Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 13 aug. 1938 - Arseniken och dess användning för träkonservering och växtskyddsmedel, av A. G. Paul Palén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
13 AUG. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 32
1 9 3 8 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ÅRG. 68
INNEHÅLL: Arseniken och dess användning för träkonservering och växtskyddsmedel, av överingenjör A. G.
Paul Palén. — Framställning av skär-, slip- och polersand för marmorindustrien. — Utbildning av
grovarbetare. — Notiser. — Tekniska föreningar.
Arseniken och dess anvä nd ning för
träkonservering och växtskyddsmedel.
Av överingenjör A. G. PAUL PALÉN.1
Arseniken är ett av de i naturen allmännast
förekommande elementen. Man finner den i små
mängder i ett flertal bergarter, i de lösa jordlagren
samt i djurens och växternas vävnader. Särskilt
anmärkningsvärd är havsfiskarnas arsenikhalt.
Havsvattnet håller i genomsnitt 0,05 mg/1, arsenik, och
fastän denna halt tycks vara försvinnande liten, blir
det dock sammanlagt stora mängder. Världshavens
totala arsenikinnehåll blir nämligen över 60 000
millioner ton, en kvantitet i jämförelse med vilken världens
f. n. största arsenikfyndighet, Boliden, intager en
mycket blygsam ställning med sitt till 0,8—0,9
millioner ton beräknade arsenikinnehåll. Utom Boliden
finnas emellertid en mängd fyndigheter, som
tillsammans med andra metaller, bly, koppar, guld och
silver innehålla varierande halter av arsenik. Ur
praktiskt taget samtliga dessa malmer, Boliden
inbegripet, erhålles arseniken som en biprodukt, vars
avlägsnande ur malmen är en förutsättning för
utvinnande av de andra värdefulla beståndsdelarna i
densamma. Världens arsenikkonsumtion, som f. n.
ligger mellan 40 000 och 50 000 ton per år, tillgodoses
sålunda vid förhyttning av diverse malmer och utgör
blott en del av det som skulle kunna produceras.
Bolidens produktion av arsenik är av ungefär
samma storleksordning som den totala
världsförbrukningen. Med den konkurrens som existerar är det
självfallet, att utsikterna att kunna placera hela
produktionen eller någon större del därav ej äro stora.
Vid förhyttningen av Bolidenmalmen har man därför
varit tvungen att upplagra den del av
arsenikproduktionen, som ej kan säljas, och trots att
försäljningarna av raffinerad arsenik av hög kvalitet år från år
ökas, har man nu efter nära åtta års drift ett lager på
närmare 300 000 ton råarsenik, som väntar på
bearbetning. Detta utgör visserligen en värdefull tillgång
för framtiden, men med avsikt att om möjligt kunna
öka avsättningen utöver de kvantiteter, som kunna
placeras på den ordinarie marknaden, har Bolidens
gruvaktiebolag redan från produktionens början
igångsatt ett på bred bas upplagt forskningsarbete
för att finna nya användningsområden för sin
produktion. Arseniken har visserligen sedan gammalt ett
i Föredrag vid andra nordiska ingenjörsmötet i Oslo 1938.
dåligt rykte, som till stor del grundar sig på
fördomar, men, om man bortser från detta, skall man finna,
att arsenik är ett ämne, som i många fall kan vara
mänskligheten till god tjänst vid lösandet av en hel
del problem i den allmänna hushållningen.
Över arsenikens förbrukning föreligger mycket
knapphändig statistik. För några år sedan
beräknade man att i U. S. A., som förbrukade 2/3 av
världskonsumtionen, 75 % användes till växtskyddsmedel,
varav större delen gick till bomullsodlingen, 15 %
användes inom glasindustrien, 8 % i form av
natrium-arsenit för utrotande av ogräs, och resten, 2 %, till
diverse ändamål, träkonservering, legeringar etc. Om
de arsenikmängder, som åtgå för bekämpande av
gräshopporna, inräknas under växtskyddskategorin,
torde fördelningen av den nuvarande
världskonsumtionen vara ungefär densamma.
Av denna statistik att döma syntes det ligga
närmast till hands att söka nya uppslag inom de relativt
svagt utnyttjade användningsområdena, och därför
blev träkanserveringen det första problemet, som
angreps.
Att använda arsenikföreningar som
träkonserveringsmedel var ej okänt, då vi började våra
undersökningar, men ett närmare studium av de föreslagna
och delvis i ganska stor utsträckning använda
metoderna gav vid handen, att de i flera ur
konserveringssynpunkt viktiga avseenden ej fyllde måttet för ett
effektivt skyddsmedel mot angrepp av rötsvampar
och träförstörande insekter. Särskilt voro de dittills
använda medlens beständighet, dvs. motstånd mot
urlakning, ganska ringa. Ifrågavarande metoder
grunda sig nämligen på användning av arsenik i
3-värdig form, dvs. arseniksyrlighet eller dess salter,
arseniter, vilka visserligen besitta stor mykocid och
insekticid verkan, men äro relativt lättlösliga i vatten.
I motsats till dem äro arsenaten eller den femvärdiga
arseniksyrans salter, åtminstone med vissa tunga
metaller, praktiskt taget olösliga i vatten. Våra
undersökningar inriktades därför redan från början på de
femvärdiga arsenikföreningarna, dvs. arseniksyran
och dess salter. Alla ekonomiskt tänkbara dylika
underkastades en noggrann undersökning betr.
myko-cida egenskaper, löslighet och möjligheten att införa
dem i träsubstansen och där "fixera" dem, så att de
13 aug. 1938. häfte 32.
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
