Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 19 nov. 1938 - Rälsbusstrafik vid Statens järnvägar, av K. H. Sandström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Rälsbusstrafik vid Statens järnvägar.
Av byråchef K. H. SANDSTRÖM.1
Inledning.
Efterföljande framställning är endast avsedd att
utgöra en kortare orientering i rälsbussarnas
användning vid S. J. och kommer därför icke att innehålla
någon detaljerad redogörelse för deras konstruktion.
Vad menas då med en rälsbuss? Rent populärt
skulle jag vilja uttrycka det så, att det är ett
järnvägsfordon, som skapats genom att flytta in
landsvägsbussen på järnvägslinjen med i huvudsak
vidtagande av de förändringar, som betingas av
fordonets framförande på räler.
Mer järnvägstekniskt betonad är den vid S. J.
använda definitionen följande: "Rälsbuss är ett
motor-vagnsliknande för allmän trafik avsett fordon, vilket
cj är utrustat med normal stöt- och draginrättning
och som regel framföres av annan personal än
lokpersonal."
Jag vill särskilt understryka beteckningen
motor-vagnsliknande, enär rälsbussen vid S. J. icke räknas
till motorvagnar i vanlig bemärkelse utan anses vara
ett enklare fordon än motorvagnen. Såsom detta
enkla fordon har dock rälsbussen väl fyllt de
uppgifter, den varit avsedd att fylla.
Den har under senare år vid S. J. blivit ett i allt
större utsträckning anlitat befordringsmedel för att
å trafiksvaga linjer eller å andra linjer under mer
speciella förhållanden skapa för allmänheten
lämpliga och snabba reselägenheter, utan att kostnaderna
för järnvägsföretaget härigenom behövt bliva allt för
stora.
Den har också bland allmänheten blivit populär —
i första hand givetvis på grund av de förbättrade
reselägenheter den i många fall möjliggör men även
därigenom, att den erbjuder en helt annan utsikt
över banan och omgivningarna än som är möjligt
erhålla från en vanlig järnvägsvagn.
Den ursprungliga orsaken till att rälsbusstrafik
infördes vid S. J. var önskemålet att på ett lämpligt
sätt ordna turisttransporter mellan Porjus och
Luspe-bryggan uppe i översta Lappland. För denna trafiks
ombesörjande tillverkades av Hilding Carlssons
mekaniska verkstad i Umeå en rälsbuss av enklaste
utförande, och detta är ursprunget till nuvarande
räls-busstyp vid S. J. Verkstaden förbättrade sedan
typen och levererade en rälsbuss till dåvarande
Uppsala—Gävle järnväg, där den insattes på en kortare
sidolinje. Fr. o. m. denna banas förstatligande år
1933 kan man tala om ordinarie rälsbusstrafik vid
S. J.
Därvid gjorda erfarenheter gåvo emellertid
omedelbart anledning till nyanskaffning, och
rälsbusstrafiken har sedan dess vid S. J. varit i jämn och
kraftig utveckling.
Antalet i trafik varande rälsbussar vid S. J. är för
närvarande 62 st., samtliga levererade av nyssnämnda
verkstad, Hilding Carlssons i Umeå.
De hava kommit till användning å stora delar av
statsbanenätet och antalet rälsbusskilometer uppgår
för närvarande till ca 400 000 km per månad, dvs.
i Föredrag vid Andra nordiska ingenjörsmötet i Oslo 1938.
att rälsbussar framföras vid S. J. i sådan omfattning,
att den körda vägsträckan yer dag nu svarar mot
närmare 20 st. enkla turer mellan Oslo och Stockholm.
Från att till en början endast hava framförts på
kortare sidolinjer framföras rälsbussarna nu på långa
distanser (exempelvis fram och åter på dagen på 250
à 300 km långa sträckor).
Att det vid S. J. planeras ytterligare utvidgning
av rälsbusstrafiken — och därvid även på
elektrifierade linjer — torde vittna nog om den vid S. J.
rådande uppfattningen om rälsbussarnas
användbarhet, En kortare redogörelse för denna trafik torde
därför kunna vara av intresse.
Ilälsbusseiis trafikegenskaper.
Jag vill då omedelbart framhålla, att de fördelar,
som nedan komma att tillskrivas S. J:s rälsbussar
givetvis även kunna vinnas genom användande av
lättare motorvagnar eller rälsbussar av annan
konstruktion. En jämförelse mellan dessa olika
fordonstyper ligger dock helt utanför ramen av denna mer
trafiktekniskt betonade redogörelse för rälsbussarnas
användning vid S. J.
Angående dessas utförande må därför endast
omnämnas, att hos den 2-axliga rälsbussen är vikten
— med bränsle och vatten — 6,7 ton, största längden
9 250 mm och största utvändiga bredden 2 350 mm.
Antalet sittplatser är 24 och antalet ståplatser 26,
således tillsammans 50 platser. Motorn är
Scania-Vabis 6-cylindriga lättbentylmotor på 130 hkr och
kraftöverföringen mekanisk. Bussen, som är utrustad
med vakuumbroms, liar en tillåten maximihastighet
av 80 km/tim och får med tillkopplad släpvagn,
vägande 2,0 ton och med 3.0 tons lastförmåga,
framföras med en största hastighet av 70 km/tim. Motorn
är inmonterad i ena vagnsänden och rälsbussen är,
Fig. 1. Rälsbuss för Statens järnvägar, 2-axlig typ.
för att kunna på ett tillfredsställande sätt användas
i järnvägstrafik, utrustad med köranordning i
vardera änden. Hjulen äro försedda med mellanlägg
av massivgummi mellan hjulcentrum och hjulring och
bussarna hava en jämförelsevis lugn och jämn gång.
Rörande den under senaste tid levererade 4-axliga
rälsbussen må nämnas att vikten är 10,4 ton, vilket
i betraktande av fordonets rymlighet torde få anses
vara en synnerligen låg siffra, största längden
12 650 mm och största bredden 2 800 mm. Det finnes
plats för 46 sittande och 34 stående eller tillsammans
544
’17 dec. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
