Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 24 dec. 1938 - Kemisk forskning och dess betydelse för den kemiska industriens utveckling, av S. Nauckhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Kemisk forskning och dess betydelse för den kemiska
industriens utveckling.
Av direktör S. NAUCKHOFF.1
I denna församling torde jag knappast behöva
deklarera svårigheten, för att icke säga omöjligheten
av att i ett kort föredrag giva ens en tillnärmelsevis
fullständig redogörelse över det ämne, som förelagts
mig, nämligen den kemiska forskningens betydelse
för den kemiska industriens utveckling. Ty alla här
närvarande torde väl förut vara underkunniga om att
all kemisk industri överhuvud taget är grundad på
de forskningsresultat av äldre och senare datum, ur
vilka även den kemiska vetenskapen som sådan
vuxit fram till den mäktiga kunskapsbyggnad vi nu
måste skänka vår beundran och vars vidare
framsteg vi knappast kunna ana. Utvecklingen på detta
område är ofta så snabb och många gånger så
överraskande, att det torde vara fåfängt att genom ett
statistiskt studium av det tidigare
utvecklingsförloppet, låt oss säga under det senaste halvseklet, kunna
göra en prognos över huru denna industri kommer att
se ut och vilka produktvärden den kommer att skapa
om ytterligare ett halvsekel.
Jag har emellertid ej fattat som min uppgift att giva
en historisk redogörelse över hur den kemiska
industrien tillkommit och hur den utvecklats i sin ständiga
växelverkan med den vetenskapliga kemiska
forskningen, emedan jag föreställer mig, att man bäst och
snabbast kan belysa den förelagda frågan genom att
taga några exempel ur den moderna kemiska
industrien och redogöra för de forskningar, upptäckter
och uppfinningar, som betingat resp. processers
tillkomst. Men en kort återblick torde det emellertid bli
nödvändigt att göra för att skaffa en bakgrund till de
bilder, ur den moderna kemiska industrien, som jag
ämnar visa.
Efter att hava redogjort för den långsamma
utveckling, som svavelsyretekniken genomgick ända fram till
slutet av 1800-talet kom föredraganden in på de
undersökningar som bildade grunden till de moderna
svavel-syreanhydridmetoderna.
En helt annan fart i utvecklingen blev det, då
Knietsch i början av 1900-talet offentliggjorde sina
undersökningar över jämvikten vid
svavelsyrean-hydridbildningen ur svavelsyrlighet och syre och olika
kontaktsubstansers inverkan härpå. Hans arbeten
kunna betecknas som ett av de första och bästa
skolexemplen på direkt industriell tillämpning av
tekniskvetenskaplig-kemisk forskning. De blevo också av
revolutionerande betydelse för svavelsyreindustriens
utveckling och möjliggjorde också genomförandet i
industriell skala av ett stort antal andra kemiska
processer, som voro i behov av billig svavelsyreanhydrid.
Jag nämner endast indigo-alizarin- och
azo-färgäm-nestillverkningen samt vissa mycket viktiga grenar
av sprängämnesindustrien. Det vore emellertid orätt
av mig att i detta sammanhang icke nämna de två
grundpelare, på vilka Knietschs arbeten baserades,
i Utdrag ur föredrag vid IVA :s högtidssammankomst den
24 okt. 1938.
nämligen Guldberg-Waages lag om kemisk massverkan
samt Wilh. Ostwalds och hans lärjungars
undersökningar över katalysatorernas betydelse för
reaktionshastigheten. Tillämpningen av dessa i rent
vetenskapligt syfte gjorda undersökningar återfinner man
för övrigt på nästan alla områden av den moderna
kemiska industrien.
Det är nog ovedersägligt, att inom kemien och den
kemiska industrien inga viktiga uppfinningar eller
mera betydande framsteg göras, utan att dessa
föregåtts av ett mer eller mindre omfattande
forskningsarbete. Detta i motsats till vad som ofta sker inom
de mekaniska industrierna, där det ju ej är så
ovanligt, att ganska viktiga uppfinningar göras genom
rena tillfälligheter och av personer rätt främmande
för de fundamentala fysiska lagarna, s. k.
"uppfinnargenier", vilka arbeta rent intuitionsmässigt. Dessa
äro egentligen rätt sällsynta inom det kemiska
området.
Exempel på betydelsefulla industriella resultat av
kemisk forskning skulle jag kunna anföra både från
superfosfat- och kalisalt-området, men jag skall nöja
mig med att något beröra utvecklingen på
kvävegöd-ningsindustrien. Det är nog alla här välbekant, att
intill sekelskiftet världens kvävebehov för såväl
lantbruks- som industriändamål till allra största delen
täcktes av Chiles salpeteravlagringar och till en
mindre del av ammoniumsulfat, vunnet som biprodukt vid
torrdestillation av stenkol, dvs. vid koks- och
lysgas-tillverkningen. Chilesalpetern kunde efter endast en
relativt enkel raffinationsprocess direkt användas
som ett högvärdigt gödselmedel, och utan några
väsentliga förbättringar i arbetsmetoderna har denna
industri bibehållit sig ända in på 1920-talet. För att
göras industriellt användbar i form av salpetersyra
måste salpetern underkastas destillation med
svavelsyra, ett förfarande som också tämligen oförändrat
bestått genom ett par hundra år. I salpeterindustrien
ha vi således ett exempel på att kemisk forskning
knappast lämnat något spår efter sig i utvecklingen.
Vid sekelskiftet låg Chiles salpeterexport vid omkring
3 mill. ton (motsvarande ca 200 000 ton K), en
kvantitet, som ansågs ovillkorligen och rätt snart
medföra en katastrofal minsknin gav Chiles
salpetertillgångar.
Men det nya seklet bröt in med nya och oanade
forskningsresultat, som visade olika vägar att binda
och tillgodogöra luftens aldrig sinande kvävekälla.
Redan Liebig trodde sig kunna bevisa, att växterna
hämtade en väsentlig del av sitt kvävebehov direkt
ur luften, och att vissa växter hade en större
kväveupptagande förmåga än andra. Arrhenius har ju
också ansett sig kunna påstå, att årligen ca 400 000
ton kväve, dvs. dubbelt så mycket som
salpeterproduktionen uppgick till vid sekelskiftet, tillföres
växterna tack vare kväveoxidbildningen i luften genom
atmosfäriska urladdningar.
Den kemiska forskningen hade i början av
1900-ta-let nått fram till tre industriellt användbara metoder
24 dec. 1938
599
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
