Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
151) inslagna stift betyder då en hastighet av mellan
10,t><; och 0 km.
På liknade sätt kunna vi anpassa instrumentet efter
de fordringar, som äro bestämmande för olika fall av
mätningar av detta slag. Gäller det däremot
hastighetsmätning enbart utan samband med effektmätning,
utföres den lämpligast som ren effektmätning efter
uttrycket dv/dt med dt konstant.
Återknytande till vår mätning E = d.Q/dv • dvjdt,
kunna vi nu sammanställa resultaten av de två
mätningarna och erhålla, eftersom både E och 1 /dt äro
kända, klarhet om driftmedelsförbrukningen per
väg-enhet tillryggalagd sträcka i varje ögonblick vid då
rådande hastighet.
Medelst denna mätmetod kunna vi erhålla visshet
om, huru vägens växlande beskaffenhet inverkar på
driftmedelsförbrukningen vid konstant hastighet över
hela vägsträckan. Yi kunna också lägga vår mätning
så, att vi som resultat erhålla den varierande
hastigheten under farten över vägsträckan vid konstant
driftmedelsförbrukning osv.
I de hittills anförda mätningarna har det gällt
första avledningen av resp. händelseförlopp. I samtliga
fall kan även en andra avledning, som vi kunna kalla
effektens tendens, erhållas med hjälp av instrumentet.
Man måste därvid för varje mätning begagna två
instrument, vilka skilja sig från varandra endast
därigenom att deras resp. klinkhjulpar äro sinsemellan
förskjutna en bråkdel k av det avsnitt eller intervall
{dt, dQ etc.), som avståndet mellan klinkhjulen
representerar å stiftskivan, vilket avstånd är lika på båda
instrumenten. Fig. 7 visar schematiskt ett så
beskaffat instrumentpar, sammanbyggt i en enhet. Ena
visaren i detta dubbelinstrument indikerar nuvärdet av
effekten, medan den andra samtidigt indikerar
effekten sådan den var för en bråkdel av dt sedan. Denna
bråkdel av dt kunna vi kalla dt1-k- dt. Beteckna
vi Mweffekten ETh så kunna vi lämpligen beteckna
(Meffekten ETi_dtl. De koncentriskt lagrade
visareaxlarna i dubbelinstrumentet driva var för sig på i
figuren visat sätt sitt solhjul i ett planethjulsystem,
vars planethjulvisare på den med nollpunkt i mitten
försedda skalan angiver effektens tendens och dennas
storlek och riktning i avläsningsögonblicket. På
effektdiagrammet underst i figuren visas tendensför-
loppet fram till Ti — nu under en pågående mätning.
Detta förlopp följer i det valda exemplet uttrycket
Tendensen := d2Q/dt".
Redan inledningsvis omnämndes instrumentets
lämplighet såsom maximalmätare, varaktighetsmätare
och regulator. 1 det följande skall jag närmare gå in
på dessa användningsområden och påvisa dess
egenartade verkningssätt.
Maximalmätning.
Som framgick av fig. 4 visar instrumentet alla
under en mätning förekommande medelvärden över det.
valda tidsintervallet, som lämpligen kan benämnas
instrumentets tidsfaktor. Man erhåller alltså
kännedom om högsta och lägsta under mätningen
förekommande värden, vilka i allmänhet äro de viktigaste.
Ytterligare om dylik mätning skulle icke behövt
sägas, om icke det påståendet från en del håll gjorts,
att lika säkra maximalvärden skulle erhållas medelst
intermittent mätning under längre tidsföljd. Då
vanligtvis 15-minutersintervallet kommer till användning
vid maximalmätning av elektrisk effekt, skulle alltså
de ca 3 000 kvartstimmesintervall en månad
representerar utgöra en till visshet gränsande sannolikhet för,
att vid intermittent mätning intet maximalvärde
skulle slinka förbi oobserverat. Resonemanget kan
endast vara någorlunda riktigt i de fall, då
belastningen är mycket jämn och likformig. Men vid dylik
drift skulle strängt taget ingen maximalmätare alls
behövas utom möjligen för att vid enstaka tillfällen
konstatera driftens regelmässighet. Maximalmätarens
uppgift är emellertid framför allt att kontrollera
medeleffekten vid företag med oregelbunden förbrukning
och klart är ju, att ju mera förbrukningen varierar,
ju mera gör sig behovet av riktigtvisande
maximalmätare gällande. Betrakta vi den i fig. 8
åskådliggjorda varaktighetskurvan, som vi kunna antaga
representerar abonnerad 15-minuterseffekt hos en
industri under en månad, så kunna vi till en början helt
bortse från alla effektvärden upp till abonnemangs-
Fig. 8.
gränsen. Antag att driften pågår i två skift under
sammanlagt 400 av månadens 720 timmar. Vi finna
i det valda fallet, att effekten under ca 150 timmar
kommer upp till eller överstiger
abonnemangsgränsen A. Antag vidare, att den abonnerade effekten får
överskridas 20 % utan påföljd, så finna vi, att
varaktigheten vid denna högre gräns B nedgått till 50
timmar. Över denna gräns skulle effekten egentligen
ej få gå, men då detta likväl skett, som det antagits
i det valda fallet, så är abonnemanget otillräckligt,
och frågan om dess ökning uppstår. Här skall alltså
74
7 maj 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
