Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 29 okt. 1938. Specialnummer: Säkerheten på väg och gata - En välunnad semester, av K. A. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Specialnummer: Säkerheten på väg och gata.
TekniskTidskrift
29 OKT. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 43
1 9 3 8 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ÅRG. 68
INNEHÅLL: En välunnad semester. — Trafikolyckornas omfattning, orsaker och bekämpande. —
Trafikförseelser och trafikolyckor. — Vägen, vagnen och människan i analysen av en trafikolycka. — Vägarna
och trafiksäkerheten. — Vänster- eller högertrafik? — Vägbelysning — en nödvändig detalj i vägens tekniska
utrustning. — Billjusets betydelse för trafiksäkerheten. — Cykeln och vägen. — Alla ha rätt. — J. Åkerman
70 år. — Det intresserar Er måhända. — Facit. — Notiser. — Sammanträden.
En välunnad semester.
Ett intressant experiment i trafiksäkerhetsfrågan
har nyligen företagits i staden Providence på Röck
Island, där man beslutat sig för att som
propagandatermen löd "giva döden semester" ifråga om
trafikolyckor. Under 125 dygn lyckades man upprätthålla
denna "semester" i en stad med 250 000 innevånare
och utgörande affärscentrum för bortåt 500 000
människor från kringliggande landsbygd. Staden har
trånga och slingrande gator, "blinda" korsningar och
en hel del trafikfällor av andra slag. Icke desto
mindre blev denna plats med ett slag förvandlad till
den ur trafiksäkerhetssynpunkt säkraste i hela
landet, och de 125 dygnen hade vid det tillfälle, då
dessa uppgifter erhöllos, lätt kunnat hava ökats med
115 dygn, om ej trenne dödsolyckor inträffat, som
likväl icke kunna betecknas som av trafiken vållade,
utan berodde på ungdomlig vårdslöshet hos några
minderåriga, men icke voro mindre beklagliga för
det.
När Teknisk tidskrift med föreliggande
specialnummer vill söka slå ett slag för ökad
trafiksäkerhet i vårt land, där dess bättre olycksfrekvensen
ännu så länge är någorlunda låg, men likväl vida för
hög för att tillåta någon att med korslagda armar
betrakta förhållandena, har redaktionen trott att
denna amerikanska kraftansträngning i samma syfte
skulle intressera, och att sättet för dess
genomförande måhända skulle bjuda på några användbara
uppslag.
Så här gick man tillväga: polismästaren och
gatu-direktören i staden tillkomma äran av framgången.
Polisen tog initiativet att hos sin chef hemställa om
några åtgärder att minska det på oroväckande sätt
stigande antalet trafikolyckor. Två polismän erhöllo i
uppdrag att analysera trafikolyckorna och funno, att i
85 % av fallen en för förhållandena alltför hög
hastighet varit den avgörande orsaken. "Låt mig sänka
den tillåtna hastigheten och jag skall eliminera
olyckorna till en väsentlig del" var polischefens löfte till
sina fullmäktige, varvid han föreslog en
maximihastighet av 25 miles, dvs. 40 km i timmen.
Fullmäktige ställde sig tvivlande. Några ansågo denna
maximihastighet alldeles för låg, och att hela staden
skulle komma att bestraffas för några få vårdslösa
förares skull, men till sist beslöt man likväl
samtycka till, att polismästaren finge göra ett prov på
60 dagar. För att stoppa kritiken lät polismästaren
två skickliga bilister göra följande prov: båda skulle
köra samma väg genom hela staden, vid en tid då
trafiken var normal; den ena skulle köra så fort han
kunde och med negligerande i den utsträckning han
önskade av alla trafikföreskrifter och stopptecken,
den andre fick hålla sig en god bit under 40 km fart
och ej bryta mot några som helst trafikregler.
Tidsskillnaden mellan de båda var mindre än två min.
"i mål", och det var möjligt påvisa att en högre
hastighet i stadens centrala delar helt enkelt saknade
betydelse i tidsbesparingshänseende. Polisen ålades att
minutiöst övervaka hastighetsreglernas efterlevnad,
och den storm av opposition, som först bröt ut, lade
sig efter några veckor, när tidningarna genom sin
medverkan började intressera allmänheten för
experimentet. Man började rent av hålla vad om, huru
lång "semestern" skulle bli. Polisen drog sitt strå
till stacken genom att obönhörligt beivra varje
förseelse mot hastighetsföreskrifterna. Därjämte
förtjänar en liten detalj att uppmärksammas, nämligen
en speciell order om att alla polismän skulle hålla
sig väl synliga på gatorna och sålunda icke mer
eller mindre lurpassa. Resultatet har redan antytts.
Förutom 125 dödsfria dagar i sträck följde
sedermera ytterligare minst 115. Enligt
olycksfallsstatistiken i distriktet var trafikolycksfrekvensen på
landsväg 4,7 per 100 000 innevånare under de första
6 månaderna 1938. Samma siffra för städer av
motsvarande innevånarantal var 14,9. Staden
Providence, varom här talats, bragte ned jämförelsetalet
till 4,2 och reducerade samtidigt de icke dödliga
olyckorna från 679 till 267, medan antalet
ambulans-utryckningar reducerades med 60 %.
Den svenska olycksfallsstatistiken är ännu så länge
i sin numera förbättrade form så pass ung och
obearbetad, att man ännu ej hunnit draga några fullt
tillförlitliga slutsatser ur den, helst som flera av de
på olycksfrekvensen inverkande faktorerna —
hastighetsbegränsning, tyst trafik, antalet automobiler och
trafikintensitet — efter dess införande varierat. Det
börjar dock snarligen bli på tiden, att de lärdomar,
som otvivelaktigt kunna hämtas ur denna statistik,
speciellt när det gäller städerna, bliva utnyttjade, och
att trafikpersonalen får väsentligt annat att göra än
att öka konsekvenserna av parkeringseländet, som
bilisterna själva lida alldeles tillräckligt av ändå.
K. A. W.
22 okt. 1938
487
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
