Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 26 nov. 1938 - 1938 års luftförsvarsövning, av O. Sundell - Moderniseringen av Chicagos kommunikationssystem, av J. Körner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ningens försorg och på grundval av de underrättelser,
om uppkomna skador, som inströmmade till
luft-skyddscbefer och luftskyddsledare, sattes tillgängliga
organ i verksamhet för skadornas avhjälpande. Det
visade sig härvid, att underrättelsetjänsten i
allmänhet icke fungerade som den borde. En
luftskydds-chef måste snabbt kunna erhålla vederhäftiga
underrättelser om vad som inträffar under och efter ett
bombanfall. Detta förutsätter ett rikt förgrenat nät
av observatörer inom luftskyddsområdet och vidare
att dessa observatörer kunna utan dröjsmål komma i
förbindelse med luftskyddschefen. Man kan härvid
utnyttja telefonerna och det är måhända det sätt som
under fredsövningar förefaller att vara bäst. Det
kommer emellertid att ställas mycket höga fordringar
på luftskyddsledningens telefoncentraler i vad de
avse möjligheterna att samtidigt taga emot och även
sända många meddelanden. Det kan nog ifrågasättas,
om man icke i många fall kan få fram de
meddelanden det här är fråga om både snabbare och säkrare
med hjälp av ordonnanser till fots, på cykel eller med
motorfordon. Lösningen ligger förmodligen i en
kombination av båda förfaringssätten. Här behövs
emellertid ytterligare erfarenheter, förvärvade under
upprepade fortsatta övningar.
I ett flertal orter prövades olika slag av aggregat
för sirenalarmering. I Stockholm hade sålunda under
loppet av endast några få månader färdigställts ett
centralmanövrerat system av tyfoner, vilket sattes i
funktion för meddelande av flyglarm och faran över
vid två tillfällen under den 8 sept. Tekniskt sett
förlöpte provet i stort sett väl. Det har dock anmärkts,
att de båda signalerna, för flyglarm upprepade korta
ljudstötar och för faran över upprepade långa, icke
voro så till karaktären olika, att missförstånd voro
uteslutna. I några orter användes AGA-sirener i
centrum och tyfoner i de yttre delarna av dessa orter.
Ljudeffekten visade sig här genomgående sämre än
i Stockholm, beroende bl. a. på att antalet aggregat
per ytenhet var lägre. Även andra elektrodrivna
sirener av Siemens, DISA och ASEA:s fabrikat
kommo till användning.
Det finns för luftförsvaret en mångfald problem,
vilka under luftförsvars övningen kommo att belysas
ur nya synvinklar. Många av dessa problem äro av
teknisk innebörd, och det råder ingen tvekan om att
det nära samarbete mellan militära uppdragsgivare
och teknici, som redan förefinnes, bör utvidgas och
utvecklas än mer till fromma för det hela. Genom
ett sådant samarbete ha vi bl. a. på luftbevakningens
område redan nått mycket långt om än icke till
fulländningen. Utvecklingen går med stormsteg på alla
de områden, som höra luftförsvaret till. För att icke
komma på efterkälken i denna utveckling och för att
sovra och rensa ut överdrifter, som här kanske mer
än annorstädes ligga på lur, behöva de militära
myndigheterna all den vederhäftiga hjälp, som står att få.
Men det gäller härvid även att nå snabba resultat.
Moderniseringen av Chicagos kommunikationssystem.
Ett intressant projekt.
Av civilingenjör J. KÖRNER.
Inledning.
Chicago är som bekant en av de få moderna
millionstäder, som ej bestå sig med ett tunnelbanesystem
— en slående kontrast till New York, där
tunnelbanorna nått en högst betydande omfattning (175 km,
1 300 vagnar och 236 mill. resor 1936). Orsaken är
icke bristande behov, ty frågan har varit aktuell i
25 år och mer eller mindre kontinuerligt legat under
behandling av stadens myndigheter genom särskilda
kommittéer, som tid efter annan framlagt förslag. Det
väsentligaste hindret för dessas förverkligande har
varit av mer intern natur. Spårvägar och högbanor
skötas av olika bolag och en bland
grundförutsättningarna för en ny tingens ordning är en
sammanslagning av de båda företagen. Bolaget för högbanorna
(Rapid Transit Co.) har emellertid haft mycket
dåliga affärer och gick redan för flera år sedan i
konkurs. Då spårvägsbolagets tillgångar ej få användas
för likvidering av Rapid Transit Co., har en fusion
under hand omöjliggjorts. Sista fasen i utvecklingen
var ett domstolsutslag i juni d. å., enligt vilket
R. T. Co. egendom skulle försäljas på exekutiv
auktion. Hur den senare utvecklingen gestaltat sig är i
skrivande stund obekant, men det synes sannolikt, att
de sista hindren för en fri disposition av hela
kommunikationsproblemet inom kort skola vara undanröjda.
Det nya projektet, som närmast avsetts att läggas
till grund för erforderliga åtgärder från stadens och
kommunikationsföretagens sida, har utarbetats av en
tremannakommitté, bestående av herrar Ph.
Harrington, Chicago stads trafikingenjör, R. F. Kelker,
ingenjör i stadens lokalbanekommitté samt Ch. de
Leuw, konsulterande ingenjör, i samarbete med
stadens och kommunikationsföretagens tjänstemän.
Betänkandet framlades i nov. 1937.1 Tre olika
alternativ hava utarbetats, av vilka det av kommittén
förordade betingar ett kapitalutlägg från stadens sida
av 62 mill. dollars och från trafikföretagens av 98,7
mill. dollars, allt fördelat på en period av 9 år. Det
har beräknats, att med projektets fullständiga
genomförande trafikrörelsens netto skall öka från nuvarande
ca 4 mill. till 14 mill. dollars, varvid dock i utgifterna
ej inräknats andel i stadens kapitalkostnader för
egna arbeten.
I det följande skall lämnas en kort redogörelse för
huvuddragen av det intressanta projektet.
Det nuvarande systemet.
Karakteristiskt för Chicago är ett genomgående
rätlinigt gatunät samt affärsområdets excentriska be-
i A comprehensive local Transportation Plan for the City of
Chicago, submitted to the Committee of Local Transportation
of the City Council of the City of Chicago 22 nov. 1937. 264
sid. 59 planscher.
555 26 nov. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
