Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 15 okt. 1938 - Vad tiden kräver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
15 OKT. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 41
1 9 3 8 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD Å R G. 68
INNEHÅLL: Vad tiden kräver. — Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén. — Är kulblixten en
fysikalisk eller fysiologisk företeelse? — Notiser. — Litteratur. — Sammanträden.
Vad tiden kräver.
Statsrådet Arthur Engberg har i samband med
valrörelsen publicerat sina åsikter om
"Demokratisk kulturpolitik". Det är givetvis en lång rad av
problem, som där upptages till behandling. Vad som i
detta sammanhang och i dessa spalter är av alldeles
speciellt värde är, att chefen för
ecklesiastikdepartementet deklarerar sitt intresse för den tekniska
forskningen i vårt land.
Det har under de senaste åren vid åtskilliga
tillfällen — t. e. vid Sveriges Industriförbunds årsmöte
i våras — framhållits, att Sverige ifråga om teknisk
forskning är sämre ställt än t. o. m. våra nordiska
grannar. Många hittills olösta problem hava så stor
betydelse för hela landet, att statens medverkan för
deras bearbetning är väl motiverad.
Desto mera glädjande är det att finna statsrådet
Engberg plädera för statliga insatser till stöd för
teknisk forskning. "Det borde vara oss möjligt att i
detta stycke samla oss till krafttag i stor stil", säger
han bl. a. Genom överläggningar med representanter
för industri och naturvetenskap hoppas statsrådet
Engberg kunna komma fram till en plan, som "åt den
svenska tekniska forskningen ger sådana
förutsättningar, att den om möjligt får en internationellt
ledande ställning och blir en utomordentlig källa till
självförnyelse av vår industriella teknik".
Här måste inskjutas en av tidskriften Sunt
Förnufts senaste nummer betingad parentes. I detta
upptager doktor Bertil von Friesen till kritisk
granskning statsrådet Engbergs ovannämnda broschyr
och säger bl. a., att "det måste bestämt sägas ifrån, att
svensk vetenskaplig forskning icke levat på
svältkost under de senaste årtiondena". Doktor von
Friesen säger längre fram i sin artikel, att han
känner bäst till det medicinska forskningsområdet.
Tydligen känner han icke till den feftmsÆ^-vetenskapliga
forskningen, och det är då litet oförsiktigt att
formulera det citerade uttalandet så generellt som skett.
I varje fall måste här lika bestämt sägas ifrån, att
den tekniska forskningen hos oss är så långt ifrån
övergödd, att den istället måste betecknas som i
högsta grad undernärd.
Från teknisk forskning till teknisk undervisning är
steget icke långt, ty de hänga intimt samman.
Visserligen kan forskningen bedrivas utan samband med
undervisningen, men denna senare måste bygga på
den förras resultat.
Det finns ett tekniskt område — eller
gränsområde, om man så vill — som ifråga om såväl under-
visning som forskning måste betraktas som särskilt
missgynnat. Det är ämnesgruppen industriell
ekonomi och organisation, där undervisningen vid
Tekniska högskolan i Stockholm f. n. bestrides blott
genom en speciallärare. En professur i detta viktiga
fack är vad tiden kräver, och Sveriges ingenjörer
hava genom statsrådet Engbergs intresse för den
tekniska forskningen fått förhoppningar om ett initiativ
från hans sida även i denna undervisningsfråga.
Det är industriens utveckling, sedd ur
synpunkten av ingenjörernas insats däri, som aktualiserat
undervisningen i industriell ekonomi och
organisation. Att siffermässigt ådagalägga dess alltmera
stegrade betydelse är ej så enkelt. Kanske kan man
dock få ett ungefärligt mått därpå genom
medlemsantalet i Svenska teknologföreningens avdelning för
industriell ekonomi och organisation. Denna bildades
1931 och är den yngsta av föreningens
fackavdelningar, men intar ifråga om medlemsantal den fjärde
platsen. Överlägsna i detta avseende äro blott de 50
år gamla fackavdelningarna för väg- och
vattenbyggnad, mekanik och elektroteknik. Den sistnämnda
har av påtagliga skäl utvecklats mycket snabbt och
kraftigt, men skiljer sig i storleksordning — 786
medlemmar enligt matrikeln för februari 1938 — ej
mycket från fackavdelningen för industriell ekonomi
och organisation, som enligt samma källa har 730
medlemmar.
Att något annat siffermaterial från detta område
ej står till buds är f. ö. ganska naturligt. Industriell
ekonomi och organisation är ej bunden till någon
viss industrigren med mätbar produktion, utan
omspänner tvärtom så gott som alla industriella
branscher. Detta framgår av efterföljande kortfattade
orientering.
Tills för 15 à 20 år sedan fingo ingenjörerna
huvudsakligen ägna sig åt rent tekniska uppgifter, i de
flesta fall av mera konstruktiv art. Under
efterkrigs-åren började standardisering och tillverkning i större
skala av vissa typbestämda produkter att vinna
insteg inom industrien. Huvudproblemet blev då att
framställa dessa standardtyper så ekonomiskt som
möjligt samt att sälja dem i större skala än förut.
Följden härav blev, att ingenjörerna i sitt arbete
kommo att både inom tillverkningen och
försäljningen bli mera sysselsatta med ekonomiska och
organisatoriska problem än tidigare.
Även i andra avseenden har utvecklingen inom
industrien kommit att betona ingenjörsarbetet i samma
10 sept. 1938
459
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
