Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 24 dec. 1938 - Region- och landsplaneringen i förhållande till industrien, av A. Lilienberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
även om metoden skulle sätta oerhört stora krav på
landsplaneringsrådets klokhet och duglighet.
Hur saken än ordnas, är det dock nödvändigt att
något åtgöres, ty den utveckling, som nu äger rum i
våra länder, kan icke betraktas vara annat än en så
gott som hasardmässig. Var och en som har ett stycke
land kan ju göra praktiskt taget vad han vill därmed,
uppföra industri intill andras bostäder eller bostäder
alldeles intill en industri. Detta kan i längden icke
heller vara nationalekonomiskt riktigt, emedan
transportförhållandena inom landet i dess helhet härigenom
måste bliva dyrare än om man om- och utbygger
landet enligt en rationell och ekonomiskt genomtänkt
plan. Hela landets rationalisering är lika viktig som
att varje enskild industri rationaliserar sin drift. Och
resultatet beträffande landet i dess helhet blir icke
mindre gott än beträffande den enskilda industrien.
Och jag undrar om icke denna rationalisering
överhuvudtaget måste äga rum, om vi verkligen vilja
bestå. Konkurrensen från andra håll av världen blir
allt starkare samtidigt som arbetarbefolkningens krav
på bättre trivsel blir allt större. Arbetarna måste få
bättre bostadsförhållanden än flerstädes är fallet inom
industrisamhällena i Europa, Goda bostäder äro ett
av de bästa medlen till undvikande av en social
revolution. Vilka ödesdigra följder för ett land en sådan
kan ha se vi av mitt nyss anförda exempel från Belgien
i mitten på 1300-talet, då den sociala revolutionen
tog död på den belgiska textilindustrien.
Men — säger man fortfarande — vi ha dock kvar
våra stora massiva industridistrikt och de dåliga
bostadssamhällena invid dem. Ja, detta är sant, men
vi hålla ju överallt på med sanering av osunda
bostadsområden. Kunde denna stora rörelse, som
särskilt i England är mäktig, förenas med rationalisering
av den industriella driften genom nybyggnader på
nya områden, så vore därmed ännu mera vunnet än
om endast de dåliga bostadsbyggnaderna avlägsnas.
De i t. e. England befintliga lagbestämmelser, som
föreskriva, att ersättningsbostäderna skola uppföras
i närheten av de gamla, som nedrivas, synas mig
mycket tvivelaktiga. Större rörlighet i detta avseende
vore synnerligen önskvärd och bleve säkerligen till
nytta för rationalisering av såväl industrien som de
dåliga bostädernas ersättande med nya, goda.
Tvånget att uppföra de nya ersättningsbostäderna
i närheten av de rivna slumbostäderna för med sig
även andra olägenheter. Det är nämligen ur alla
synpunkter önskvärt, att industrierna omgivas av ett
brett obebyggt bälte, helst skogsbälte. När urmodiga
bostäder rivas i närheten av industrierna böra sådana
bälten utsparas. För att åstadkomma detta torde
det allmänna och industrierna kunna samverka,
emedan saken är ett bådas intresse. I en del länder
kräves numera, att nya industrier skola omgivas av
ett helst flera hundra meter brett obebyggt bälte.
Först utanför detta böra bostäderna vidtaga. Detta
krav är närmast uppställt av militära skäl, men ett
sådant bä.lte är av hygieniska orsaker lika önskvärt.
Även om man vid bostadssaneringen i de äldre
samhällena icke kan nå upp till ett så stort mått, så
kan man dock ofta åstadkomma åtminstone något
obebyggt bälte omkring industrierna. Varje tiotal
meters bredd är härvid av värde ur alla synpunkter.
Vid de nu pågående rivningarna av äldre
undermåliga bostadsdistrikt vore det även synnerligen
önskvärt, att samhällena satte sig i förbindelse med
industrierna för att utröna, huruvida för vissa
industrier, vilka böra kvarligga, behov av utvidgning
förefinnes. Mark för sådan kunde då beredas
industrierna i samband med slummens sanering.
Där nya industrier skola uppföras inom mer eller
mindre obebyggt område kunna givetvis fullt
moderna principer tillämpas. Planer för sådana
industrisamhällen ha i flera fall uppgjorts såväl på
kontinenten som i England, och resultatet har visat
sig bli mycket gott. Jag vill i detta avseende peka
på sådana drabantstäder till London som Port
Sun-light, Bourwill, Wellyn och Letchworth. Även i
Tyskland och Sverige ha vi ju en del nog så goda
brukssamhällen.
Ett av önskemålen vid dessa nyanläggningar är att
industritomten göres tillräckligt stor. Alltför ofta
ser man nämligen att en från början god planering
förryckts därav att industriområdet icke
dimensionerats med tanke på blivande utvidgningar. Man bör
nämligen förutsätta, att industrien skall kunna
utvidga sig högst väsentligt. Är området för litet,
tränger sig industrien efter hand inpå bostäderna
även om utrymme dem emellan funnits från början.
Bostäderna böra inom dessa nya industriorter
förläggas på tillräckligt avstånd från industrien på
ställen, där terrängen är lämpligast för
bostadsbebyggelse med hänsyn till väderstreck,
avloppsförhållanden, ekonomi i gatuanläggningarna osv. Ett
noggrant övervägande av detta bör göras, så att man
undviker det hittills hasardmässiga utnyttjandet av
marken omkring industriområdena med därav
följande fördyring av bostadsanläggningarna, vilket ur
såväl industriens egen som ur nationalekonomisk
synpunkt visat sig vara olyckligt.
Skola nya industriella anläggningar med därtill
hörande bostadsområden sammankopplas med
varandra eller förläggas på visst avstånd från en redan
befintlig industriort, bör man tillse, att grupperingen
av de olika industricentra blir så oregelbunden som
möjligt, så att flyganfall på industriorterna icke
underlättas.
Vid planering av dylika nya industrisamhällen är
det även av vikt, att transportvägarna till industrien
äro såvitt möjligt skilda ifrån bostadsområdena, så
att transporterna till och från industrien icke störa
dessa. Där äldre samhällen nu störas av dylika, bör
man försöka omlägga trafiken till nya leder, som icke
störa bostadsområdena, t. e. i stil med bypassroads.
Men man har att taga hänsyn icke blott till de
större industriella anläggningarna och därmed
sammanhängande bostadsförhållanden. Även utrymmen
för mindre industrier, hantverk och dylikt måste
nämligen vara väl tillgodosedda i de planer, som
uppgöras av de samhälleliga förvaltningarna som
ledning för samhällenas utveckling.
I många fall är det ju så, att mindre hemindustri
och hantverk utövas inom bostadsbyggnader eller i
omedelbar anslutning till dessa. I de centrala
delarna av städerna utövas sådana yrken även vid vissa
mindre betydelsefulla gator och i byggnader inuti
eller intill affärskvarteren.
Tyvärr torde man kunna säga, att i många fall
hänsyn icke tagits till dessa legitima behov, när
planer uppgjorts för sanering av slumdistrikt. Det
är emellertid nödvändigt att så sker.
24 dec. 1938
597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
