Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik ’
siffror för provstavar tagna från rotorkärnans
centrum.
Förutom rotorkroppens material har även
materialet för lindningskap siarna varit bestämmande för
turbogeneratorernas utveckling. Påkänningen i
kapslarna är ungefär dubbelt så stor som
maximipåkän-ningen i rotorkroppen, varav inses att vissa
svårigheter med materialfrågan måste ha förekommit.
I början användes Mn-bronser med en brottgräns
av 68 och sträckgräns av 34 kg/mm2 för denna
konstruktionsdel. Då detta material visade sig vara
mycket opålitligt, övergick man snart till kolstål och
sedan till Cr—Ni-stål med 3,5 % Ni och 0,5 % Cr, eller
Cr—Va-stål, vilka alla oljehärdas efter
grovsvarv-ningen. Omkring 1920 kunde man för det angivna
Cr—Ni-stålet få:
Brottgräns ..............78 kg/mm2
Sträckgräns............62 „
Förlängning ..........18 %
Kontraktion ..........50 %
Omkring 1930 kunde en amerikansk stålfirma med
Cr—Va-stål tillverka lindningskapslar med följande
hållfasthetsegenskaper:
Brottgräns ...... 113 kg/mm2
Sträckgräns..... 103 „
Förlängning .... 15 %
Kontraktion .... 45 %
Man skulle kunna tro, att frågan om kapselmaterial
nu var ur världen. Det visade sig dock, att
magnetiska kapslar voro mindre lämpliga för stora
maskiner och att stora fördelar skulle vinnas med kapslar
av omagnetiskt material.
Nu användes i alla medelstora och stora maskiner
kapslar av omagnetiskt stål av de austenitiska typerna
Mn—Ni—Cr eller Mn—Cr. Från en av de få firmor,
som kunna räknas som specialister på detta material,
är det inga svårigheter få material med följande
siffror:
Brottgräns ...... 110 kg/mm2
Sträckgräns .... 95 „
Förlängning .... 25 %
Kontraktion –– 45 %
Permeabilitet ... <1,5
Det är här inte sammansättningen som medför de
höga hållfasthetssiffrorna, utan en speciell
kallbearbetning, som användes.
Jag skall icke närmare ingå på övriga för
elektroteknikens utveckling betydelsefulla metallurgiska
frågor. Vill blott tillägga, att för den elektriska
svetsningens genombrott en oerhörd mängd viktiga
sådana problem varit att lösa, framförallt vid
utarbetandet av lämpliga elektroder för den elektriska
svetsningen, problem som i huvudsak fått lösas av
kemiskt och fysikaliskt utbildade elektrotekniker.
Isolationsmaterial m. m.
Isolationsmaterialen utgör ju de för elektrotekniken
allra mest typiska materialen. Man har emellertid
ganska tidigt funnit material, som i rent elektriskt
hänseende åtminstone för många ändamål voro
tillfredsställande. Arbetet har till stor del gått ut på att
finna isolationsmaterial, som ej blott i elektriskt
hänseende äro goda utan även mekaniskt starka samt
värmebeständiga. Det är därför icke så lätt som
beträffande de magnetiska materialen och
konstruktionsstålen att i kurvform eller på annat sätt genom
siffror påvisa de ökade möjligheter, som
elektrotekniken fått genom förbättrade isolationsmaterial.
Tänka vi till en början på transformatorer, så kan
man skilja mellan huvudisolationen, varmed förstås
isolationen mellan lindningar och järn, och den inre
isolationen av lindningen, åsyftande isolationen
mellan varv och spolar. Vad huvudisolationen beträffar
uppbyggdes denna tidigare av mycket enkla material,
huvudsakligen trämassepapp, vilken fick tjänstgöra
både som isolationsmaterial och som mekaniskt stöd
för lindningarna. För det sistnämnda ändamålet
användes till en början även sådana stödmaterial som
porslin och trä. Vad trämassepappen beträffar är
denna i elektriskt hänseende förstklassig, och man
kan ej påstå, att nya material i detta hänseende
uppvisa någon förbättring utan snarare tvärtom. Att
detta material sedermera utbytts mot cylindrar och
isolationskragar av bakelit eller presspan av hög
kvalitet ä.r sålunda en åtgärd, som ej berör den
elektriska hållfastheten, och man kan ej heller säga, att
införandet av nya material medfört någon som helst
ekonomisk vinst. Åtgärden är uteslutande företagen
med hänsyn till transformatorernas
kortslutningssäkerhet, och vinsten av det nya isolermaterialet ligger
sålunda helt och hållet på den mekaniska sidan. Man
överdriver säkerligen ej, om man säger, att byggandet
av kortslutningssäkra transformatorenheter av den
storlek och den isolationsstandard, som numera
ifrågakommer, över huvudtaget ej varit möjlig att
genomföra utan tillgång till dessa nya material. Att man
därjämte lyckats förbättra isolationshållfastheten,
dvs. höja isolationshållfastheten samtidigt som
avstånden kunnat reduceras, beror som bekant på, att
isolationsmaterialen kunnat anordnas i form av
kragar och skärmar av mera komplicerad konstruktion,
men detta är väl närmast att hänföra till konstruktiva
åtgärder och faller sålunda knappast inom området
för materialfrågorna.
Vad däremot den inre isolationen beträffar är den
rent elektriska fördelen av de nyinförda materialen
mera påtaglig, i det att den överspänningssäkerhet,
som de moderna transformatorerna uppvisa, helt och
hållet sammanhänger med den under det senaste
decenniet ånyo med fullständig framgång införda
"papperstekniken". Att bygga en driftsäker högspänd
transformator med den varvisolation, som erhölls
medelst de gamla isolationsmaterialen, torde vara
praktiskt taget omöjligt. På det pappersmaterial, som
härvid kommer till användning, måste man ställa
mycket stora fordringar såväl med avseende på
elektriska som mekaniska hållfastheten och det kräves
vidare en absolut beständighet mot inverkan av olja
jämte god termisk hållbarhet. På
isolationshållfastheten mellan närliggande varv möter det numera
ingen svårighet att garantera höga värden, i det att
isolationshållfastheten i färdig spole kan uppbringas
till storleksordningen 50 och 70 kV/mm, räknat med
avståndet från koppar till koppar.
En särställning intager det lackpappersmaterial,
som användes för tillverkning av
kondensatorgenomföringar för transformatorer och
högspänningsapparater, i det att härvid en faktor helt dominerar,
nämligen frågan om de dielektriska förlusterna. Den ma-
3 sept. 1938
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
