
utmål. Självklart är att inmutningsrätten förloras, om
utmål vägras.
Gruvlagförslaget innehåller i princip likartade
bestämmelser. Dock kan förlängd undersökningstid
erhållas även i åtskilliga andra fall än på grund av
naturförhållandena.
4. Inmutaren skall i regel sist inom 3 år från
inutsedelns utfärdande hava hos bergmästaren ingivit an-
sökning om utmål. Försummelse att i laga tid göra
sådan ansökning medför inmutningsrättens förlust.
Gruvlagförslaget liar likartade bestämmelser.
5. Gruvägaren skall, därest han löst mark inom
ut-målet, betala eller hos Konungens Befallningshavande
deponera lösesumman jämte ränta inom 90 dagar från
avslutandet av den förrättning — i allmänhet
utmåls-läggningen — vid vilken mark lösts. Försummelse
härav föranleder förverkande av utmålet.
Det råder naturligtvis ingen tvekan därom, att
rättspåföljden här är alldeles för sträng. I regel går
marklösen endast till bagatellbelopp. I rättspraxis
har tillämpningen av stadgandet inskränkts på det
sätt att blott jordägaren, som har intresse av att
marklösen vederbörligen erlägges, är behörig att föra
talan om förverkande av utmålet på denna grund.
Är marken intecknad, kan möjligen även
intecknings-havaren hava samma intresse och följaktligen även
denne vara behörig föra dylik talan. Däremot kan
icke ny inmutare, som ej är jordägare eller
inteck-ningshavare, stämma om utmålets förverkande. Vad
tiden angår, inom vilken talan skall anställas, är den
icke på något sätt i gruvstadgan begränsad, men
synes man vara berättigad att inskränka tiden till 2 år
efter det att försummelsen ägt rum. Talan om
förverkande av rätt till utmål på grund av försummat
försvar är inskränkt på detta sätt, och det finns intet
skäl, varför icke även här samma preklusionstid bör
gälla.
I gruvförslaget har den obilliga rättspåföljden av
utmålets förverkande i händelse av försummelse att
i rätt tid betala marklösen blivit slopad och ersatts
med mycket lindrigare påföljder. Om marklösen
jämte ränta icke betalas eller deponeras inom
föreskriven tid, kan den ersättningsberättigade hos
över-exekutor erhålla handräckning för ersättningens
utbekommande. överexekutor kan vidare även
förordna om gruvarbetets inställande, intill dess
ersättningen erlagts eller uttagits.
6. Gruvägaren skall för varje arbetsår försvara
gruvan på något av de i gruvstadgan föreskrivna
sätten. Försummelse av gruvförsvaret föranleder
gruvans sonande, varmed just betecknas gruvrättens
förverkande på grund av underlätet försvar. För
sökning av gruva kräves emellertid även domstols dom
härå. Talan härom måste, för att av domstol kunna
upptagas till prövning, föras inom 2 år från utgången
av det arbetsår, under vilket försummelsen ägt rum,
dvs. att stämning måste inom sagda tid hava uttagits
och delgivits gruvägaren. Den som stämmer åligger
bevisningsskyldighet beträffande försummelsen.
Enligt den åskådning, som låg till grund för
gruvlagstiftningen under äldre tider, hade beviljandet av
en gruvrättighet, vilket vanligtvis skedde genom ett
särskitt kungligt brev, i viss mån karaktären av ett
privilegium. Det var då också helt naturligt, att
såsom villkor för privilegiets bestånd uppställdes en
fordran, att detsamma verkligen utnyttjades. När
innmtningssystemet sedermera utvecklades, var den
drivande kraften i denna utveckling kronans intresse
av bergsbrukets förkovran. I de äldre författningarna
föreskrevs därför helt naturligt skyldighet att driva
gruvan såsom villkor för rättens bestånd. Sedan har
alltjämt en viss arbetsskyldighet föreskrivits i
gruv-författningarna. Emellertid är det givet, att
svårigheter måste uppstå i fråga om bestämmandet av det
156
16 APlllL 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
