Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Z4h
Fig. 4. Beräkning av belastningsvaraktigheter ur det
statistiska dygnsdiagrammet.
tistiska dygnsdiagrammet för dylika sammansatta
belastningar kan man lämpligen använda ett grafiskt
integrationsförfarande, vilket visas i fig. 4 och här i
korthet skall beskrivas.
Som förberedelse kompletteras det statistiska
dygnsdiagrammet med ett antal kurvor på var sida
om medelvärdeskurvan och på inbördes avstånd (i
ordinatornas riktning), lika med någon lämplig
bråkdel av spridningsvärdena s, t. e. 1/:3 s såsom i fig. 4.
Man får lätt erforderliga punkter för dessa kurvors
uppritande genom att för ett antal olika värden på t
varje gång beräkna ifrågavarande bråkdel av
spridningen, sätta in motsvarande sträcka i en passare och
avsätta den erforderligt antal gånger i följd uppåt
och nedåt från medelvärdeskurvan. De sedan med
ledning av dessa punktrader uppdragna kurvorna
utmärkas lämpligen såsom i fig. 4 visas med värdena
f = 1U, 2/3, • • • På övre och | = — J/3, — 2/s, • • • på
undre sidan om medelvärdeskurvan, vilken får
beteckningen f O.5 (Härvid förutsättes givetvis att
delningen såsom i fig. 4 valts lika med 1/3 s.) De med
f — ± 1 betecknade kurvorna komma härvid att vara
de redan i det ursprungliga statistiska
dygnsdiagrammet (fig. 2) förekommande spridningskurvorna.
Antalet kurvor som på detta sätt behöver uppritas,
liksom även valet av delningen beror, såsom av det
följande skall framgå, av den noggrannhet, med
vilken man önskar utföra beräkningen.
Vidare uppritas i anslutning till det sålunda
kompletterade dygnsdiagrammet (i fig. 4 under
detsamma) en rektangel, vars bas representerar skalan
för t från 0 till 24 h. I denna rektangel inritas ett
antal horisontaler, vilka komma att motsvara
kurvorna för de olika f-värdena i det kompletterade
statistiska dygnsdiagrammet. Linjen för f =rO
drages så, att den halverar rektangeln. Linjen för | = 1
drages på ett avstånd w från rektangelns övre kant
lika med 0,139, då rektangelns höjd tages till enhet;
5 t = ––
då x är belastningen.
linjen för £ = — 1 på ett lika stort avstånd från
rektangelns nedre kant. Linjerna för de övriga
värdena på | dragas på samma sätt, varvid för varje
värde på f det tillhörande värdet på w, angivande
linjens avstånd från rektangelns övre resp. undre
kant, kan avläsas ur diagrammet i fig. 3 eller
noggrannare ur dubbelskalan i fig. 5. (Enligt dessa
diagram erhålles som synes även w — 0,5 för f — 0
och w = 0,159 för |=1. Talen w ånge
sannolikheterna för större belastningar vid ifrågavarande t
än de mot f-kurvan svarande värdena.)
Efter dessa förberedelser kan
integrationsproceduren för erhållande av varaktigheterna för olika
belastningsvärden och därmed varaktighetskurvan
vidtaga. Man drar därvid i det
kompletterande dygnsdiagrammet (den
övre delen av fig. 4) en horisontal
för varje belastning för vilken
varaktigheten skall beräknas; i fig. 4
har som exempel en horisontal
dragits för en belastning lika med
200 kW. Horisontalens snittpunkter
med f-kurvorna projiceras ned på
motsvarande |-linjer i rektangeln
och genom projiceringspunkterna
drages en kurva. Denna delar
rektangeln i två delar, av vilka den
övre delen i förhållande till hela
rektangelns yta utvisar
varaktigheten (i % av den betraktade tiden)
för större belastningar än den, för
vilken horisontalen uppritades, och
således ger den tillhörande punkten
på varaktighetskurvan.
Detta grafiska
integrationsförfarande upprepas för ett så stort antal
belastningar, att varaktighetskurvan
med önskad grad av noggrannhet
kan uppritas med ledning av de
erhållna punkterna. Den sålunda
erhållna varaktighetskurvan hänför sig
givetvis till dagar av det slag, för
vilket dygnsdiagrammet gäller
(vanliga vardagar, lördagar eller
söndagar). Om kurvan skall bringas
att omfatta samtliga dagar, måste
belastningsvaraktigheterna på
beskrivet sätt beräknas för alla slag
av dagar och sedan sammanslås
med beaktande av de olika
dagarnas relativa förekomst.
Under samma förutsättningar som
gällde för denna beräkning av
varaktighetskurvan ur det statistiska
dygnsdiagrammet — nämligen
belastningens sammansättning av ett
större antal delbelastningar, vilkas
värden för givna dygnstider variera
oberoende av varandra — kan
också belastningens på brukligt sätt
definierade genomsnittliga
maximivärde förutberäknas. För detta
ändamål måste dock det statistiska
dygns diagrammet uppritas, icke för
belastningens momentan värden, utan
för dess kvarttimmesmedelvärden
(om, såsom brukligt, dessa läggas till
Fig. 5.
Dubbelskala för den
Gaussiska
felintegralen
W–
-»’/i
\J 2*
du
184
6 aug. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
