Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 19 nov. 1938 - Årets nobelpris i fysik, av J. Tandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Se vi till Fermis förnämsta upptäckter, notera vi
strax några egendomliga fenomen i samband med
kärnreaktioner. Det hade nyss blivit bekant, att man
får rikligt med neutroner, om man innesluter radium
eller dess emanation i en liten tub samman med
berylliumpulver. Alfastrålarna från
radiumpreparatet skjuta sönder berylliumatomer och man får bl. a.
neutroner fria, Träffsäkerheten är visserligen mycket
ringa, men trumelden är oerhörd och den räcker till
att giva ca 25 000 neutroner per sekund för varje
milligram radium. Det var med dylika neutroner som
Fermi och hans skola började experimentera. Man
fann snart, att neutronerna hade en fenomenal
förmåga att ställa till oreda i vårt gamla välordnade
periodiska system. Nästan varje grundämne, som
utsattes för neutronbestrålning, gav upphov till
radioaktiva substanser, som hittills varit okända.
Fermi igångsatte faktiskt massfabrikation av nya,
radioaktiva ämnen, — även om han ännu icke tills
dato nått så långt, att han fått någon produkt i så
stor mängd, att han kunnat se den med sina ögon
eller väga den på en våg. De nya ämnena gåvo sig
till känna på annat sätt, de utsände lätt påvisbara
strålar, vilkas intensitet och egenskaper Fermi
studerade. De nya radioelementen befunnos ha högst olika
stabilitet. Halvomvandlingstiderna varierade i de
undersökta fallen från några sekunder upp till några
månader. Helt visst finnes här såväl större som
mindre livslängder representerade och dessa får man
nog i sinom tid in i de vidlyftiga tabellerna. — Ett
och samma grundämne gav vanligen upphov till
radioaktiva produkter, som uppvisade flera olika
omvandlingstider. Detta är lätt förklarligt, ty de stabila
elementen bruka ju bestå av två eller flera isotoper,
som var för sig kunna väntas giva upphov till olika
nya element med olika stabilitet. Men även (så vitt
man vet) identiskt lika atomer från en och samma
isotop kunna ibland gå olika vägar vid
kärnreaktioner eller sönderfall, ett fenomen, som verkat
förbryllande på många sätt.
Från de tidigare experimenten med alfastrålar eller
accelererade joner av väte eller deuterium var man
van vid att få bättre verkan ju större hastighet
partikeln hade. Fermi upptäckte att man vid arbete
med neutroner vanligen kunde nå bättre verkan
genom att göra precis tvärt om, dvs. använda
långsamma partiklar. Medlet att ernå dylika långsamma
neutroner var lika enkelt som förbluffande: han
nedsänkte neutronkällan och det bestrålade ämnet i en
hink med vatten! Genom upprepade elastiska stötar
mot vätekärnorna i det väterika vattnet bringas
neutronerna inom mindre än en tiotusendels sekund att
antaga en hastighet, som svarar mot vattnets
temperatur. Även paraffin, fotogen eller andra väterika ämnen
duga. Kyler man det väterika ämnet med flytande
luft, blir verkan ytterligare stegrad. Det är
anmärkningsvärt. att vatten är effektivare än t. o. m.
flytande väte, enär vatten per volym innehåller mera väte.
Förklaringen till att en långsam neutron verkar
bättre än en snabb, torde vara att söka cläri, att den
långsamma neutronen uppehåller sig ett längre
tidsmoment inne i atomen än vad fallet är med en snabb
neutron och sålunda har en större chans att utlösa en
kärnreaktion. Neutronen har ingen svårighet att
tränga in i atomen och komma i närheten av kärnan,
ty inga elektriska krafter verka hindrande på den
neutrala partikeln.
Vissa atomslag förete en abnormt stor förmåga att
absorbera långsamma neutroner. Det paradoxala kan
stundom inträffa, att den effektiva träffytan hos
atomen (bor, kadmium, dysprosium 111. fi.) är många
tiotusental gånger större än kärnan själv. Det verkar
som om kärnan härvid liksom snappade upp tonerna
ur en förbiflygande melodi. Man måste faktiskt gå
ända till akustiken och dess resonatorer för att finna
något så när analoga fenomen.
Bland Fermis upptäckter märkes slutligen
iakttagelsen att transurana element kunna tillverkas med hjälp
av uran och neutroner. Efter iieutronbestrålning av
uransalter observerade Fermi en tidigare okänd
betastrålning’, som tydde på ett snabbt sönderfall mot
högre atomnummer. Den mera detaljerade
mödosamma undersökningen har med stor skicklighet ocli
framgång utförts av Lise Meitner i samarbete med O.
Hahn m. fi. och dessa forskare ha funnit en lång rad
successiva beta-sönderfall, vilket i realiteten betyder,
att nr 92, uran, utvecklas vidare till nr 93, 94 osv.
t. o. m. 97. Härvid ha de instabila produkterna
egenskaper, som visa, att de i det periodiska systemet höra
hemma i raderna under resp. rhenium, osmium,
iridium, platina och guld.
Liksom upptäckten av röntgenstrålar och radium
i slutet av förra seklet visat sig inleda en ny epok
inom fysiken, kan man redan nu konstatera, att nästa
epok har börjat med upptäckten av neutronen och
dess exempellösa reaktionsförmåga. Nu är man på
god väg att tränga in i atomernas inre och finna de
lagbundenheter, som materien till sitt innersta väsen
är underkastad, och härmed är även, i stort sett, ett
nytt kapitel av mänsklighetens kulturhistoria påbörjad.
Måtte vi även visa oss mogna att rätt begagna våra
nya, rika resurser. Om det kommer en dag, då vi
kunna tekniskt framställa godtyckliga mängder
neutron-materia, blir den måhända av samma
skickelsedigra betydelse som den dag i en grå forntid, då vi
lärde oss att behärska elden.
24 dec. 1938
549
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
