Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 23 april 1938 - Stockholms örlogsstationsfråga, av Harald Åkermark, Torsten Hagman och Harry Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
att snabbt rusta basen tilldelade örlogs- och
hjälp-fartyg och förse dem med erforderliga besättningar;
samt
att utan omgång till krigsbehov komplettera för
fartyg och personal behövliga förråd av skilda slag;
under krig har basen till uppgift:
att i mån av behov under krigets fortgång fylla
fartygens förråd;
att tillsammans med i Stockholm och dess närhet
befintliga privata varv och verkstäder utföra
ifrågakommande större och mindre reparationer å vid
sjökrigsoperationerna använda fartyg; samt
att mottaga och utbilda för fartygen avsedd
reservpersonal.
För fyllande av dessa uppgifter är örlogsbasen
uppdelad i: 1) örlogsstationen och 2) örlogsvarvet samt
särskilda för personalen och dess familjer avsedda 3)
bostadsområden, de sistnämnda, därest bostäder ej kunna
beredas i närbelägna stads- eller andra samhällen.
Till örlogsstationen är förlagd marindistriktets
militära och ekonomiska administration,
militärpersonalen med för densamma avsedda kaserner,
matinrättning, sjukhus, skol- och övningslokaler samt
inten-denturförråd.
Örlogsvarvet omfattar dess militära, tekniska och
ekonomiska ledning samt de olika avdelningar eller
varvsdepartement, på vilka dess verksamhet är
uppdelad, nämligen
ingenjördepartementet för fartygens och dess
maskiners underhåll och reparation;
vapendepartementen för underhåll och vård av dels
fartygens artilleri-, torped- och minbestyckning, dels
dess förbindelsemedel;
ekipagedepartementet för vård av fartygens
navigerings- och sjömansmässiga utrustning, brandskydd
m. m.; samt
byggnadsdepartementet för underhåll av
byggnader, vägar, kajer, dockor, slipar, vatten- och
gasledningar o. d.
Härtill komma material- och inventarieförråden
för handhavande av för fartygen och varvets drift
erforderlig utredning och reservinventarier.
De för örlogsbasen erforderliga bostadsområdenas
omfattning är givetvis beroende av i vilken
utsträckning närliggande samhällens bostäder, skolor,
allmänna inrättningar, kyrkor m. m. kunna utnyttjas.
På ju längre avstånd från dylika samhällen som
örlogsbasen är belägen, ju mera omfattande bliva de
byggnader m. m., som för nyssnämnda ändamål
måste uppföras.
För den förutnämnda överarbetningen utfärdade
marinförvaltningen följande direktiv:
Yid den nya örlogsbasens uppbyggande skall
iakttagas, att flottans fasta anläggningar få förorsaka
minsta möjliga kostnader, på det att så mycket som
möjligt av flottans anslag skola kunna avses till
fartygsmaterielen, personalens utbildning och
övningar samt förrådens komplettering till
mobiliseringsbehov.
Kostnaderna för förflyttningen skola därför i
möjligaste mån begränsas under iakttagande av att en
modern örlogsbas erhålles — ungefärligen av
nuvarande örlogsstations och örlogsvarvs omfattning —
i stånd att fylla de uppgifter, vilka såväl i fred som
vid mobilisering och under krig tillkomma flottans
huvudbas i Stockholms skärgård.
Enligt 1929 års riksdags uttalande borde
flyttningskostnaderna i allt väsentligt täckas av de medel, som
kunde erhållas av Stockholms stad vid nuvarande
stationsområdenas försäljning. På grund av det
preliminära avtal, som träffats mellan 1929 års
sakkunniga och representanter för Stockholms
stadskollegium, beräknades sagda försäljning inbringa 30
mill. kronor. Härtill kom omkring 2 mill. kronor å
den s. k. Stockholms varvs nybyggnadsfond.
Örlogsbasens planering och byggnader skulle
utföras så att riskerna för skador och förluster vid
luftanfall blevo så små som möjligt.
Vidare skulle byggnaderna vara så belägna att
personalens förläggning, bespisning, utbildning m. m.
kunde på ändamålsenligt sätt anordnas samt så att
största möjliga ekonomi i driften erhölles och
utrustningsarbeten å fartygen underlättades bl. a. genom
goda kajutrymmen väl skyddade mot sjö.
Genom enkelhet i konstruktion och utförande
skulle byggnadernas underhålls- och
reparationskostnader i möjligaste mån nedbringas.
Förbindelserna till och inom stations- och
varvsområdena skulle göras goda samt billiga i anläggning
och drift.
Flytdockor skulle användas i stället för torrdockor.
De större fartygens dockning skulle fortfarande äga
rum i Gustaf V:s docka på Beckholmen, som skulle
förses med en mindre verkstadsanläggning. •— I
fråga om dockorna hava olika åsikter gjort sig
gällande. Somliga anse att i berg insprängda torrdockor
äro mindre sårbara än flytdockor och därför böra
anordnas. För egen del föredrager jag flytdockor
därför att de vid mobilisering kunna med för dem då
avsedda verkstadsfartyg förflyttas till lämpliga
mindre bemärkta platser, där de, då de ej användas, i
nedsänkt läge äro föga synliga och erbjuda litet mål
samt, då de användas, kunna med å dem upptagna
fartyg utan allt för stor svårighet camoufleras. De
äro dessutom billigare i anskaffning än torrdockorna.
Platser för till örlogsbasens skydd erforderliga
luftvärnsbatterier skulle utses och skyddsrum för
personalen vid luftanfall anordnas.
Sedan marinförvaltningen även undersökt de
möjligheter, som finnas att vid och efter verkställd
mobilisering för flottans räkning utnyttja inom
Stockholms basområde befintliga varvs- och
verkstadsanläggningar, nämligen Finnboda, Ekensberg och
Hammarby-varven, överarbetades med ledning av de
nyss återgivna i september 1933 utfärdade direktiven
det 1931 föreliggande förslaget till örlogsbas vid
Skärsätra-Mölna.
I februari 1934 inlämnade marinförvaltningen till
kungl. maj:t det sålunda överarbetade förslaget med
kostnadsberäkningar.
De allmänna synpunkter, som i 1929 års
flottsta-tionsutredning angivits beträffande örlogsbasens
allmänna anordnande, befunnos därvid i huvudsak
riktiga. I fråga om örlogsvarvet ansåg
marinförvaltningen i anslutning till en år 1933 verkställd
utredning angående varvsdriftens rationalisering, att en
medelväg borde väljas mellan koncentration för
ekonomisk varvsdrift och spridning för minskande av
faran för luftanfall.
I det nya förslaget hava de fasta anläggningarna
givits den omfattning, som anses krävas för att
tillgodose fredsbehovet och det mest trängande mobili-
16 april 1938
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
