Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik ’
De båda emk kunna utläggas geometriskt i
spänningstriangeln 123, fig. 4, sedan man gjort
var för sig tre tomgångsmätningar. Triangeln
längst t. h. i figuren visar emellertid, att E’
kan uppmätas direkt mellan knutpunkterna 1
och 2, E" direkt mellan knutpunkten 3 och en
artificiell mittpunkt mellan 1 och 2 (så
anordnad, att belastningen bli försumbar). Metoden1
innebär ett framsteg vid bristande symmetri.
Någon strängt giltig separering i "symmetrisk"
och "asymmetrisk" krets är dock inte
möjlig att göra, ens på detta sätt, så snart
Zt ‡ Z2. Man kan ju inte definiera någon inre
impedans hos störningskällan i det fall att
Z, 4= Z2.
4. Vissa speciella proportionalitetsfall äro av
intresse, därför att de, som det allmänna
ekvationssystemet visar, tillåta, att V12: E’ eller V23: E",
VS1 : E" framställas som funktion av enbart
impedanserna.
I det symmetriska fallet lyder villkoret
Z1:Z2 — Z31 : Z23
och i det asymmetriska (med Y = 1 : Z)
- Y12 ■ (Z1 - Z2) - Y31 ■(Z1 + 2 Z3) = 1
Y12-(Z1-Z2)-y23-(Z2 + 2Z3) = l
Den erforderliga balanseringen är svår att göra,
emedan "störningsstjärnans" nollpunkt i allmänhet
icke är åtkomlig, men proportionalitetsfallen ha dock
ett visst principiellt intresse.
Det är uppenbarligen omöjligt att grunda en
sche-matisering på begreppen "symmetrisk" och
"asymmetrisk" krets oberoende av varandra när Zx ‡ Z2. Om
asymmetrien är liten, t. e. vid en kommutatormotor
med i förhållande till rotorn symmetriskt kopplade
magnetiseringslindningar, är det likväl möjligt att
praktiskt använda sig av separeringen, om man har
dess begränsning i minnet. Denna gäller särskilt
förhållandena ute på belysningsledningen, där varje
obalans mellan branscherna medför en förskjutning
mellan de båda komposanterna, som inte kan tas hän-
AS -por
0
v
*<T„
O
V
y
Spe c. Jordad slomme
Spe c. /so/er<3<J afommc
Upprrw/rririg ov S^mmef-
nak aJor&p«nn mj
Opp rn cJn/rrq 4 v asumme/r i’a/e storap drrrr/nq
Fig. 4. Mätning av tre tomgångsspänningar.
syn till vid någon typprovning av den störande
maskinen eller apparaten.
B. Principer för uppmätning av symmetrisk och
asymmetrisk störspänning vid störningskällan.
I det allmänna fallet, då man måste ta hänsyn till
tvärimpedanserna Z12, Z23 och Z31, kan man inte kom-
1 Se R. Feldtkeller: Die hochfrequente
Ersatzspannungs-queile eines Rundfunkstörers. Hochfrequenztechnik u.
Elektroakustik, 1937, sid. 199—205.
IEC International special committee ön radio
inter-ference (C. 1. S. P. R.). Report no. 5 (1936), sid. 11 och no. 6
(1937), sid. 13 (polspänningens uppmätning för ändligt Rby
Fig. 5. Rb efterbildar ledningens högfrekvensimpedans.
lig kapacitans stomme —- jord. Lb dämpspolar, som blockera
ledningen för högfrekvens. Blockeringskondensatorer ej utritade.
ma åt emk utan fullständig solvering av
störnings-diagrammet efter impedansmätning frekvens för
frekvens. Det är nu inte heller emk, som är
utslagsgivande, utan polspänningen vid normal belastning
från ledningen. Godkännes separeringen, som
beskrivits i det föregående, inses utan vidare riktigheten av
följande.
Symmetrisk störspänning Fss definieras som
polspänning mellan ledningsbranscherna (t. e. F12 enligt
fig. 3 a) och kan utan vidare bestämmas enligt fig.
5 t. v.
Asymmetrisk störspänning V^s definieras som
pol-spänning mellan störningskällans yttersta metallhölje
och — de sinsemellan för högfrekvens kortslutna —
ledningsbranscherna (t. e. V23 enligt fig. 3 b). Endast
en viss del av spänningen mellan hölje och branscher
förorsakar radiostörning via ledningen, nämligen den
del x • VAs, som faller mellan ledning och jord. Se
vidare fig. 5 t. h.
Är stommen jordad, så är x = 1 dvs. hela
asymmetriska störspänningen är verksam.
Är åter stommen isolerad, bli begreppen svårare att
fixera, emedan den kapacitans C03 mellan stomme och
jord, vars reaktans förorsakar spänningsdelning, för
varje portabel apparat ändras med apparatens
uppställning. Om man emellertid går in för ett
medelvärde på C03, kan kretsen längst t. h. i fig. 5
efterbildas genom seriekoppling av mätmotståndet Rb
(som antages åskådliggöra ledningens dämpande
inverkan) med en kondensator, vars kapacitans är det
nämnda medelvärdet. På så sätt uppkommer en
"asymmetrisk pol", som kan användas vid
mätningen.1
Avvisar man tanken på separering, kan man
naturligtvis definiera andra normerande störspänningar
med tillhjälp av ett fixerat schema. Man kan t. e.
generalisera föregående A 3. till att gälla för belastad
krets, då fig. 6 uppkommer, ritad för Rb = 150 Q.2
Ingenting hindrar en från att även här tala om
"symmetrisk" och "asymmetrisk" störspänning, ehuru för
störningskällor utan kondensatorskydd inte i alldeles
samma betydelse som förut. Mätkretsen i fig. 6 är
bättre grundad vid asymmetri hos störningskällan,
och de riktiga belastningarna ligga ständigt inne,
oberoende av vilken komposant man för tillfället
uppmäter.
1 Enligt C. I. S. P. R. Report no. 4 (1935), sid. 9
efterbildas den verkliga asymmetriska kretsen genom uppställning
av den störande apparaten 0,4 m över ett kopparnät minst
2 X 2 m, vilket föreställer "jord", dvs. A. S.-pol.
2 Angiven av G. I. S. P. R. Se vidstående not.
3 sept. 1938
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
