Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
äro de alltid beroende på motståndet i statorkretsen
(bibi. 14, 15).
Reglering av spänningen blir, då man närmar sig
självmagnetiseringsgränsen, allt svårare. Den går
lättare med en separat magnetiserad än med en
egen-magnetiserad matare. Det är lämpligt att använda
separat magnetisering då matarspänningen måste
regleras under ca 20 % av sitt nominella värde. Men
den absoluta gränsen för handreglering nås när
mag-netiseringsströmmen i generatorns magnetlindning
regleras ned till noll. Vid stor kapacitetsbelastning
blir man därför tvingad att konstruera generatorer
med stor tomgångsmagnetisering. Det är emellertid
synnerligen anmärkningsvärt att man med en
verkligt snabb spänningsregulator, såsom Aseas
snabbregulator med snabbmatare, har möjlighet att arbeta
med negativ magnetisering. Driftförsök under
särskilt svåra omständigheter (bibi. 13) ha visat
Asea-re-gulatorns överlägsenhet. Den tillåtna negativa magne
tiseringen beror på regleringshastiglieten och
maskin-reaktansen. Då kapacitetsreaktansen är lika med
be-gynnelsereaktansen fordras oändlig
regleringshastighet. Med normalt värde på regleringshastigheten och
med relativvärdet 1,0 på den synkrona reaktansen kan
generatorn arbeta med en negativ magnetisering av
1 à 2 gånger tomgångsmagnetiseringen beroende på
begynnelsereaktansens storlek. Detta betyder att
kapacitetsreaktansens relativvärde får vara 0,50 à
0,33, medan utan snabbreglering självmagnetisering
inträder redan då kapacitetsreaktansen är lika med
1,0 (= den synkrona reaktansen). Yid stor kapacitiv
belastning fordras, utan snabbreglering, en större
maskin än normalt. Med användande av Aseas snabb-
regulator med snabbmatare kan samma kapacitiva
last bäras av en billigare, mindre generator, som
också får mindre förluster.
Bibliografi:
1. P’ortescue, Method of Symmetrical Coordinates Applied
to the Solution of Polyphased Networks. Träns. AIEE 1918,
sid. 1027. En utförlig lärobok i ämnet är Wagner and
Evans : Symmetrical Components.
2. Doherty and Nickle, Synchronous Machines. Träns.
AIEE 1926, sid. 912.
S. Wennerberg, Hunting Constants of Synchronous
Machines.
4. Crary, March and Shildneck, Equivalent Reactance of
Synchronous Machines. Electr. Eng. 1934, sid. 124.
5. Ch. Kingsley Jr., Saturated Synchronous Reactance.
Elect. Eng. March, 1935.
6. Kilgore, Effects of Saturation ön Machine Reactances.
Electr. Eng. 1935, sid. 545.
7. Thomas, Negative Sequence Reactance of Synchronous
Machines. Electr. Eng. 1936, sid. 1378.
8. Rüdenberg, Die synehronisierende Leistung gi-osser
Wechselstrommaschinen. Wissenschaftliche Veröffentlichungen
aus dem Siemens-Konzern Bd X H 3, sid. 41.
9. Wanger, Stabilität von Drehstromnetzen mit
Auf-klärungsversuchen an kleineren und mittleren Maschinen.
BBC Mitteilungen 1937, sid. 99.
10. Wanger, Beitrag zur Berechnung der dynamischen
Stabilität von Synchronmaschinen. Bulletin SEV 1937, sid 41.
11. Stromberg, An Analysis of the Damping Torque in a
Salient Pole Machine. Massachusetts Inst. of Technology,
1936.
12. Wagner, Damper Windings for Water-Wheel
Generators. Transàctions AIEE 1931, sid. 140.
13. Herlitz, Driftförsök med Aseas snabbregulator i Swirs
kraftverk, Ryssland. Aseas Tidning 1935, sid. 138.
14. Crary, Two-Reaction Theory of Synchronous Machines.
Electr. Eng. 1937, sid. 27.
15. Butler and Concordia, Analysis of Series Capacitors
Application Problems. Electr. Eng. 1937, sid. 975.
tnergi förb rukning samt kapitalinvestering i elektriska
anläggningar inom det amerikanska jordbruket.
Av Dipl.-ing. A, G. ARNOLD, Berlin.
Svårigheterna vid landsbygdselektrifiering bestå i de
erforderliga stora kapitalbehoven samt den dåliga
utnyttningstiden och den därav följande svaga förräntningen
av det investerade kapitalet. De länder, där
energidistributionen till övervägande delen är statlig, uppvisa därför
en betydligt större elektrifieringsgrad under i övrigt
likartade förhållanden än där distributionen ombesörjes av
privatföretag. Om i länder med enskild distribution
även vissa andra faktorer tillstöta, såsom ogynnsamma
äganderättsförhållanden (Spanien) eller låg
bebyggelsetäthet (U. S. A.) blir elektrifieringsgraden mycket låg.
I Tyskland t. e. äro 80 % av jordbruken
elektrifierade mot i U. S. A. endast ca 14 % (den 1/1 1937).
Landsbygdselektrifieringen i Förenta staterna har
tidigare fått stå tillbaka för den ekonomiskt mera
lönande förortselektrifieringen. Detta framgår bäst av att
före 1927 elektrifieringsgraden var mindre än 5 %.
På initiativ av president Roosevelt har en särskild
organisation bildats för främjande av
landsbygdselektrifieringen, Rural Electrification Administration (R. B. A.).
Utvecklingen under de 6 senaste åren visas i fig. 1.
I de sydatlantiska staterna ökades antalet elektrifierade
jordbruk under denna tid med nära 65 %. Vid denna
forcerade elektrifiering har dock ledsamt nog enfas
distributionsledningar i stor utsträckning kommit till
användning. Med denna förenklade distributionsform
torde bakslag knappast kunna undvikas. Vid statlig
hjälp för elektrifiering, som kanske dessförutan ej är
ekonomiskt lönande, måste planeringen läggas på lång sikt.
I Tyskland har såvitt författaren kunnat utröna inga
enfasledningar kommit till användning. Även vid detta
system är erforderlig kapitalinvestering betydande. Det
av de privata kraftföretagen år 1936 i ledningar
investerat kapital utgjorde i medeltal 266 dollar per
jordbruksabonnent, och abonnenternas egna ledningsinstallationer
kostade i genomsnitt 210 dollar. Dessa av presidenten
för Edison Electric Institute, Kellogg, i Electrical World
den 2 jan. 1937 angivna tal överensstämma fullkomligt
med R. E. A:s uppgifter. Enligt av R. E. A. i Electrical
World den 12 dec. 1936 lämnade uppgifter utgjorde det
i distributionsledningar för 150 000 abonnenter
investerade kapitalet 42 mill. dollar, vilket motsvarar 278 dollar
pr abonnent. Totala ledningslängden utgjorde 64 000 km,
varför kostnaden per km i medeltal varit 660 dollars —
ett ingalunda lågt belopp.
Låt oss nu närmare undersöka jordbrukarnas
ekonomiska förutsättningar för att kunna bära
elektrifieringskostnaderna! Då fördelarna av elektrifiering äro
uppenbara för envar, saknas icke lusten att elektrifiera. Men
hur är det med köpkraften? Jordbrukarnas medelin-
58
2 APRIL 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
