Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 4. Olika sätt att anbringa separata ventilsäten av
kor-rosionsbeständigt material.
på snoningarna, har det emellertid visat sig vara
svårt att hindra dem från att lossna.
Det i tabell I specificerade materialet har större
motståndskraft mot korrosion än N. M. C.-stål och kan
med fördel användas i detta fall. Hänsyn bör
emellertid tagas till detta ståls sämre värmeledningsförmåga
i förhållande till materialet i cylinderlocket och de
på grund härav uppstående spänningarna såväl i
själva insatsringarna som i de delar av
cylinderhuvudet, i vilka de äro infällda.
En del olika typer av insatsringar för ventilsäten
visas i fig. 4. C och E äro goda exempel på ogängade
ringar och A på gängade dylika. Det har påpekats
att en avfasningsvinkel på 45° skulle vara den bästa,
då det gäller avlopps ventiler, men i Wrights
"Cyclone"-motor använder man 30° med gott resultat.
Denna vinkel torde annars vara att anbefalla endast
för inloppsventilerna, där den ger en bättre
ventil-öppningsarea än 45° vinkeln.
Olika avfasningsvinklar på säten och ventiler
förekomma också. Man uppnår härigenom att ventilen,
när den är kall, huvudsakligen vilar på den kant, som
har största diametern. Härmed ha goda resultat
uppnåtts. Vinkelskillnaden är i allmänhet 1/2° till 1°.
Rörledningssystemet för avgaserna.
Då den hastighet, varmed avgaserna från
bly-blandade bränslen angripa ventiler och rörledningar
är i hög grad beroende av temperaturen, är den
viktigaste synpunkten vid konstruktion av
avloppsledningarna, att dessa kunna bibehållas vid så låg
temperatur som möjligt.
Mycket kan härvid uppnås genom att ledningarna
placeras på så lämpligt sätt i förhållande till motorn,
som är förenligt med god aerodynamisk
verkningsgrad och att dessutom deras volym avpassas väl i
förhållande till cylindervolymen. Häftiga
sektions-och formförändringar böra undvikas vid
konstruktionerna.
I Europa använder man i regel mjukt stål såsom
material för avloppsledningar. Sedan materialet givits
önskad form, svetsas och nitas delarna tillsammans.
Mjukt stål är emellertid ej särdeles lämpligt som
konstruktionsmaterial för detta ändamål. Det spric-
ker lätt, då det genom temperaturväxlingar och
vibrationer utsättes för utmattningspåkänningar och vid
höga temperaturer flagar det av sig. Man har därför
börjat övergå till rostbeständigt stål av ferritisk,
martensitisk eller austenitisk typ. Dessa, motstå
korrosion även vid höga temperaturer och flaga icke
heller. I U. S. A. har man så gott som fullständigt
gått ifrån användningen av mjukt stål och övergått
till austenitiska rostbeständiga stålsorter, såväl för
militärt som civilt bruk. Den stålsort, som användes
kallas ofta "18 och 8" och innehåller 18 % krom
och 8 % nickel. Kolhalten är låg och ligger mellan
0,08—0,15 %. För att stålet skall bli
motståndskraftigt mot den inre korrosion, som kan uppstå genom
utfällning av karbider vid svetsningen tillsättes i
allmänhet titan.
Ett annat slags material, som med gott resultat
har använts för avloppsledningar är "Inconel". Dess
ungefärliga sammansättning är 80 % Ni, 14 % Gr
och 6 % Fe. Det säges vara lättare att bearbeta detta
material, än vad som är fallet med rostbeständigt
stål. Do som haft erfarenhet av såväl detta material
som "18 och 8" föredraga det senare vid svetsning,
men framhålla samtidigt att "Inconel" visat sig vara
motståndskraftigt mot korrosion av själva svetsfogen.
Tändstift.
Allteftersom effekten per cylinder ökas blir
problemet att kunna framställa tändstift av
tillfredsställande kvalitet allt svårare att lösa. Det ser till och
med ut, som om detta skulle utgöra ett allvarligt
hinder för motorernas vidare utveckling, men för
flygmotorändamål torde det dock för närvarande ej
;erbjuda allt för stora svårigheter att välja lämplig
typ av tändstift. Enligt vad erfarenheter från
provrummen utvisa, tycks tändstiftens utveckling ej ha
skett i samma takt med vilken övriga delar av
motorerna förbättrats.
De svårigheter, som uppstå i samband med
tänd-stiften, äro i huvudsak av två slag. Det ena slaget
beror på att blyföreningar avsätta sig på isolationen,
varigenom denna förstöres och elektrisk läckning
uppkommer. Dessa avsättningsprodukter smälta
härvid fast på porslinets yta och kunna framkalla
för-tändning. Dessutom förekommer förbränning av
elektroderna, varvid i synnerhet centrumelektroden
urbrännes mer eller mindre av den elektriska
urladdningen beroende på vilket material, som valts
för dessa. Om med blytetraetyl tillsatt bränsle
använts kan såväl erosion som korrosion av
elektrod-materialet påvisas. Fenomenet framkallas av
förbränningsprodukternas inverkan. Erosionen av
elektroderna har visat sig tilltaga, när man under i övrigt
lika och normala förhållanden övergår från vanligt
till blytillsatt bränsle.
Avsättningen av förbränningsprodukter på
isolatorn är farlig endast om dessa smälta, men kan
temperaturen på de punkter, där de förekomma, hållas
nere under 650°C inträffar detta ej och beläggningen
tjänstgör endast som en tämligen god elektrisk
isolator. Det är emellertid synnerligen svårt att
undvika ett dylikt smältande av beläggningen, då det
är fråga om motorer med hög effekt, ty även om
man mycket väl kan konstruera en isolator med
låg temperatur och sålunda beläggningens temperatur
närmast porslinet är låg, så kringspolas i stället dess
12
19 febr. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
