Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Tillåten knäckpåkänning, okb, vid profilens
tyngdpunkt erhålles av
Obk
där F = balkprofilens yta i cm2,
W = motståndsmomentet i cm3.
Av formlerna framgår, att tillåten påkänning i
yttersta tryckzonen tilltar från ak till ob för tilltagande
excentricitet från 0 till oo, samtidigt som tillåten
påkänning vid tyngdpunkten avtar från ok till 0. Härav
följer, att tillåten påkänning vid tyngdpunkten raskt
avtager för små värden på excentriciteten, varför
excentrisk anslutning av balkar, utsatta för
knackning, i möjligaste mån bör undvikas. Detta
förhållande gäller för såväl stål som 17 ST. Vid stora
värden på excentriciteten samt under samtidig
påverkan av böjningsmoment och tryckkrafter ändras
tillåten påkänning i yttersta tryckzonen
förhållandevis litet. Bärförmågan hos balkar, som
huvudsakligen äro utsatta för böjning, minskas därför relativt
litet vid samtidig åverkan av en tryckkraft.
Viktjämförelser mellan 17 ST och stål kunna vid
excentrisk belastning uppställas efter ungefär samma
regler som för ren knackning, under det att vid
centralt belastade balkar reglerna för ren böjning böra
följas. I bägge fallen erhålles alltså en avsevärd
viktbesparing vid användning av 17 ST istället för
stål.
6. Skjuvning.
Hållfastheten vid skjuvning är för 17 ST ungefär
60 % av hållfastheten vid dragning. Det är därför
vanligt, att när inga speciella förhållanden föreligga,
sätta tillåten skjuvpåkänning till 630 kg/cm2
motsvarande en tillåten dragpåkänning av 1050 kg/cm2.
Även vid ren skjuvning, som t. e. vid nitskarvar,
måste emellertid tillåten skjuvpåkänning minskas, om
den tillåtna arbetspåkänningen i de anslutna
konstruktionsdelarna underskrider 1 050 kg/cm2.
Minskningen i tillåten skjuvpåkänning göres proportionellt
mot minskningen i påkänning för anslutna
konstruktionsdelar, som utsättas för växlande påkänningar
i förhållande till sådana som utsättas för rena
dragpåkänningar. Utförda prov visa, att en påkänning
av 630 kg/cm2 i livet på höga balkar i vissa fall
kan inverka på desammas bärförmåga. I sådana
fall skall tillåten skjuvpåkänning därför ej överskrida
följande erfarenhetsvärde:
t2
r= 14 000 „
s ■ h
där t = skjuvpåkänningen i livet vid höga balkar i
kg/cm2,
t = livets tjocklek i cm,
h — livets höjd i cm,
s — avståndet mellan sidoförstyvningarna i cm,
eller livets dubbla höjd, om inga
sidoför-styvningar finnas eller om avståndet mellan
dem är större än 2 h.
Av erfarenhet vet man, att tillåten skjuvpåkänning
minskar, om balklivets tjocklek minskar, om
balkhöj-den ökar eller om avståndet mellan
sidoförstyvningarna ökar. Det jämförelsevis ringa värdet på tillåten
skjuvpåkänning vid 17 ST orsakar ofta, i motsats till
förhållandet vid järnkonstruktioner, att tillåten
böj-ningspåkänning ej kan helt utnyttjas. Vid stål
antages vanligtvis tillåten skjuvpåkänning vara 90 %
av tillåten dragpåkänning, ett antagande som
emellertid är något för gynnsamt. Tillåten
skjuvpåkänning vid 17 ST kan höjas till 840 kg/cm2, om man i
stället för den vanligtvis använda bruttoarean vid
beräkningen använder nettoarean. Detta är
emellertid ej tillåtet vid areor, som äro osymmetriska i
kraftriktningen, emedan härvid ytans tyngdpunkt ej
sammanfaller med skjuvspänningens medelpunkt. De
beräknade skjuvpåkänningarna bliva i dessa fall mindre
än de i verkligheten uppträdande. I allmänhet kan
man säga, att den tillåtna skjuvpåkänningen ej i
någon väsentlig grad påverkar balkvikten, varför
vikt jämförelsen mellan stål och 17 ST förblir
oförändrad.
III". Byggnadskonstruktionens utformning.
Sedan enligt föregående erforderliga dimensioner
bestämts, vilket för övrigt sällan kan ske utan
upprepade passningsräkningar, kan utformningen av
byggnadskonstruktionen börja. Vid denna
utformning måste en hel rad erfarenhetsregler beaktas, vilka
huvudsakligen ha till uppgift att bestämma de ovan
angivna beräkningsformlernas giltighetsområden.
1. Dragelement.
Dragstänger eller stänger, vid vilka
arbetspåkänningen uppträder som dragning, skola utformas så,
att anslutning kan utföras centralt, varigenom
böjningspåkänningar undvikas. Om minsta
förekommande dragpåkänning är mindre än 70 kg/cm2, får
stången ej ha högre slankhetstal än 150. Härigenom
undvikes att densamma vid liten dragspänning
kommer i svängning.
Dragstänger av sammansatta profiler skola av
samma orsak förses med tillräcklig inbördes
förstagning, så att ingen del får högre slankhetstal än 150.
2. Tryckelement.
Pelare och balkar, utsatta för tryck, skola även
utbildas för symmetrisk anslutning, och om desamma
bestå av sammansatta profiler, skola dessa stagas så,
att ingen del får högre slankhetstal än balken i
dess helhet. Vid sammansatta balkar, bl. a.
bestående av 2 skilda profiler, skola dessa inbördes
förstagas. Utom denna förstagning skola så nära
balk-ändarna som möjligt förbindelsebleck anordnas.
Dessa förbindelsebleck måste vara minst så höga som
avståndet mellan nitraderna. Överallt där
förstagningen måste avbrytas, skola även förbindelsebleck
anordnas, vilka skola vara minst hälften så höga
som förbindningarna vid balkändarna. Tjockleken av
blecken får ej understiga 1/50 av avståndet mellan
nitraderna. Förstagningen skall beräknas för en
skjuvkraft motsvarande förefintliga
transversalkraf-ter -f- 3 % av normalspänningen.
Dessa regler ha till ändamål att förhindra
minskningen i bärförmåga vid sammansatta balkar, vilket
är så mycket viktigare, som knäckhållfastheten
vanligtvis bestämmes på enkla balkar. Förutom dessa
regler måste även sörjas för, att lokal förstöring av
någon konstruktionsdetalj ej kan äga rum.
Påkänningen på plana plåtar eller profiler, som utefter
6
22 jan. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
