Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 23 juli 1938 - Notiser - De tyska autostradorna, av r. - Tekniska föreningar - Tekniska samfundet, av G. E. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
De tyska autostradorna anses representera
världshistoriens största ingenjörsarbete. Vad som doek
imponerar mest är dessa bilvägars betydelse för den
mänskliga säkerheten ur trafiksynpunkt och för
samfärdseln. Härom vittnar dansk Motor: Två av
Filmbolaget Tobis bilar körde nyligen från byn Schleiz
i Thüringen till Bayreuth i Bayern. Den ena bilen
körde autostradan, 83,5 km, den andra följde den
gamla, men mycket goda landsvägen, 9 2 km. Den
senare bilen kom upp i en genomsnittsfart av 71
km/tim. och dess chaufför kunde ej unna sig ett
ögonblicks vila. Den förra bilen körde däremot i
medeltal 119 km/tim. och trots detta hade bilens
besättning god tid att beskåda landskapet. Vagnen på
autostradan växlade fem gånger, landsvägsbilen 58.
Autostradavagnen använde kopplingen 5 gånger, men
för landsvägsvagnen registrerades följande siffror:
koppling 57 gånger, bromsning 156 gånger, gas 515
gånger. Utslag för mera än 5 cm fjäderrörelse
registrerades och siffrorna blev — på austostradan 100,
på landsvägen 2 669. Omkörningarna uppgingo pä
autostradan till 37 och på landsvägen till 147. På
autostradan med dess enkelriktade trafik blev det
inga möten alls, men på landsvägen blev det 26 7
möten. Färden kontrollerades av två engelska
observatörer. r.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Tekniska samfundet
höll sitt andra ordinarie sammanträde lördagen den 21
maj å Kongresshallen, Liseberg. Enligt hävdvunnen sed
var vårsammanträdet förlagt till Svenska mässans
öppningsdag. Till högtidligheten vid mässans
öppnande hade samfundets medlemmar varit inbjudna.
Sedan sammanträdet öppnats lämnade ordföranden,
överingenjör Patrik Rydbeck, meddelande om de av
nämnden utdelade resestipendierna. Ingenjör E.
Carlberg 300 kr. för resa till Tyskland; ingenjör S. Ingelf
400 kr. för besök i England och Skottland; ingenjör
A. Körling 1 000 kr. för studieresa till Amerika;
ingenjör C. Rodhe 400 kr. för studieresa i England
och Skottland samt professor A. Lindblad 500 kr. för
besök i England och Skottland.
Mötets tekniskt militära föredragsämne
behandlades av tvenne talare. Den förste föredragshållaren
var andre adjutanten i försvarsstaben, kapten Nils
Ingvarson, som ur militär synpunkt behandlade dagens
ämne: "Den fjärde försvarsgrenen — industriens
beredskap."
Föredragshållaren lämnade en redogörelse för
rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap
organisation samt för den planerade organisationen, som
skall handhava denna förvaltningsgren under krig.
Till kommissionens uppgift hör vidare fördelningen
över industrien av tillverkningen under krigstid för
militära och civila behov. Härvid betjänar man sig
av ett krigsindustriregister, vari alla lämpliga fabriker
och anläggningar äro upptagna.
För beredskapsarbetet inom verkstadsindustrien
redogjorde talaren mera i detalj. För denna viktiga
industrigrupp är ett maskinregister under
uppläggning. Detta register bör vara möjligast komplett och
omfatta olika typer av maskiner och vad de kunna
användas till samt maskinernas beskaffenhet. Där
det anses erforderligt bör specialmaskiner anskaffas
redan i fredstid.
Dagens andra föredragshållare, civilingenjör Carl
Sixtenson-Schmidt, skärskådade samma ämne ur
industrimannens synvinkel.
Inledningsvis nämnde talaren några siffror om den
kvantitativa förskjutningen ifråga om krigsmaterial.
Under 1870—71 års krig lossades ungefär ett skott
pr artilleripjäs och dag. Under väldskrigets senare
del var denna siffra 30. Tyskland förbrukade under
hela kriget 1870—71 ca 800 000 skott. Frankrike
förbrukade under en månad 1918 12 millioner skott.
Med sådana siffror för ögonen har man all anledning
kalla industrien vår fjärde försvarsgren.
Talaren övergick så till samarbetet mellan
industrien och den militära förvaltningsorganisationen.
De militära myndigheterna böra bestämma vad för
slags material de önska, samt när och var de önska
sina leveranser fullgjorda. Åt industrien bör
överlåtas huru den erforderliga kvantiteten och kvaliteten
skall framställas. De militära myndigheterna böra
specificera vilket material de önska först.
I samråd med industrien böra de avväga
fredslagrens storlek. Material, som ej kan tänkas bli
föremål för större tekniska förändringar, kan lagras
i större mängder än sådan, som blir föremål för
teknisk utveckling. Härtill kommer den ekonomiska
synpunkten om det blir billigare att lagra färdigt
material, eller att lägga ner pengar på mera
omfattande utrustning för att nedbringa starttiden. För
verkstädernas vidkommande fordras ingående
överläggningar för fastställande av de toleranser, som böra
åsättas de olika materialtyperna. I samband härmed
bör frågan om mätverktyg behandlas. Allt för att
nedbringa kassationsprocenten.
Allt bör göras för att underlätta sammanslutningar
inom industrien av tillverknings- och
monteringsenheter. Talaren erinrade om huru man i Frankrike
under världskriget alltmer utnyttjade de stora
företagen, vilka organiserade småföretagen som
underleverantörer.
Vid en diskussion i försvarskommissionen yrkade
industrimän och yngre militärer, att
krigsleveranskontrakten skulle bli föremål för viss provtillverkning
under fred, samt att den avdelning som avsågs att
handha beställningarna i krig även skulle handha
dessa försöksleveranser. Härigenom kunde alla
detaljfrågor i god tid utredas. Det är av vikt att även den
fjärde försvarsgrenen får tillfälle till fredsövningar.
Koppla gärna in ett visst vinstmoment vid
provbeställningar. Det blir i alla händelser billigare att
göra försöken i fred än i krig.
Till slut kritiserade talaren skarpt två faktorer,
som verka hämmande på planläggningen av den
industriella försvarsberedskapen. Den ena är
upphandlingsförordningen. Den andra är hemligstämpeln på
sådant, som icke alls behöver vara hemligt. Detta
förhindrar en hälsosam öppen kritik.
I den efterföljande diskussionen deltogo dr H.
Hammar, dir. U. Forsberg, dir. E. A. Hedén, tekn. dr
Törnebohm och överingenjör F. Thulin.
Samtliga industrimän tycktes icke hysa något större
förtroende för de vägar försvarskommissionen slagit
in på.
Dagens föredragshållare hade så ordet för repliker.
Sedan ordföranden avtackat föredragshållarna och
de som deltagit i diskussionen, övergick man till
middagen, som intogs på Lisebergs huvudrestaurang under
trevliga former och god stämning.
G. E. M.
350
23 juli 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
