Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
kunna så småningom giva upphov till för blotta ögat
synliga "sår".
Friktionen förorsakar stark värmeutveckling, vilket
i sin tur medför expansion av ytorna. Detta förvärrar
situationen genom att spelrummet ytterligare
minskas. I detta sammanhang kan anföras att man
experimentellt1 kunnat nå så höga temperaturer som
1 000°C genom glidning av en nickel-kopparlegering
mot stål med en hastighet av 1 000 cm/sek.
Händelseförloppet då en ny motor köres för fort
följer direkt av ovanstående teori. Kolvringarna,
Fig. 2. Ojämnheter före
inkörning.
Fig. 3. Inkörning med ren
mineralolja.
cylinderloppen och andra delar äro ojämna och förete
upphöjningar såsom i fig. 1 och 2, och spelet mellan
ytorna är litet. Ytorna överhettas genom lokala
hopskärningar, vilket medför värmeutvidgning,
varigenom mellanrummen ytterligare minskas. De
lokala skärningarna förekomma allt oftare och ge
slutligen upphov till allvarligt slitage. Detta
förvärras genom närvaro mellan ytorna av bortslitna
partiklar. För bilisten kommer ovanstående till synes
genom gradvisa effektförluster samt varmgång av
motorn. Dessa tecken observeras snart av den
erfarne bilföraren, men även om motorn stannas eller
köres långsammare har skada redan skett, och
inkörningsprocessen måste fortgå till dess ojämnheterna
slipats bort. Många gånger medför detta att ytorna
icke nå tillfredsställande jämnhet förrän spelet i
motorn redan är större än vad som är önskvärt.
I fig. 4 visas en
kolv-ring liknande den i fig. 1,
men omsorgsfullt inkörd.
Den har nu erhållit den
önskvärda jämna ytan,
som tillåter motorn att
utveckla sin fulla effekt
vid full hastighet utan risk
för skada. Om
inkörningsprocessen påskyndas
otillbörligt, komma de rörliga
ytorna så småningom att
bli tillräckligt jämna för
att tillåta normal körning,
men de komma att se ut ungefär som i fig. 5. Ytorna
äro här slitna och spelet betydligt större än
nödvändigt, eller med andra ord: motorn har blivit sliten
redan innan den kan tagas i nyttigt bruk.
Inkörningsprocessen bör kunna äga rum på minsta
möjliga tid och ändå vara tillräcklig för att
tillförsäkra jämna ytor utan orimligt slitage. För att nå
detta mål är det nödvändigt att under inkörningen
använda en smörjolja med följande egenskaper:
Fig. 4.
Inkörd kolvring
X 400.
i The Friction of Sliding Metals, F. P. Bowden, Inst. Mech.
Eng., loc. cit.
1. Förmåga att vidmakthålla en oljehinna vid höga
tryck.
2. Förmåga att snabbt medge avsedda
smörjnings-förhållanden omedelbart efter starten.
3. Låg intern friktion, så att snabb avkylning av
lokala upphöjningar möjliggöres.
4. Förmåga att skölja bort avslitna metallpartiklar
och att tränga mellan ytorna även då spelen äro små.
5. Stabilitet såväl vid lagring som vid de höga
temperaturer vilka kunna förekomma i motorerna.
6. Frånvaro av korroderande beståndsdelar.
7. Frånvaro av koks, siam och andra
beståndsdelar som kunna täppa till oljekanalerna.
8. Förmåga att alstra blanka och rena ytor.
9. Prisbillighet.
Av ovanstående egenskaper torde nr:is 2, 3, 4, 5, 6,
7 och 9 kunna återfinnas hos en ren mineralolja av
hög kvalitet. En sådan olja måste vara tillräckligt
lättflytande vid de lägsta temperaturer man har
anledning förmoda att den kommer att utsättas för, men
dessutom besitta nöjaktig viskositet vid i motorn
rådande höga temperaturer, dvs. dess viskositet bör så
litet som möjligt påverkas av temperaturväxlingar.
Emellertid uppfyller en ren mineralolja av högsta
kvalitet ofta icke de fordringar man måste ställa på
ett smörjmedel avsett att användas vid
inkörnings-processer. Framför allt har det visat sig svårt att
med en ren mineralolja vid rådande temperatur och
tryck erhålla en ur smörjningssynpunkt
tillfredsställande oljehinna.
Det är sedan länge känt att om en olja tillsättes
helt små kvantiteter av vissa ämnen såsom fettsyror,
förmår den alstra en väsentligt starkare hinna. Detta
intressanta fenomen förklaras medelst fettsyrornas
molekylära struktur sett i samband med den redan
anförda teorien om friktion mellan två över varandra
glidande ytor.
En mineralolja utgöres av ett stort antal komplexa
molekyler, nästan alla bestående av olika föreningar
av kol- och väteatomer. Dessa atomer sträva att
ordna sig inom molekylerna på ett sådant sätt att
deras individuella
kraftfält utjämnas; deras
externa attraherande
kraftfält är vanligen
obetydligt. Hos fettsyror äro
förhållandena motsatta,
emedan de och liknande
ämnen bestå av s. k.
polära molekyler, vilket
innebär att den ena
ändan av varje molekyl lätt
låter sig attraheras till
en metallyta på ungefär
samma sätt som två metallytor attraheras om de
bringas tillräckligt nära varandra. Även en
förhållandevis liten proportion — exempelvis 2 % — av ett
lämpligt tillsatt ämne kan sålunda förstärka den av
mineraloljan bildade hinnan. Fig. 6 a visar schematiskt
hur två metallytor åtskiljas av en hinna bestående av
enbart mineralolja; kolvätemolekylerna äro helt
oordnade. Om oljan emellertid innehåller en liten mängd
polära molekyler, attraheras dessa till metallen
såsom i fig. 6 b och bilda ett skyddande lager på ytorna.
Molekylernas affinitet gentemot metallytan motverkar
dessutom den tendens att pressa ut oljan som är en
Fig. 5. Spelrummet mellan
kolv och cylindervägg efter
inkörning med ren
mineralolja, samma skala som fig. 8.
66
17 sept. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
