Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
delens selektion är obetydlig vid små
frekvensskillnader. Därför kan man införa
överlagringsfrekvensen för andra detektorn i något av de
följande mellanfrekvensstegen, men allra helst i
andra detektorn själv. Överlagringsfrekvensen måste
ligga ungefär 1 kC/s från filterkanalens frekvens.
Under det att vid en normal mottagare efter
överlagring tonen 1 kC/s skulle fås på båda sidor av läget
för nollsvävning, så undertrycker vid ett skarpt
inställt kvartsfilter den ungefär 2 kC/s från
filterkanalen liggande andra överlagringsfrekvensen1 fullstän-
digt. Den försvagas nämligen till i runt tal
100’
Om
man inför ett kvartsfilter i vart och ett av två på
varandra följande steg, så kan denna "spegelselektion"
uppgå ända till 10 000 à 20 000. Andra sidans
"tusen-ton", mot vilken den ordinära tonfrekvensselektionen
inte hjälper, kommer alltså här att fullständigt
försvinna. Eliminering av eventuella störningar är
särskilt viktig i början av mellanfrekvensdelen, emedan
då inga störande modulationer kunna uppkomma i
andra detektorn. När man förställer bandbredden,
iakttar man, att det ursprungligen fulltoniga bruset från
rören m. m. mer och mer övergår i ett sprött klingande,
allteftersom bandbredden avtar. Detta senare
störningsljuds tonhöjd bestämmes av frekvensavståndet
mellan filterkanal och andra detektorns
överlagrings-frekvens. Rent subjektivt blir mottagningen
därigenom angenämare. Med ett kvadratiskt visande
instrument kan man påvisa, att brusets effektivvärde
avtar med kvadratroten ur bandbredden, som teorien
fordrar. Med avtagande bandbredd bli tecknen
mjukare och drunkna slutligen i det klingande ljudet.
Man får inte glömma, att fordringarna stiga på
sändares och mottagares konstans vid sådana skarpa
filter. Sändarens frekvens får inte, lika litet som
över-lagrarefrekvensen för första detektorn variera för
mycket: båda tillsammans bestämma ju
mellanfrekvensen. Det är också av stor betydelse, att
över-lagraren för andra detektorn håller frekvensen, obe-
Fig. 1. Kvartsfilter med enkelsidig
reglering. Regleringen sker med tillhjälp av
anodmotståndet R. S är rörets branthet.
(Det antages för enkelhets skull i texten,
att rörets inre motstånd är mycket större
än anodbelastningen. ö. a.)
roende av variation i batterispänningarna, så att inte
den tonfrekventa differensen faller ur det hörbara
området. Det är nästan en ovillkorlig fordran, att
andra överlagraren kristallstyres. Man kan här spara
ett rör, om man använder en likadan autodyn
koppling som i de bekanta trerörssuprarna. Av
utrymmesskäl kan ej närmare ingås på denna fråga.
Fördelen med filter, som ha kontinuerligt reglerbar
i Mellanfrekvensens spegellinje med avseende på den fasta
överlagringsfrekvensen för andra detektorn. (ö. a.)
bandbredd, är just den, att man kan välja den bredd,
som bäst motsvarar de givna villkoren.
Kvartsfilter med förstärkning, som praktiskt taget
är oberoende av bandbredden, kunna utföras som
filter med enkel- och dubbelsidig reglering samt som
filter med kvartskristaller som anodmotstånd. Fig. 1
visar den principiella kopplingen av ett enkelsidigt
reglerat filter. Kvartsen ligger mellan ett reglerbart
anodmotstånd R och följande rörs ingångskapacitet
C2. Kvartsens oundvikliga parallellkapacitet Cp är
Rebtiy
förstår
v/v0 <
b’34-br,
vfooy
Område med konstant förstärkning
1_L
J_L
b/b0
J_I_U
01 10
50
Relativ bandbredd
100
Fig. 2. Förstärkningens beroende av den inställda
relativa bandbredden.
icke utritad, emedan den kan upphävas genom någon
av de neutraliseringskopplingar, som komma att
beskrivas. Med växande R dämpas kvartsen mer och
mer, och filtrets bandbredd ökar. Minskas R ända
ned till kvartsens "egenmotstånd" Rq (av
storleksordningen 10 till 100 Q), så är bandbredden dubbla
"egenbredden" hos kvartsen, och förstärkningen i
resonanstopp har fallit till halva det värde, som skulle
kunna nås asymptotiskt vid större bandbredd.
Resonanskurvan för den obelastade kvartsen har en viss
bredd, som vi kalla "egenbredden" b0. Den uppgår
vid 1 500 kC/s för god kvarts till 6 p/s eller mera.
Som funktion av inställd bandbredd b fås
förstärkningen v hos det mellanfrekvenssteg, vari kvartsen
inkopplats, för alla de kvartsfilter, som beskrivas i
det följande, av likheten v — v0 _ Den här
införda grundförstärkningen v0 beror av filtertypen men
icke av kvartsens egna egenskaper. För ett filter en-
ligt fig. 1 är » = —— och därför just så stor som
co C2
om man skulle ansluta gallret på ett rör direkt till
anoden på det näst föregående utan att använda sig
av någon kvarts eller något anodmotstånd.
Förstärkningen v uppgår vid filter med enkelsidig
reglering och så hög mellanfrekvens som 1 500 kC/s blott
till 3 à 5. En normalt byggd
mellanfrekvensförstärkare skulle ju lämna betydligt mera. Fig. 2 visar
förstärkningens beroende av relativ bandbredd för
alla här diskuterade filter.
Den undre gränsen för bandbredden är
konventionell. Man brukar i högfrekvenstekniken beteckna en
storhet, t. ex. förstärkningen hos någon apparat, som
konstant, ända tills den fallit till ^ av sitt ursprung-
S/2
liga värde. Om vi godtaga denna överenskommelse,
få vi en minsta bandbredd för praktiskt bruk av
bmin = 3,4 • b0, alltså under angivna förutsättningen
20 à 50 p/s.
5 fehr. 1938
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
