Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig-. 1.
Effekt = dQ/dt,
förutom som maximalmätare, såsom
varaktighetemätare och regulator, i vilket senare fall möjligheten av
att anpassa regleringshastigheten efter
förändrings-graden — tendensen — av föremålet för regleringen
antyddes. Dessutom visades ett par instrument, en
indikator och en varaktighetsmätare, tillverkade vid
universitetets i Lund instrumentverkstad (dr Peter
Petersen). Den på anförandet följande livliga
diskussionen gav vid handen, att ämnet intresserade,
varför jag i det följande skall grundligare behandla
detsamma än som på grund av den knappa tiden vid
sammanträdet var möjligt. För att sammanhanget
skall bliva helt, måste jag först i all korthet redogöra
tör själva mätprincipen.
Om man med hjälp av fig. 1 tänker sig, att
impulser av visst enhetskvantitetsvärde från en
impulsgivande primärmätare införas i form av små kulor på
ett ändlöst band, som löper med konstant hastighet
mellan tvenne trissor, drivna av urverk eller
synkronmotor, och att dessa kulor i tur och ordning föra först
det ena av en differentials solhjul kuggstegsvis
mot-sols och senare det andra på samma sätt medsols, så
kommer planethjulets axel att intaga vinkellägen,
som i varje ögonblick motsvara skillnaden mellan
antalet i differentialen via solhjulen in- och utgångna
kulor. Antalet kulor, som befinna sig mellan
solhjulen är tydligen denna skillnad. Tänka vi oss vidare,
att kulorna efter fullgjord funktion avlägsnas från
bandet vid U, skulle mätanordningen verka
kontinuerligt. Då varje kula representerar visst
enhetsvärde, så representerar antalet i varje ögonblick
mellan solhjulen befintliga kulor medelvärdet av den i
avläsningsögonblicket av primärmätaren under den
tid, som åtgått för bandet att vandra sträckan mellan
gällande för vilken tidpunkt
som helst under
observationstiden T. Tidsfaktorn dt
motsvarar mätarens tidsintervall,
som vi till en början förutsatt
vara konstant.
Skeendefaktorn dQ, som motsvarar
antalet mellan solhjulen
befintliga enhetsvärden, är alltså
ensam variabel.
På grund av att de båda
faktorerna dQ och dt äro
fullt likaberättigade, så
kunna vi utan vidare kasta
Fig. 2 och 3. Principritning av Sentinelmätaren. Markeringssiffrorna ånge: 130
stiftskiva med drivmotor, 138—143, 147 hammaranordning, 135 och 136 klinkhjul, som över
växlar driva solhjulen 2 och 3, 4 planethjul, 5 visaren, överst t. h. en detaljbild av
elektrohammaren med dess styrhjul 147, som gör att hammaren vid nedslag alltid
träffar mitt på ett stift.
Fig. 4.
solhjulen, mätta kvantiteten, vilket medelvärde
angives av instrumentvisaren.
Yid det praktiska utförandet, vilket i skiss visas
i fig. 2, är det ändlösa bandet ersatt av en cirkulär
skiva, vilken längs periferin är försedd med ett stort
antal (normalt 150) stift, som i utgångsläget skjuta
upp över skivans yta. Skivan drives med konstant
hastighet av en synkronmotor. På ett visst ställe av
dess periferi passerar den en elektromagnetisk
hammare, vilken får impulser från en primärmätare. Yid
varje impuls slår hammaren ner och träffar ett av
stiften i den roterande skivan, Sel titt detta kommer
att skjuta ut på skivans undersida. Nämnas bör att
hammaren genom en speciell anordning är styrd så,
att den alltid träffar mitt på ett stift, då den slår ner
(se fig. 3).
På skivans undersida sitta på ett bestämt avstånd
från varandra två klinkhjul, märkta 135 och 136 i fig.
2. Vid ett inslaget stifts passage förbi det första av
dessa klinkhjul vrides hjulet ett kuggsteg. Sedan
stiftet efter en konstant tid kommit fram till det
andra hjulet, vrides också detta hjul ett steg.
Klink-hjulen påverka i sin tur, som fig. 2 visar, de båda
solhjulen i differentialen på förut angivet sätt. Sedan
stiften på skivan passerat det andra klinkhjulet,
pressas de upp igen över skivans yta genom ett
sned-plan.
Granska vi närmare mätarens verkningssätt såsom
det framgår av diagrammet,
fig. 4, så finna vi, att det
följer den matematiska
förebilden
72
7 maj 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
