Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 9 juli 1938 - Byggnadsfinansiering, av Lennart Hellstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
målet för verksamheten, gäller att den primära
grunden för företaget är kalkylen. En tillförlitlig kalkyl
och genom denna påvisbar tillfredsställande vinst
är förutsättningen, såväl för att företaget skall
igångsättas, som för att det på ett lämpligt och
säkert sätt skall kunna finansieras. Är icke kalkylen
tillförlitlig och tillfredsställande, upphör företaget att
vara en ekonomisk verksamhet, som under
tillkomstperioden skall finansieras för att sedan fortleva som
ett ekonomiskt objekt, och övergår till en hasard,
vilkens förluster måste täckas av medel dömda till
förintelse och avskrivning. Den art av
byggnads-finansiering, som härvid erfordras, ligger utanför
ramen av denna framställning.
Entreprenadverksamhet.
Kalkyl.
Beträffande då först finansieringen av
byggnadsentreprenader, så gäller om dessa, att sedan
tillförlitlig och tillfredsställande kalkyl upprättats och lett
till en uppgörelse angående entreprenadarbetet, så är
finansieringen av ett sådant företag av jämförelsevis
enkel natur.
Medelbehov och anskaffning.
Med uppdragsgivaren överenskommes i kontraktet
i regel om en successiv utbetalning av
entreprenadsumman. Vanligtvis sker utbetalningen allt efter
arbetets fortskridande i poster, vilkas storlek
varierar i förhållande till slutsumman från några tusen
kronor vid mindre entreprenader upp till 50 000
—100 000 kronor eller mera vid större företag. En
del av entreprenadsumman, i regel ca 10 %,
innehålles dock vanligen till arbetets färdigställande och
godkännande. Den finansiering, som förekommer från
entreprenörens sida, gäller alltså de perioder, som
ligga före utfallandet av första posten och sedermera
mellan utbetalningarna av de olika senare posterna
av entreprenadsumman. Erfordrar arbetet
nyanskaffning av maskinpark, kommer denna kostnad i regel
under företagets första skede. Prövningen av de
möjligheter man besitter för den erforderliga
finansieringen bör sålunda, som förut anförts, vara
jämförelsevis enkel. Härvid spela emellertid som vid all
ekonomisk verksamhet de förefintliga
kreditmöjligheterna en viktig roll. Finns ingen kredit, måste samtliga
kostnader under de berörda perioderna kunna täckas
med kontantinsats av entreprenören. Äger däremot
entreprenören förtroende hos sina leverantörer i form av
förlängda terminer för fakturornas gäldande eller
växelkredit, minskas härigenom det kontanta belopp,
som erfordras för arbetets bedrivande. Att märka
är emellertid att förr eller senare blir arbetet slutfört,
och förr eller senare skola alla med detsamma
förenade kostnader gäldas. Är kalkylen riktig, uppstår i
detta avseende inga svårigheter. Är den oriktig,
glider företaget ut på områden liggande utanför
denna framställnings ram.
I de flesta fall föreskrives emellertid vid
entreprenadöverenskommelsens träffande att en viss
säkerhet från entreprenörens sida ställes för fullgörande av
kontraktet. Denna säkerhet brukar lämnas i form av
borgen eller bankgaranti, i vissa fall kombinerad med
en förskjutning i entreprenadsummans utbetalningar
till entreprenörens nackdel. Vid bedömande av för
entreprenadens genomförande erforderliga medel i
form av kontanter eller krediter inkl.
borgensmöjligheter kräves sålunda även hänsyn härtill. För
entreprenadens goda bestånd under en viss period efter
arbetets slutförande kräves ävenledes i regel
motsvarande säkerhet, sålunda borgen, bankgaranti eller
innehållande av en del av entreprenadsumman.
I vissa fall kan även förekomma att vid
entreprenadkontraktets ingående förskott utbetalas. Även för
detta måste då i regel bankgaranti ställas.
Finansieringen underlättas alltså härigenom endast i den
mån entreprenören äger tillgång till sådana
säkerheter, som kunna läggas till grund för dylik garanti.
På ett eller annat sätt bli emellertid entreprenörens
rörelsemedel och kredit bundna i en färdigställd
entreprenad under en viss period framåt. Vid
fortlöpande verksamhet måste alltså entreprenören äga
tillräcklig ekonomisk rygg för att på detta sätt tåla en
eftersläpning från år till år. Med undantag för detta
kontinuerliga fastlåsande av rörelsemedel eller
kredit, är emellertid vid byggnadsföretagets
färdigställande entreprenörens medel åter frigjorda för
förnyad verksamhet, och om kalkylen är riktig, ökade
med skälig vinst.
Skälig vinst.
Vid en framställning om byggnadsentreprenadens
finansiering måste med några ord också beröras den
skäliga vinst, som bör ingå i en tillfredsställande
kalkyl. Vad som skall anses såsom skäligt är för visso
sammanhängande såväl med individuell uppfattning
som med de möjligheter, som föreliggande
konjunkturer erbjuda. Vid ett tillfälligt och spontant
uppträdande på entreprenadmarknaden ligger det i
företagarens eget skön att nöja sig med ett av honom
som godtagbart ansett minimum. Sättes detta för
lågt, blir kanske verksamheten t. o. m. mer
spontan än som avsetts. Vid kontinuerlig verksamhet och
permanent företagarorganisation med ingenjörer,
verkmästare och kontorspersonal för verksamhetens
bedrivande, måste vinstmarginalen emellertid vara
sådan, att den även förutsätter dalar i
konjunkturkurvan med bristande arbetstillgång,
materialprissvängningar, arbetsinställelser och andra
besvärligheter. Personalens framtida pensionering får i detta
sammanhang ej heller bortglömmas. För en sund
finansiering av entreprenadverksamheten kräves att
i de grundläggande kalkylernas marginal hänsyn
tages till allt detta. För att lämna en rakt på sak
gående anvisning i denna angelägenhet må framhållas,
att mångårig kontinuerlig erfarenhet inom
entreprenörfacket givit våra entreprenörföretag den
uppfattningen, att en verksamhet av kontinuerlig art och på
lång sikt för "over head expences" och vinst, dvs.
kostnader för arbetets centrala ledning utanför
byggnadsplatsen, räntor, skälig avkastning å satsat
kapital och nödiga reserver icke kan baseras på snävare
marginal än cirka 12 à 15 %. Självfallet är att denna
önskvärda genomsnittsmarginal vid större arbeten
eller ringa arbetstillgång pressas nedåt.
I dessa tider, då frågan om byggnadsverksamhetens
rationalisering genom det allmännas ingripande är på
modet, torde här böra anmärkas, att ytterst få
produktionsgrenar kunna uppbäras med så ringa
marginal för ledning och vinst. Detta möjliggöres genom
entreprenörfirmornas smidiga anpassning av sin orga-
16 juli 1938
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
