Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Normala relativvärden på minusföljdsreaktansen
för olika utföranden äro givna i tabell 5.
A 4. Nollföljdsreaktansen.
Vid många osymmetriska belastningsfall inkommer
i räkningen också nollföljdsreaktansen. Den är vid
fullt lindningssteg, som redan framhållits, ungefär lika
med statorns läckreaktans. Man mäter den genom
att seriekoppla de tre faserna. En kontroll erhålles
genom mätning av den stationära
kortslutningsströmmen vid enfasig kortslutning, som är
Xp -|- x02 %oo
Resultatet av några prov företagna av Asea är
visat i tabell 6.
Med laminerade polplattor utan dämplindning kan
statorfältet fullt utbildas, och tillskottet i
nollföljdsreaktansen uppgår då till ca 6 % av reaktionens
längsreaktans. Inverkan av rotorkonstruktionen
framgår tydligt av provresultaten.
(Forts.)
Transkommandosystemet.
Av N. O. BERLIN.
Allmänt.
Man kännetecknar en viss metod enklast genom att
ställa den i motsatsförhållande till andra metoder, och
sålunda skulle man som utmärkande drag för det
system, för vilket här nedan skall redogöras, kunna
säga följande.
Vid hittills vanligen använda manövermetoder
strävar man efter att överföra flera manövrer från central
till mottagningsstation med minsta möjliga antal
hj avledningar, t. e. väljaresystemet med endast 2
trådar. Vid transkommandosystemet däremot
utsändas manöverimpulserna i form av
cirkulärmeddelanden till ett stort antal, gärna långt ifrån varandra
belägna mottagningsreläer, i stort sett utan
användande av andra manövertrådar än de
spännings-förande kablarna själva.
Uttrycket "cirkulärmeddelanden" avser att
åskådliggöra, att en från huvudcentralen eller
sändarestationen utsänd order når alla till nätet anslutna
understationer eller mottagare. Vad som speciellt
kännetecknar transkommandosystemet är emellertid, att
endast de mottagare, som beröras av orderns innehåll
lystra härtill och automatiskt utföra det givna
kommandot, under det att alla andra förbli overksamma
till dess att de träffas av en order, vars innehåll
berör även dem. Mottagningsreläerna äro sålunda ett
slags tänkande eller "kloka" apparater.
Tillämpat på gatubelysningen betyder detta t. e.,
att man kan tända eller släcka varannan eller var
tredje gatlykta efter gottfinnande. För den skull
behöva blott gatlyktorna anslutas med den önskade
gruppindelningen till ett mot gruppernas antal
svarande antal mottagningsreläer.
Av stor betydelse för luftskyddet är vidare att
slagartad släckning av hela gatubelysningen kan
åstadkommas. Efter att närmare ha redogjort för
systemets princip återkommer jag senare till dess
olika möjligheter och användningsområden.
Transkommandosystemet grundar sig i princip på
att manöverimpulserna inmatas på nätet genom
kortvariga avbrott i ena fasen på högspänningssidan av
nätets inmatningspunkter. Härigenom erhållas
motsvarande spänningssänkningar på lågspänningssidan i
hela nätet, för vilka de anslutna mottagningsreläerna
reagera och utföra den önskade manövern.
Avbrotten hava en varaktighet av blott ett par halvperioder,
så att inga som helst störningar kunna konstateras
vare sig i kraft- eller belysningsnät.
För att förhindra felutlösning hos reläerna vid
störningar o. d. sammansättes en manöver av tre
impulser resp. fasavbrott, varav den första är en s. k.
startimpuls, den andra en väljarimpuls och den tredje
en utlösningsimpuls. Avståndet mellan den första
och tredje impulsen är alltid lika stort, under det att
tiden mellan första och andra avbrottet är variabel,
varigenom ett stort antal manövrer kunna erhållas.
Mottagningsreläerna reagera blott på impulser med
ett visst inbördes avstånd och föreskriven längd,
varigenom störningsimpulsers inverkan elimineras och
manövern säkerställes.
Fig. 1 visar manövrernas uppdelning i tre grupper,
vardera omfattande sju väljarimpulser. Sammanlagt
kunna alltså 21 manövrer utföras, varav de viktigaste
inläggas i grupp I med ca 10 sekunders utföringstid
och de mindre skyndsamma i grupp II och III med
Utlösnings- Uf lösnings-
UNösnings-impuls impuls impuls
G rupp I örupplL Grupp M
—12 sèk-,—»|*—12 sek
- 36 sek,-
Fig. 1. Tidsdiagram.
22 resp. 34 sekunders reaktionstid. Slutligen kan en
sådan kombination erhållas, att under loppet av en
36-sekundersperiod 3 manövrer kunna utföras.
Sändareanordningen
i sitt enklaste utförande för avgivande av impulser
för 12 manövrer består enligt fig. 2 av en liten [-synkronmotor SM, som över en kuggväxel G driver
kontaktskivorna ms’ och ms" samt väljararmen ml. Hit
hör vidare inställningsarmen AS’ samt sändarereläet S,
vars kontakter och s, ligga i fasbrytarens TS
utlösningsströmkrets.
5 mars 1938
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
