Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Totalvikt utan remskiva 41 kg att jämföra med
55 kg.
(Heberlein, ETZ, sid. 1243, 46/1937.) E. L.
Glimlampor för stroboskopiska mätningar och
demonstrationer. En vanlig glimlampa, matad med
växelström, blinkar två gånger per period. Osram har
nu släppt ut en ny glimlampa, där den nya elektroden
är en kvadratisk platta med 4 cm sida. Plattan är
isolerad på baksidan, så att glimljuset blir
koncentrerat på utsidan. Den andra elektroden är en tråd,
som ligger innanför plattan. Glimljuset från tråden
synes därför icke utåt. Genom detta arrangemang
behöver man inte som förut tillgripa speciella kopplingar
för att komma ifrån den ena blinkningen under
perioden. Vid stroboskopiska förfaranden önskar man
en intensiv men kort "blänk". Yid vanlig växelström
blir blänken för lång, så att bilden blir suddig.
Författaren rekommenderar en blinkkoppling bestående
av en kondensator C parallellt med glimlampan samt
ett seriemotstånd R. Ansluten till växelström ger
kopplingen mycket gott resultat. Som lämpliga
värden anges G = 0,3—0,7 /aF, med motsvarande värden
på R = 10 500—6 000 Q. Med lågt motstånd följer
starkare ljus och längre blänk. Max Landolt,
Bulletin (Schweiz) nr 23, nov. 1937. E. L.
Magnetiska smörjoljefilter. I de holländska
Philips-fabrikerna har sedan någon tid magnetiska filter för
smörjolja i viss omfattning varit i drift.
Oktober-numret av företagsorganet Philips’ Technische
Rundschau innehåller en intresseväckande artikel i ämnet,
varur vi tillåta oss referera följande.
Filtren utföras i princip enligt fig. 1. Kring den ur
filterhuset lätt löstagbara, permanenta magneten A
drives oljan från inloppet vid F, längs mässingscylindern D
samt ut genom öppningarna E och avloppet G. I oljan
uppslammade järn- och stålpartiklar •— vilka slita
lager m. m. i betydligt högre grad än omagnetiska
föroreningar — uppsamlas på filtermagneten, se fig. 2.
De första filtren kommo till användning på
kine-matografapparater, där särskilt malteserkorset är
utsatt för stark slitning på grund av föroreningar i
oljan, samtidigt som det självt lämnar ett stort bidrag
till dylika föroreningar. Efter det filtren installerats
kunde en stor minskning av slitaget iakttagas.
Prov hava även gjorts på bilmotorer; den i fig. 2
återgivna filtermagneten har just lossats ur ett
bilmotorfilter efter de första 500 körkilometrarna.
Vikten hos de uppsamlade föroreningarna utgjorde 673
mg. Först sedan vagnen gått ytterligare omkring
4 000 km kunde en lika stor mängd föroreningar
noteras. g.
Automatisk telefondebitering. Vid avgiftsbelagd
telefontrafik på korta avstånd äro driftkostnaderna
vid manuell betjäning proportionsvis mycket höga.
I Sverige är ju problemet delvis löst på så sätt, att
frikretsarna utsträckts, varigenom kostnaderna
minskats och inräknas i abonnemangsavgifterna. I
Tyskland och Schweiz har zontidräkning i större skala
införts. Nackdelen är ospecificerade räkningar. Nu har
i Brügge, Belgien, införts automatisk interurbantrafik
med maskinell debitering. På förbindelselinjen till
den sökta orten inkopplas ett registrerande register.
Detta emottager och trycker den sökta abonnentens
nummer på en pappersremsa. Det registrerande
registret utsänder vidare en 2 000 Hertz-ton bakåt
över testkretsarna på använda väljare. Denna ton
startar en särskild av väljare och elektronrör
bestående apparat, vilken letar reda på den anropande
abonnenten och vidarebefordrar dennes nummer till det
registrerande registret, vilket trycker det på remsan.
15 sek. efter det samtalet kommit igång, slås tre hål
motsvarande tre min. på remsan. För tid därutöver
slås ett hål för varje min. Efter samtalets slut
avklippes remsan. Det färdiga "kvittot" innehåller alla
för debiteringen nödvändiga uppgifter.
Den automatiska uppsökningen förefaller en smula
komplicerad. Det skulle ju ligga nära till hands att
direkt efterlikna beställningen vid manuell drift, att
alltså låta abonnenten först slå sitt eget nummer och
därefter det önskade. Man har emellertid tydligen på
allt sätt velat underlätta arbetet för abonnenten.
Stationen i Brügge har varit i drift ett år. 4 nya
stationer i samma distrikt äro under byggnad. (Electrical
Communi-cation nr 4, april 1937.) E. L.
Undersökning av radiomottagare. En intressant
undersökning av radiomottagare har utförts vid tekniska
högskolan i Berlin av Jutjgfeb och Köpke. 42 olika
mottagare av varierande typer från enkretsmottagare till
suprar av 1935/36 års modell hava granskats.
Apparaternas kopplingsschema har fastställts, känslighet,
selektivitet och det avgivande ljudets frekvensområde
uppmätts. Resultaten äro överskådligt angivna i diagram.
Mätningarna visa en anmärkningsvärd
överensstämmelse mellan olika mottagare av liknande typ.
Känsligheten hos en enkretsmottagare är 1 à 2 10-potenser lägre
än hos tvåkretsmottagarna och de senares känslighet
ungefär 10 ggr lägre än suprarnas.
Känsligheten mätes genom att fastställa den
erforderliga högfrekvensspänningen modulerad till
30 %, som behöves för att apparaten skall
avgiva en tonfrekvenseffekt om 50 mW på ett
utgångsmotstånd, som motsvarar högtalarens
motstånd.
Selektiviteten visade särskilt vid de mindre
mottagarna anmärkningsvärda ojämnheter för
olika frekvensområden hos samma apparat. I
fig. 1 visas vidare, hur bärvågens sidoband
beskäras i de olika mottagarna. I den starkt
återkopplade enkretsmottagaren börjar
dämpningen redan vid 400 Hz.
Ljudkvaliteten hos de olika mottagarna
angives i fig. 2. Denna anger överfört
frekvensband, vilket definieras som det område, inom
vilket dämpningen uppgår till mindre än 0,2
Neper jämfört med 400 Hz. De på detta sätt
erhållna värdena äro synnerligen låga. De
sämsta värdena uppvisa enkretsmottagarna
med induktiv koppling. Vid mottagare av
högre kvalitet har frekvensbandet huvudsak-
Fig-, 2.
5 febr. 1938
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
