Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör, JULIUS KÖRNER
O T 6 IV AV »VE.NSKA Tg.KNOLCIGF0aCNirSOE.rH.
INNEHÅLL: Ferrometern, ett nytt instrument för undersökning av mjukt järn, av Erik H. Lundgren. —
Kondensatorer som störningsskydd vid elektriska spårvägsnät, av Siffer Lemoine. — Tiden som mätfaktor, av F. Hain.
Notiser. — Föreningsmeddelanden.
Ferrometern, ett nytt instrument för
under-so kn ing av m|ukt |arn.
Av ERIK H. LUNDGREN.
De flesta av de hittills använda metoderna för
bestämning av järnets magnetiska egenskaper äro
likströmsförfaranden. Det järn, som användes i
elektriska maskiner, är till största delen utsatt för
varierande fält, och det vore sålunda principiellt
riktigare att använda växelström. Orsaken till att detta
inte skett är bristen på användbara
växelströmsmetoder samt att överensstämmelsen mellan data
upptagna med likström och växelström är praktiskt taget
fullständig för de mest använda materialet,
elektro-plåt. De mätningar, man utfört med växelström, ha
varit förlustmätningar. Dessa mätningar ha
emellertid krävt prover med en vikt av 10 kg, då
känsligheten hos de använda växelströmsinstrumenten ej
är stor. En provvikt av 10 kg orsakar en hel del
kostnader vid ganska vanliga material och är
oerhört dyrbar vid moderna speciallegeringar. Dessutom
har det framkommit legeringar, vilkas magnetiska
egenskaper äro sådana, att överensstämmelsen mellan
växelströms- och likströmsvärden ej längre förefinnes.
Av ovannämnda orsaker har mail strävat efter att
få fram användbara och strömbesparande
växelströmsmetoder. En del olika mätbryggor ha kommit
i marknaden. Dessa, som i sin enklaste form äro
uppbyggda som en Maxwell-brygga, äro behäftade med
vissa principiella nackdelar. Sinusform hos spänning
och ström förutsättes och kan inte heller åsidosättas,
eftersom deformeringen i första hand träffar
spänningen och ej strömmen, alltså tvärt emot vad som
vanligen är fallet i praktiken. Jämför fig. 5!
Dessutom är räknearbetet vid dessa metoder besvärligt.
Ytterligare en metod har kommit fram på senaste
tiden. Denna skiljer sig avsevärt från äldre metoder
och uppfyller en stor del av de önskningar man kan
uppställa. Mätmetoden användes i ferrometern, ett
av W. Thal vid Siemens utarbetat
universalinstrument för mätningar på mjukt järn. En beskrivning
av den nya mätmetoden och ferrometern följer nedan.
Man önskade konstruera en apparat, som kunde
upptaga ström- och spänningsförloppet hos en sluten
järnkärna, försedd med två lindningar. Som prov
skulle användas ett ringprov eller också plåtprover
med kraftlinjevägen sluten genom ett yttre ok, vars
magnetiska motstånd kunde försummas. En dylik
mätmetod förutsätter, att instrumentets
egenförbruk-ning är liten i förhållande till provets. De vanliga
växelströmsinstrumenten äro därför ej praktiskt
användbara. De på senaste tiden framkomna mekaniska
likriktarna i förening med likströmsinstrument löste
problemet och medförde dessutom en hel del andra
möjligheter för mätning av andra storheter, varom
mera nedan. Den mekaniska likriktaren, här kallad
"svänglikriktaren", är ett polariserat relä av små
dimensioner. Kontakten sluter och bryter i takt med
frekvensen av strömmen i en särskild lindning.
Noggrannheten är mycket stor, kontaktens slutningstid
är 180° ± 3’, alltså en feltolerans av 0,3 °/oo.
Svänglikriktaren styres via en fasregulator,
varigenom möjliggöres inställning av faslikhet med
mät-spänningen. Ett likströmsinstrument i serie med
likriktaren visar i sådant fall medelvärdet under en
halvperiod. Vid ändring av fasvinkeln hos
mätspän-ningen eller styrspänningen visar instrumentet
ovannämnda medelvärde multiplicerat med cosinus för
Fig-. 1. Svänglikriktare.
denna vinkel, cp. Om likriktarens styrspänning
förskjutes 90° erhålles medelvärdet multiplicerat med
sin<^. Man kan alltså uppdela en mätspänning i
sinus- och cosinuskomponenter i förhållande till en
viss given vektor.
Som likströmsinstrument användes i ferrometern
Siemens ljusindexinstrument, som vid 30 % av fullt
utslag har en egenförbrukning av 3 • 10—10 W.
Den principiella kopplingen vid ovan angivna
mät-förfarande framgår av fig. 2. Fasregulatorn består
7 maj 1938. häfte 5
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
