Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 29 okt. 1938. Specialnummer: Säkerheten på väg och gata - Cykeln och vägen, av E. Walter Holmstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
bestånd i Stockholm av mellan 225- och 250 000
cyklar. Åtskilliga andra siffror från polisens
registreringsavdelning stödja detta antagande. Sålunda
registrerades under 1937 41 375 st. cyklar och under
1938 te sig registreringssiffrorna pr månad t. o. m.
september på följande sätt.
Januari .............. 229
Februari ............. 706
Mars ................ 3 861
April ................................6 648
Maj ................. 7156
Juni ................ 6 978
Juli ..................................5102
Augusti ..........................3 047
September ......................1174
Summa t. o. m. september 35 501
Man kan säkert räkna med att det under årets
sista kvartal kommer att registreras ytterligare ca
3 000 cyklar, varigenom årets registreringssiffra kan
beräknas närma sig 39 000 (vilket ganska väl
stämmer med ovanstående uppgift från fabrikanthåll om
10 % minskning av försäljningen jämfört med
föregående år). En registrering av omkring 80 000 cyklar
under åren 1937—1938 bestyrker på sitt sätt
förefintligheten av ett cykelbestånd i Stockholm av omkring
en kvarts million.
Ovanstående tabell över registreringssiffrorna för
1938 ger plats för åtskilliga intressanta iakttagelser.
Toppsiffrorna för mars och april och särskilt maj,
juni och juli peka tydligt på att cykeltrafikens ökning
i Stockholm blott i ringa utsträckning är att söka i
merkantila behov. Visserligen kan ju tänkas, att
firmor och varuhus för budskickning m. m. förnya
och öka cykelparken under våren och sommaren, men
den väsentliga ökningen beror utan tvivel på den
stora efterfrågan på cyklar för semester- och
motionsbehov samt för kommunikationsbehov mellan
förstäderna och staden, mellan hemmet och
arbetsplatsen. Påfrestningen vid infarterna under
sommarhalvåret särskilt på helgdagsaftnar,
söndagsmorgnar och -kvällar får härigenom sin naturliga
förklaring. Och värre blir det. Den sedan 4, 5 år
tillbaka iakttagna stegringen av cykelns användning
för sport-, rekreations- och kommunikatiönsbruk
fortlöper alltjämt efter samma branta kurva. Att kulmen
ännu icke är nådd, kan man nästan förutsätta genom
att jämföra cykelbeståndet här hemma med Hollands
och Danmarks. I Holland räknar man med 3 350 000
cyklar, vilket motsvarar ungefär 400 cyklar per 1 000
innevånare. I Danmark räknar man med ungefär
350 cyklar per 1 000 innevånare (i Köpenhamn 500
per 1000 innevånare). I vårt land med omkring 240
cyklar per 1 000 innevånare ha vi synbarligen både
plats och behov av flera cyklar, och det finnes alla
skäl att antaga, att vi snart kunna räkna med 300
cyklar per tusen innevånare eller lågt räknat 2 mill.
cyklar.
Vårt nuvarande cykelbestånd har hittills ganska
otuktat fått växa till sin nuvarande storlek utan
några egentliga cykeltrafiksäkerheten befordrande
åtgärder från myndigheternas sida. Visserligen ha
vägar ny- och ombyggts, breddats och rätats, men
detta har i första hand gjorts med tanke på
motortrafikens behov och önskemål. Visserligen ha sär-
skilda cykelbanor tillkommit här och var, men utan
egentlig planmässighet, och cyklisterna åka alltjämt
i stor utsträckning snålskjuts på bilisternas vägar.
Man har inte velat eller kunnat inse, att en
differentiering av trafiken på de olika trafikslagen,
motorfordon, cyklister och fotgängare är ett önskemål icke
endast från de långsammare och svagare
trafikgruppernas, cyklisternas och fotgängarnas sida, utan ett
oundgängligt villkor för skapande av säkerhet för
alla och ordning i trafiken. Jag går så långt, att jag
påstår, att huvudparten av alla trafikproblem skulle
inte bara hyfsas utan också slutgiltigt solveras, därest
cyklisterna försvunne från motorfordonens färdvägar.
Det låter sig nu inte göra, men mycket skulle vinnas,
om man mer rationellt och planmässigt toge itu med
cykelbaneproblemet. Det har talats och skrivits
mycket därom här hemma, och något har också
gjorts, ehuru alltför litet. Mera har uträttats i
Holland, Danmark och Tyskland, och att frågan är
föremål för diskussion i alla länder visar bl. a. följande
uttalande, som gjordes i nedanstående punkter av
den internationella vägkongressen i Haag i somras.
"4) Det är nödvändigt, att de tekniska åtgärder,
som vidtagas för att skilja trafikslag och
trafikriktningar, skola, såvitt detta ej möter oöverkomliga
hinder, finna stöd i enhetliga trafikregler i varje land,
såvitt möjligt också stå i överensstämmelse med
internationella trafikregler.
6) Att avskilja cykeltrafiken från biltrafiken är
alltid önskvärt — och nödvändigt, om trafiken nått
viss storlek. Denna uppdelning bör såvitt möjligt
ske genom anläggning av cykelbanor på båda sidor
av vägen.
7) Cykelbanor måste avskiljas från körbanan på
ett effektivt sätt. Cykelbanor, sammanhängande med
körbanan (cykelfilen bildande del av körbanan), äro
ur trafiksäkerhetssynpunkt otillräckliga.
8) I alla länder med stark cykeltrafik, i synnerhet
i omgivningen av stora städer och i natursköna
trakter, är det önskvärt, att, förutom cykelbanorna
längs vägarna, även ett nät av speciella cykelvägar
anlägges utanför det befintliga vägnätet.
18) Cykeltrafik, som korsar motortrafik
(exempelvis när en cykelbana ledes över en körbana från
ena sidan till den andra), erbjuder alldeles särskilda
faromoment. Om en sådan korsning icke kan
utföras medelst en undergång eller bro, måste både
motortrafiken och cykeltrafiken i god tid varnas för
faran genom tydliga trafiksignaler. Början och slutet
av cykelbanorna böra utmärkas på särskilt sätt.
28) Vid stora infartsvägar till städerna anbefalles
ett avskiljande av cykeltrafiken på så sätt, att banor
för cykeltrafiken anläggas.
29) I länder med livlig cykeltrafik är det önskvärt
att också på övriga viktiga trafikgator i stadens
ytterområden särskilda cykelbanor anläggas längs
eller på trottoarerna. Det kan vidare anbefallas, att,
där detta är möjligt, sammanbinda olika
stadsområden med cykelbanor förlagda i parker eller
planteringar."
Ovanstående resolutioner tala för sig själva och
innefatta egentligen det mesta av en cyklists
varmaste önskemål i trafikfrågor. På samma gång
blotta de emellertid en hel del brister och
ofullständigheter i vårt sätt att behandla och lösa hithörande
trafikproblem. Som synes avhandla de flesta punk-
512
29 okt. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
