Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elektroteknik
fi max. = 100 000 vid B = 3 000, som blott kräver
ringa ampervarvtal, bli lindningsantalen låga.
Användningen av denna plåt medför också att vid långvarig
överbelastning transformatorns sekundärlindning blir
mindre varm än vid transformatorer med vanligt järn.
Permeabiliteten sjunker nämligen hastigt, när
magnetiseringen överskrider den normala.
Yid företagna långtidsprov ha transformatorer av
den angivna typen visat sig överlägsna tidigare
konstruktioner.
Efter ingenjör Wellhöfers föredrag lämnades ordet
åt Oberingenieur O. Heinzelmahn, Berlin, som med
hjälp av en film lämnade en inblick i tillverkningen av
elektricitetsmätare. Man fick ett starkt intryck vilken
väl genomförd organisation som kräves för en dylik
massfabrikation och med vilken stor precision den
under ständig kontroll genomföres.
Vid den efterföljande diskussionen visade ingenjör
Bengt Olsson hur de svenska normerna för
mättransformatorer basera sig på att transformatorer böra
utföras så, att deras olika fel — felvinkel och
omsättningsfel — skola kompensera varandra. Detta
innebär, att de kunna utföras med större
magnetiserings-ström än motsvarande tyska normer tillåta — dvs.
med lägre varvtal, vilket ger grova lindningar och god
termisk säkerhet.
På fråga från ingenjör Olsson meddelade ingenjör
Wellhöfer, att den shellack, som användes för
sammanfogning av huvudet i en transformator av
stöd-isolatortyp, vid efterföljande värmebehandling i ugn
förvandlas på motsvarande sätt som bakelit och att
den alltså blir olöslig. Först vid hög temperatur
(300°) börjar fogen bli dålig, men detta har ingen
praktisk betydelse, då porslinet självt börjar bli dåligt
vid denna temperatur. Företagna prov visa, att fogen
är praktiskt taget likvärdig med själva porslinsmassan.
Sedan ordföranden avtackat föredragshållarna
följde klubbafton under vedertagna former.
Sg.
Svenska elektroingenjörsföreningens, avdelning av
Svenska teknologföreningen, sammanträde den 4 mars
leddes av föreningens vice ordförande, byrådirektör
Malmgken. Sedan till justeringsmän utsetts herrar
Hult och Aulin inleddes förhandlingarna med ett
upprepande av Akademiska roddföreningens vädjan om
bidrag, vilken vid föregående sammanträde förklingat
fullkomligt ohörd. Denna nya framstöt medförde ett
litet men dock resultat: 6 kr. kunde redovisas på
bidragslistan!
Sedan ordföranden meddelat, att programenliga
sammanträdet den 18 mars komme att inställas med
hänsyn till det kort därpå inträffade 50-årsjubileet,
överlämnade han ordet till aftonens föredragshållare,
direktör Gunnar Dalén.
De till ett 70-tal uppgående åhörarna fingo sig till
livs en av skioptikonbilder och praktiska
demonstrationer stödd beskrivning av "Hammondorgeln". I sitt
eleganta anförande påpekade direktör Dalén det
egendomliga i att elektroingenjörer gjort så stora insatser
på teknikens olika områden under 50 års tid, men i
stort sett först under de senaste 5 eller 10 åren med
någon framgång ägnat sig åt att skapa nya
musikinstrument. Under denna tid ha t. e. tillkommit
Neo-Bechsteinsflygeln och Trautoniet, vilka dock icke
torde ha fått så stor användning. Hammondorgeln
— föremålet för dagens föreläsning — är en relativt
ny skapelse. Första patentet uttogs av dess
upphovsman Hammond år 1934, och sedan har utvecklingen
gått raskt. Namnet orgel är egentligen ej korrekt,
men det ger ett gott begrepp om instrumentets ton.
I princip består Hammondorgeln av ett stort antal
frekvensgeneratorer, som med en klaviatur kunna
kopplas till en förstärkare med högtalare.
Generatorerna äro av tandhjulstyp och till antalet 91.
Anordningen saknar svängningskretsar och skiljer sig
därigenom från andra "orgel"-konstruktioner. Tonen
eller klangen alstras ej direkt utan uppbygges
syntetiskt av olika frekvenser. 253 000 000 olika
klangkombinationer lära kunna åstadkommas. Orgeln är
försedd med såväl fasta register som dylika som kunna
inställas efter behag. En ton bygges upp av följande
komponenter: ½ f, ¾/2 f, f, 2 f, 3 f, 4 f, 5 f, 6 f, 8 f
(7 f är utelämnad såsom omusikalisk).
De frekvenser, som erhållas av generatorerna,
stämma ej exakt med de teoretiskt riktiga värdena
enligt den likformigt tempererade skalan, men detta
inverkar ej märkbart på örat. Emellertid måste man
se till att den använda förstärkaren ej ger övertoner,
då dessa skulle kunna interferera med de syntetiskt
sammansatta.
Instrumentets förstärkare tillåter en ändring av
dynamiken inom ett område av 50 db, medan en vanlig
orgel rör sig med 15 db. För framkallandet av
speciella effekter använder man sig av särskilda
kopplingar. För att imitera körstämma med flera
instrument av samma typ, som spela samtidigt, begagnar
man för varje ton två generatorer, vilkas
svängningstal skilja sig en hårsmån, och som således ge svävning
med varandra. Tremulando framställes med ett
motstånd, som periodiskt kortslutes i en lämplig
strömkrets.
Orgelns prestationsförmåga demonstrerades under
föredraget av musikdirektör ättckjåkd, som visade huru
man kan efterbilda klangen av flöjt, fiol, klarinett,
oboe, klockklang och xylofon. Som avslutning
spelade musikdirektör Änggård en rad kända
kompositioner, bland dem "Den döende svanen".
Sedan ordföranden tackat direktör Dalén och
musikdirektör Änggård och auditoriet med livliga applåder
understrukit ordförandens ord, vidtog en synnerligen
livlig diskussion, som rörde sig växelvis på det
musikaliska och elektriska området.
På frågor från herrar Lundell och Lenning
förklarade direktör Dalén, att ljudstyrkeregleringen sker
medelst tvenne separata "svällare", en för varje
manual, så att solostämma och ackompanjemang kunna
regleras var för sig. Den använda högtalaren är en
vanlig god biografhögtalare.
Ingenjör Lennart Nyström undrade, om ej
frekvens-modulering vore bättre för att efterbilda vibratot i
stället för amplitudreglering, vartill föredragshållaren
genmälde, att detta teoretiskt sett nog vore riktigare,
men att den tekniska lösningen torde vara mycket
komplicerad.
Efter sammanträdet vidtog det vanliga programmet
med supé och samkväm, varvid musikdirektör
Änggård bidrog med ytterligare demonstration av orgeln.
Vid ordförandens tal till aftonens föredragshållare
påpekade han, att Aga-Baltic lovat ställa en
Ham-mondorgel till förfogande för musikunderhållning i
samband med föreningens jubileumssammanträde, och
framförde föreningens tack till firman för detta
tillmötesgående. En talare erinrade om, att det en gång
i tiden varit John Ericssons dröm att kunna
framställa ett musikinstrument, som kunde spelas av
envar och utan musikaliska kunskaper och han undrade,
vad John Ericsson skulle sagt, om han sett denna
lösning på problemet. Förmodligen hade han som
större delen av auditoriet uttalat ett reserverat:
"Jaså." Sg.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
i Konserthusets lilla sal, torsdagen den 24 mars 1938
kl. 10,30.
7 maj 1938
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
